Timmar på tåg

De senaste dagarna har jag spenderat en oherrans massa tid på tåg. Ännu mer än vanligt vill säga. Aha, tänker ni kanske nu, brukar inte hon skriva på tåg? Mera skrivtid alltså, vilken lyx! Så tänkte åtminstone jag på det i förväg, precis som jag gör varenda gång jag ska ut och långresa i jobbet.

Jag kan skriva på tåg. Jag gör det nästan varje dag. Att det sitter en främmande människa ca 25 cm bort och att denna mycket väl skulle kunna läsa vad jag skriver är knappast några optimala omständigheter, men det funkar. Det finns dock något som jag inte klarar av, nämligen att sitta bredvid en bekant eller en kollega och skriva. Det känns alldeles för privat. Nu vet jag att jag inte heller klarar av att skriva när någon jag känner sitter mitt emot. Som om det skulle gå att avläsa vad jag skrev i mitt ansikte.

Det blir inte direkt lättare av att jag alltid mår lite illa på SJs snabbtåg, och att det blir värre av att titta på datorn. Efter en väldigt intensiv jobbperiod, vilket veckan hittintills har varit har jag alltid svårt att stänga av jobbet och fokusera på någonting annat. Det är som att stänga av en centrifug. Jobbtankarna fortsätter att snurra av sig själva, först lika fort som tidigare, sedan långsammare och långsammare medan tåget susar vidare. (Bilden är hämtad från svenska wikipedia.)

tåg

Det blev alltså ingenting skrivet, men jag passade på att lyssna på Bokpodden med Bokhora som Jonna Lindberg tipsade om för några dagar sedan. Rekommenderas varmt!

Nu är jag hemma igen och den alldeles vanliga vardagen tar åter vid i ett par veckor. Det känns faktiskt jätteskönt. Dessutom är det vår.

4 reaktioner på ”Timmar på tåg

  1. Jag gillar att åka tåg. Gillar även att skriva på tåg. Dock aldrig någonsin om en bekant satt bredvid, precis som du säger. Hu! Det bästa är att vara helt ifred med sin text, med musik i öronen, och folk som rör sig runtomkring (tycker jag). Tåg, café, vad som 🙂

    Sen finns det också gånger när det inte blir ett enda ord skrivet hur bra förutsättningar man än har. Vissa dagar måste man bara få slappa (och lyssna på något trevligt). Ibland förbannar jag mina effektivitetstankar – ”nu har jag en timme. Okej, skriva? Läsa? Blogga? Hur ska jag förvalta den här timmen på bästa sätt?”

    Och så kanske jag helst av allt vill kolla på Skilda världar i soffan, vilket då känns som ett misslyckande när jag skulle kunna skriva eller läsa. Ibland måste man faktiskt få skita i allt. Och kolla på Skilda världar, eller lyssna på Bokpodd, till exempel 🙂

    • Åh, skriva på café tycker jag också om. Ibland på mina pendlardagar går jag hemifrån en halvtimme tidigare och sitter och skriver på ett café på stationen. Det är vardagslyx. 🙂

      Jag håller helt med. Att inte försöka effektivisera hela tiden är jättesvårt, men viktigt. Åtminstone tycker jag det är svårt att inte känna mig lite dålig när man bara gör något helt annat. Jag skrev faktiskt ett inlägg om precis det för ett litet tag sedan, här är länken om du vill läsa:

      https://lugndetordnarsig.wordpress.com/2013/02/24/vaga-vila/

  2. Kan inte heller skriva när någon jag känner riskerar se. Måste hela tiden kolla att min man inte kan läsa över min axel när han sitter i soffan och jag i fåtöljen 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s