Storslagna planer

Just precis nu borde jag befinna mig i en intensiv redigeringsfas. Jag har lovat att skicka ett färdigt manus till min skrivgrupp om två månader, och det kommer jag också att göra. Självklart vill jag att det ska vara så bra som det bara är möjligt då. Självklart ska jag försöka få det till det.

Ändå vandrar min hjärna sina egna vägar, och de cirklar kring ett nytt projekt, större och rätt annorlunda jämfört med vad jag skrivit tidigare. Överallt i vardagen, i morgontidningen, i radioprogram jag lyssnar på och i samtal jag råkar få höra hittar jag saker som knyter an till det nya projektet. Jag går omkring och känner mig som en agent, lagrar information från alla tänkbara håll för mina egna syften.

Varför håller jag nu på så här? Jag har funderat över om det är så att jag är lite rädd för att bli färdig och lämna ifrån mig en text. Att säga; nu är det här manuset så bra som jag kan göra det. Det är jag förstås, men jag tror att det framför allt är en annan rädsla som driver fram det nya. Rädslan att vara utan skrivprojekt. Att stå där i sommar och ha skickat iväg min text, och inte ha någon annan istället.

I praktiken konkurrerar de här projekten inte särskilt mycket, i alla fall inte än. Min nya idé kräver stora mängder research och en hel del planering innan själva skrivandet kan börja. Min faktiska skrivtid ägnar jag fortfarande åt mitt gamla manus. Alltså låter jag mig hållas.

3 reaktioner på ”Storslagna planer

  1. Åh, det låter spännande! Jag tycker att det du redan håller på med ÄR ett stort projekt, så ordet ”större” väcker min nyfikenhet! 🙂

    Och varför du nu tänker på det, tja, det är säkert så som du säger. Men jag tror också att det på ett sätt inte har med någon ”rädsla” att göra. Det är väl rätt naturligt för ett författarhjärna att komma på nya grejer. Klart att det finns en rädsla att vara utan projekt, och att släppa taget, men också: Glädjen att ens fantasi kan ta en på helt nya vägar. 🙂 Och glädjen att snart vara klar med det första projektet så att du kan utforska något nytt. 🙂

    (Men visst kan det bero på många saker att man tänker som man gör. För ett par månader sedan diskuterade jag mitt ”sidospår” med L&M. L frågade varför jag trodde att det dök upp just då och vad i det som jag behövde… Det var omöjligt att svara på. Nu tror jag att jag vet. Och det har nog varken särskilt mycket med vare sig skrivglädje eller rädslan att vara utan projekt att göra…)

    • Du har förstås rätt, Lisa, det har väldigt mycket med glädje att göra också. Det är så härligt att få tänka helt fritt, att inte vara bundna av de ramar jag satt upp åt mig själv tidigare. Självklart kommer det komma ramar i det här projektet också, men än så länge känns det gränslöst. Det är en rolig fas. 🙂

      Jag måste erkänna att jag missat ditt ”sidospår” (om du inte menar dikterna?) Jag ser fram emot att höra mer om det vid tillfälle!

  2. Ping: Att redigera och drömma sig vidare | Jonna Lindberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s