Lustfylld konkurrens

Man ska aldrig säga aldrig sägs det. Tydligen bör man inte ens säga inte. Igår skrev jag om mitt nya skrivprojekt och hur det i praktiken inte alls konkurrerar med mitt nästan färdiga manus. All min riktiga skrivtid lägger jag på det, skrev jag.

Gissa vem som just har suttit två timmar på ett café och skrivit på sitt nya projekt? Jag kan inte riktigt ångra mig, det var nämligen alldeles underbart. Bara det; två timmars skrivtid på ett café. Fantastiskt. 

image

10 reaktioner på ”Lustfylld konkurrens

  1. Låter härligt!

    Lite ny flödande kreativitet är säkert bara bra som input i redigeringsarbetet. Och du är ju bara smart som tar vara på skrivglädjen när den finns där. Men visst är det lätt att halka över i sådant som känns roligare, när man egentligen vet att man borde göra någonting annat…

  2. Håller helt klart med om att man måste ta tillvara glädjen i skrivandet när den kastar sig över en. Det är ju trots allt därför man jobbar med det. Så får man bita ihop och göra det andra när det blir läge för det.

    Intressant för övrigt det här med hur effektivt ”skolkande” från uppgifter kan vara. Jag hade aktiv skrivkramp ett tag i somras. Det slutade med att de andra i gruppen som träffas en gång i veckan tog fram ett par uppgifter åt mig till nästa tillfälle. Genom att försöka börja jobba på dem, eller kanske snarare genom att tycka att de var besvärliga, kom jag i läge att börja skriva på den text jag inte riktigt hade orkat komma igång med innan, och vips så funkade skrivandet igen.

    (Själv hade jag om inte caféskrivande, så iaf pubskrivande i helgen i Dublin. Det var inte helt fel det heller)

    • Det är verkligen sant. Vi gör ju det här för att det är så roligt (även om det inte är alla dagar det känns så).

      Jättespännande att höra hur du kom över din skrivkramp, det låter verkligen effektivt. Märkligt hur hjärnan funkar, att det är så mycket roligare att göra saker man inte måste. Ett annat exempel på det: Jag har börjat läsa om böckerna vi var tvungna att läsa i skolan på högstadiet och gymnasiet, och jag tycker konsekvent bättre om dem nu, för att jag läser dem av fri vilja. Inte alla, men de flesta. 🙂

      Det låter härligt; både Dublin och pubskrivande.

  3. Åh, jag tycker att det låter alldeles, alldeles underbart!! Och det är helt rätt, som Manuskt och Thomas säger, man måste ta till vara skrivglädjen. Den är en välsignelse. Jag är SÅ nyfiken på vad det är du har börjat på….
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s