Våga vila!

För några dagar sedan (21 februari) skrev Eva Ludvigsen ett intressant inlägg om att hitta tid till skrivandet på debutantbloggen. Hon har flera utmärkta tips, till exempel att inte titta på tv eller hänga på sociala medier för mycket, och att alltid ha ett block redo om det skulle dyka upp skrivtid. Jag har provat alla punkter på hennes lista, och de flesta av dem följer jag i min vardag. Ändå blev jag otroligt stressad när jag läste inlägget, det lät så hurtigt och så hårt. Säkert låter jag likadan själv när jag skriver om min skrivarvardag, som till exempel här.

Att leva så här är åtminstone för mig att leva farligt nära en gräns. Det är så frestande att låta sig sugas in i skrivandet, att låta hjärnan gå på högvarv varenda vaken minut, att drömma om karaktärerna, att vakna mitt i natten med en formulering på tungan, att somna sent och vakna tidigt med skrivandet längst fram i huvudet. Självklart behövs vissa sådana intensiva perioder i ett skrivprojekt för att det ska bli bra. Jag tycker att det är härligt, men en vardag som inte innehåller plats för vila och återhämtning är inte långsiktigt hållbar. Tro mig, jag vet. Jag har varit utbränd två gånger (eller en och en halv gång, det är ju inte helt svartvitt det där) trots att jag inte är särskilt gammal. Jag lovar att det inte är värt det.

Jag tror att vi ofta glömmer bort att prata om det viktigaste och svåraste; hur gör man för att hitta en balans mellan skrivandet, resten av livet och vilan? Jag lägger mycket energi på att hitta den balansen, jag prövar och omprövar mina rutiner hela tiden. Sammantaget går det nog åt lika mycket energi till det som åt att faktiskt skriva, vilket självklart känns väldigt frustrerande, men så fort jag börjar fuska med det sugs jag in i det där nästan maniska tillståndet där varje lucka i tiden måste måste måste fyllas med något produktivt. Det fungerar aldrig särskilt länge.

Många av Evas tips kan också användas för att hitta tid till mer effektiv vila. Att slötitta på tv är till exempel inte så vilsamt alla gånger. Att lite lojt kolla facebook innebär ofta att man exponentiellt ökar antalet människor som flimrar förbi i medvetandet vilket också det tar energi. Att minska ner på sådana aktiviteter kan alltså göra att jag orkar skriva mer eller bättre en annan dag. Men det är också nödvändigt för mig (och tror jag, de flesta) att inte vara så duktig precis hela tiden. Ibland måste jag tillåta mig själv att sluta optimera och bara göra vad jag har lust med. Det är också att vila.

För mig hänger allt det här ihop med målbilden. Om målet är att så snabbt som möjligt åstadkomma en bok och få den utgiven, då är nog det bästa att bara köra på, inte känna efter utan lägga varje ledig minut på skrivandet. Men är det verkligen det som är målet? Inte för mig. Jag kommer inte att vara nöjd när jag får min första bok publicerad. Jag vill fortsätta att skriva och att utvecklas hela livet, och så tror jag det är för de flesta som skriver. Jag förväntar mig inte att mitt liv kommer förändras drastiskt när jag blir publicerad, möjligen kommer jag att få ännu mindre tid i och med de åtaganden som följer med en boklansering. Ibland (ok då, ganska ofta) blir jag galen över att det går så långsamt och tänker att jag valt fel. Samtidigt vet jag att för mig är det här det enda sättet. Det är för att påminna mig själv om det här som jag döpte min blogg till ”Lugn. Det ordnar sig.” Hur gör du för att hitta balans i skrivarvardagen?

9 reaktioner på ”Våga vila!

  1. Jag har märkt att mycket pendlar. Jag börjar till och med ana årscykler. Ibland skriver jag mycket, och intensivt, sedan pendlar det iväg åt mindre skrivande. Ibland blir skrivandet ett borde, vilket får mig att göra vad som helst annat än det jag då borde – skriva. (Typisk prokrastinering…)Och andra gånger pendlar det till att detta vad som helst känns som bortkastad tid, jag vill producera något – text!
    Min balans svänger ganska mycket, men det finns ett lugn någonstans i att inse att ja, det pendlar, och det är ok, och det kommer fortsätta pendla.

    Och jag har också levt efter en optimal måttstock, och precis börjat inse hur mycket man faktiskt kan få gjort om man kastar optimalkravet överbord.

    Din titel är i alla fall som en livboj här i stresshavet!

    • Så är det för mig också, att det går i cykler. Jag tycker att det är ganska skönt att kunna se det. Tidigare fick jag lätt lite panik när det vände neråt. Och det känns ju fortfarande surt, för det är alltid ett jobb att komma igång igen, men nu vet jag i alla fal att det går.

  2. Du har helt rätt. Vila är ett väldigt oomtalat ord som behövs i vår vardag. Jag är verkligen dålig på att planera in vila i min vardag. Mycket för att just nu handlar vila om att skriva. Det där där jag går in i ett meditativt tillstånd och hittar energi. För vissa kan det vara slötittande eller något annat. Tänkte inte på att skriva det i mitt inlägg, så tack för påpekandet. Med andra ord, för mig är det så att jag vilar när jag skriver, därav en något stressig vardag. Å andra sidan är jag en människa som fungerar absolut bäst när jag tangerar på gränsen hela tiden. Har jag en hel helg där jag endast ska hinna med tex putsa fönstrena så kan jag ge mig attan på att fönstrena är lika smutsiga på måndagen. Har jag massor inplanerat då hinner jag också det. Tack för din kommentar på Debutantbloggen!

    • Hej Eva!
      Tack för ditt svar! Jag känner igen det där med att det måste finnas tillräckligt många saker igång för att någonting ska bli gjort, det fungerar likadant för mig. Även jag gillar att ligga lite på gränsen, men jag har lärt mig att jag måste se upp om jag ska kunna göra det, så det inte blir för mycket för länge. Att skriva kan verkligen vara en vila, men för mig funkar det bara så om jag ibland har lite ”riktig” vila också. Är jag för trött hamnar jag lätt i ett lite maniskt fixa-fixa-fixa-tillstånd när jag skriver. Jag fortsätter att följa din skrivarvardag på debutantbloggen. Hoppas det går bra för dig och din bok!

      • Ja, igen. Du har rätt. Just nu är jag ju sjukskriven på 50% pga av diskbråck och får hela tiden skäll för att jag just inte vilar. Är bara inte bra på det, men nu när det inte läker ut inser jag att jag får faktiskt ta och skärpa till mig rent ordentligt. Att det ligger hos mig att få ryggen på plats igen. När man gillar att skriva och så inte ens kan sitta ned… Det var nog den tankeställning jag behövde. Även om jag nog alltid kommer högprestera så måste träning OCH vila vara tydliga stötepelare i min kommande vardag. Tack för att du förtydligar det för mig. 🙂

      • Tack själv! Av någon outgrundlig anledning är det ju mycket lättare att vara lite klarsynt gentemot någon som gör precis likadant som man själv, än att vara det gentemot sig själv. Det låter verkligen jobbigt med ryggen, hoppas det blir bättre snart! Men jag tycker att det låter som om du inte behöver vara ett dugg orolig för huruvida du är högpresterande eller inte. Du verkar ha en del marginal på den punkten. 🙂 (Och ja, självklart oroar jag mig jättemycket för det så fort jag inte gör något produktivt. Att vila är det svåraste som finns.)

  3. Ping: Goda tankar om vikten av att vila | Kusiin Vitamin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s