För trädets skull

Jag prenumererar på musiktidskriften Lira. Med varje nummer följer det med en blandskiva med folkmusik, världsmusik och jazz från nyutgivna album. När jag lyssnade på skivan från det senaste numret var det plötsligt några ord som gick rakt in i mig. Jag glömde tvätten som jag höll på att vika in, jag glömde allt jag nyss hade funderat på och bara lyssnade, inte så mycket på musiken som på texten. Jag drogs mot stereon, för jag var tvungen att få veta; vem har skrivit det här? ”Spår 16, Unga Viljor Viner. Text: K. Boye.” Jaha. Ja, hon är ju ganska duktig.

Musiken är en enkel nyskriven melodi i folkton. Den gör inte så mycket väsen av sig i sig själv, men den lyfter fram texten, och egentligen är väl det det bästa möjliga betyget till en tonsatt dikt. Tack Katarina Hallberg, för en oväntad men stor poesiupplevelse. Jag vet inte om jag aldrig läst den förut, eller om den bara gått mig förbi, men nu har ”unga viljor viner” blivit en av mina viktiga dikter. Med det menar jag att det är en dikt som lever kvar i mig, rader och fragment ur den kan flyta upp till ytan när som helst, få mig att stanna upp och tänka: precis så är det. Men till skillnad från Karin Boye tycker jag att tanken på att bli ett träd känns enbart fantastisk.

Träd

Unga viljor viner av Karin Boye, ur För trädets skull (1935)

Unga viljor viner
som herrelösa spjut.
Ångest har kastat dem
i rymderna ut.
Skälvande av stridslust
och överflöd på styrka
söker de mål att drabba,
söker de makter att dyrka.

Men viljor som mognar,
de blir träd och slår rot,
beredda till att skydda
ett land vid sin fot,
ett litet stycke mark,
men nödvändigt som livet,
där något dyrbart växer,
av vindarna rivet.

Om gläntan syns trång
emot rymder utan slut
och trädet kanske livlöst
mot blixtrande spjut,
så glöm inte lövet
med den livsgröna färgen,
och glöm inte saven,
som sjuder genom märgen.

Var inte rädd, var stilla
den skördens natt,
då rösterna säger:
”Din gräns är satt.
Du också skall stillna
bland de vakande trogna.
Du också skall slå rot,
och bli träd, och mogna.”

7 reaktioner på ”För trädets skull

  1. Åh. Jag är ju lite känslig av mig, så jag kunde inte läsa den utan ett par tårar. ”…ett litet stycke mark, men nödvändigt som livet, där något dyrbart växer, av vindarna rivet.” Jag är ju det där trädet nu, delvis. Och det är helt och hållet fantastiskt.

  2. ”Till skillnad från”? Hm, jag tänker att KB också tycker att det är något fantastiskt…

    Den här dikten har gått mig förbi också. Jag har läst den, men det är ju så att man inte lägger märke till allting förrän… ja, i ditt fall var det musik, för mig var det att du lyfte fram dikten så här. 🙂

    • Som jag läser det tycker jag det låter som att KB tycker det den tanken är skrämmande, och måste påminna sig om att det också är fantastiskt. Men det går såklart att tolka på många sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s