Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått

Jag har börjat på en ny text. Jag har längtat efter det ett tag nu, att skriva något som är totalt orelaterat till mina bokprojekt, och att få vara i den första helt fria fasen, snarare än i redigera-och-knyt-ihop-fasen. Dessutom har några av mina skrivarvänner fått mig att längta efter att skriva något som inte liknar det jag brukar skriva och inte handlar om den alldeles vanliga världen.

En ny text alltså, men samtidigt är det inte det minsta nytt. Liksom alla mina skrivaridéer som plötsligt tränger fram, är det som nu håller på att bli en berättelse något jag gått och funderat på ganska länge, fast utan att märka det. Den här gången var det flera olika funderingar som helt plötsligt visade sig vara en och samma.

Lånat är det ju också. Lånar gör man väl alltid när man skriver, medvetet eller omedvetet, direkt eller indirekt. Tidigare har jag tänkt på att alla typer av medvetna lån eller direkta inspirationskällor som ”fusk”. Det blev väldigt omständligt och ganska hämmande, i och med att allt behövde ta omvägen genom mitt undermedvetna. Jag tror också att det går bättre att göra det till sitt eget om det är en medveten process. Alltså försöker jag skärpa mig på den här punkten. I den här texten inspireras jag av en känsla från The left hand of darkness av Ursula leGuin och ett ovanligt stilgrepp från Ondvinter av Anders Björkelid.

Och vad är det då som är blått? Jo den här, som jag skriver om:

Blå skål

Kan jag verkligen göra såhär? Får jag det? Eller är det bara en smitning från att göra färdigt det som nästan, men samtidigt inte alls är färdigt? Lite är det ju att smita. Samtidigt tror jag det är viktigt att hålla kvar lusten i skrivandet, och att skriva på ”fel” text någon vecka eller så måste väl ändå vara bättre än att inte skriva alls. Något nytt stort projekt blir det inte förrän åtminstone en av dem jag redan håller på med är helt färdigt. Det har jag lovat mig själv och det tänker jag hålla, men en aldrig så liten science fiction-novell måste man väl få smita emellan med?

8 reaktioner på ”Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått

      • Jag har faktiskt inte ens läst så mycket och än mindre skrivit… När jag tänker ”science fiction” så tänker jag… Star Trek Voyager. Det är väl ungefär det enda! 🙂

      • Jo, det är sånt jag också tänker på spontant, men det finns ju andra typer av science fiction också, som inte är primärt high-tec, utan fokuserar på samhällsstrukturer och hur det är att leva i dem. Jag gillar till exempel Enders spel av Orson Scott Card (som för övrigt också är en av de böcker med sämst omslag jag sett, en parentes), Karin Boyes Kalocain och flera av Ursula le Guins science fiction-böcker.

  1. Ja, vad härligt!! Klart man får smita emellan med science-fiction 🙂 Jag tror det är jättebra. Lite semester med annan text frächar upp, fyller på med skrivarglädje, fantasi, klarsynthet och energi. Och säkert annat. Tror jag 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s