Ett osunt förhållande till deadlines

Just nu är det lite för mycket som händer. Lite för många saker på gång både på jobbet och i skrivandet och i privatlivet. Överallt finns det deadlines. Jag måste leverera ganska mycket de närmaste månaderna. Det händer någonting märkligt med mig när det blir för mycket. Hjärnan strejkar, vägrar att befatta sig med allt det där jag borde göra. Istället kommer idéer och inspiration till andra saker. Alltså har jag återigen ägnat dagens skrivtid åt dikter och inte åt deadline-manuset.

När jag pluggade var jag förstås en av dem som ofta städade dagarna före en tenta. Inte nog med det, jag lyckades alltid ha något mer eller mindre kaosartat projekt på gång samtidigt, som att göra chokladpraliner eller tillverka rekvisita till någon teaterpjäs. Och sedan var jag ju så illa tvungen att städa. Kanske är det en bidragande orsak till att det blir så fruktansvärt många projekt runt mig jämt. En avancerad form av smitning från det jag egentligen borde göra.

Sedan, när det inte bara är lite för mycket längre, utan verkligen bråttom, då sätter jag igång. Då blir deadlinen den där sporren som jag önskar att den vore hela tiden. Jag klarade mina tentor. Jag hoppas att jag klarar mig den här gången också.

Men först, alltså, något helt annat. Plantera om blommor, kanske?

2013-04-27 11.48.00

15 reaktioner på ”Ett osunt förhållande till deadlines

  1. Överslagshandling. En av de få saker jag kommer ihåg från psykologin. Som exempel tog läraren katter, som när de är stressade och inte vet om de ska attackera eller fly i stället börjar putsa pälsen 🙂 Själv måste jag alltid kolla Facebook, gå på toa eller ta en till kopp kaffe när det kör ihop sig på jobbet. Och nu har jag väldig lust att fortsätta på ett jättegammalt skrivprojekt, i stället för att skriva klart innan min egensatta deadline, deklarera eller gå på mulle med sonen, som är det som jag förväntas göra i morgon… Lycka till med alla uppgifter. Stressa inte ut dig!

    • Tack! Ja, jag försöker prioritera att ta det lugnt också, det brukar liksom löna sig i längden. (Eller snarare; det straffar sig att inte göra det…) Jag har ändå blivit betydligt bättre på det mot för några år sedan.

      Ahrg, deklarera, don’t mention it. Jag har skaffat mig en fin tradition av att göra det den första eller andra maj och sedan ta mig en trevlig cykeltur till skatteverket. Jag måste fylla i en extra blankett, så jag fixar inte att göra det över nätet nämligen. Det år jag lyckas med att inte göra det sista veckan ska jag fira med champagne! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s