Att skriva förlagsbrev

Igår skrev jag ett förlagsbrev. Det kanske kan verka prematurt med tanke på att jag inte planerar att skicka någonting alls till förlag förrän om åtminstone ett halvår, men faktum är att det inte var första gången. Jag har två seriösa bokprojekt som har kommit en bit påväg. Parallellt med dem båda har jag hela tiden funderat över hur respektive förlagbrev ska se ut. (Däremot hade jag inga sådana tankar när jag skrev på mitt första, halvvägs avbrutna, bokmanus. Kanske kände jag helt enkelt på mig att den texten inte var på en nivå som jag skulle vilja visa för ett förlag, även om jag inte kunde tänka den tanken just då.)

Själva bokmanuset växer ju fram över lång tid, resonerar jag. Jag lär mig gradvis vad som fungerar och inte, och när någonting till slut är färdigt finns det inte så mycket kvar av de första försöken. Varför skulle inte samma sak gälla för ett följebrev till förlag? Det jag skrev idag var det fjärde till just det här manuset, och jag kan se att det är mycket bättre än det första. Om det är tillräckligt bra återstår att se.

Min känsla av att det här är något man borde öva på bekräftas av Liz Wennberg som var debutantbloggare 2010. ”Mina första blev inte så bra”, konstaterar hon i det här inlägget. Hon tror också att förlagsbreven är viktigare nu än för några år sedan, eftersom det är så många fler som försöker få sina böcker utgivna nu.

Författartipsbloggen rekommenderar att prioritera att lägga några timmar på det här. Jodå, det gör jag ju, men hur ska ett bra förlagsbrev egentligen se ut? De flesta verkar överens om vad man INTE ska göra, nämligen redovisa vad allehanda släktingar och vänner tyckte om ens bok. Enligt sajten skriva.info bör man inte heller redovisa några detaljer i sitt privatliv utom sådant som är direkt relevanta för läsningen av boken.

Mattias Boström på Piratförlaget rekommenderar aspirerande författare att skriva följebrevet som en baksidestext till boken. Det är visserligen svårt, men om inte författaren kan sammanfatta sin egen bok på ett säljande vis, vem kan då göra det?

Jonas Jonasson, författare till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, pratar om förlagsbrev (och andra vedermödor för en förstagångsförfattare) i sitt sommarprogram från 2011. Han jämförde stilen i sin bok med etablerade författare som inspirerat honom, för att snabbt ge en tydlig bild av vad han ville med sitt manus. Det tycker jag är ett bra tips. Hans sommarprogram är dessutom mycket underhållande och finns fortfarande att lyssna på här.

Annika Estassy Lovén på debutantbloggen skrev också om förlagsbrev för någon månad sedan. Hon låter oss dessutom läsa det brev som hjälpte henne att bli publicerad på Frank förlag. Mitt förlagsbrev (eller rättare sagt ett av dem) får ni läsa när jag blir publicerad. 😉

8 reaktioner på ”Att skriva förlagsbrev

  1. Ja, det där med följebrev är lite av en ”djungel” i sig. Men som du redan är inne på, kort och intresseväckande är ett vinnande koncept. Tror att du ska försöka tänka att det inte ska överstiga en A4-sida. Hälften lite kort om dig och varför du skrivit boken och hälften om bokens handling (typ baksidestext).
    Men det där grejar du 🙂

    • Tack! Jo, det där med upp till en A4 verkar alla vara hyffsat överens om också. 🙂 Hur tänkte du när du skulle sälja in Karmamailen till förlag? Skickade du till flera samtidigt till exempel, eller hade du tittat ut PR-förlaget från början?
      /Liv

      • Jag skickade bara den till PR-förlaget och de ville i första hand ha en kort sammanfattning av historien, för att bilda sig en uppfattning om det var något för dem. Den sammanfattningen var nog på drygt en halv A4-sida, vill jag minnas.
        Det förlaget jag fått min nästa bok antagen hos, skickade jag ingen ”baksidestext” till alls. Däremot berättade jag lite om mig själv och mitt skrivande. Så alla sätt är nog bra, utom de dåliga 🙂

  2. Jättebra inlägg! Kul att du tar upp frågan. Har också tänkt mycket på följebrev och hur det ska skrivas bäst. Något jag tror är bra är att motivera varför manuset skulle passa just det förlaget du skickar till. Då visar det att man har koll på förlaget och är insatt i deras utgivning.

    • Tack!

      Just det där med att förklara varför man valt just det specifika förlaget tycker jag är jättesvårt. Jag har svårt att se hur jag skulle kunna göra det på ett sätt som inte är krystat. De stora förlagen har ju dessutom en så otroligt bred utgivning att den är lite svår att relatera till. För mindre eller mer nischade förlag kan jag lättare se hur det skulle passa in.

  3. Jag hade glömt det tills nu, men det där om att skriva som en baksidestext (eller något ditåt) övade vi faktiskt lite på på grundkursen då vi höll på med dramatik. Vi jobbade med tiominuterspjäser under hela perioden och gjorde olika kortövningar. En av dem var att skriva en kort text om texten som skulle vara både sammanfattande och säljande, dvs locka publik till att se pjäsen. Som en slags träning att se vad som egentligen är centralt i texten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s