Ett antikvariat i kvarteret -ibland

Det finns ett antikvariat på min gata. Det var givetvis en av de första sakerna jag la märke till när jag flyttade hit. En egen kvartersbokhandel, fantastiskt. Jag gick förbi på vägen hem och spanade förväntansfullt genom skyltfönstret, men det var alltid stängt. Det dröjde nästan två år innan det hände. Vi kom runt hörnet och så; Vad är det som står utanför antikvariatet? Är det boklådor? Det kan väl inte vara så att det är öppet?

”Så roligt att du har öppet för en gångs skull”, sa jag.
”Vad menar du?” sa farbrorn i antikvariatet. ”Jag har öppet varje helg, och ibland annars också.”

Så säger han alltid. Under mina fyra (fem?) år i kvarteret har jag varit där ungefär lika många gånger, och jag har gått dit varje gång jag har sett att det har varit öppet. (Och jag har ändå hund, då har man koll på sina närmaste kvarter.) Om jag frågar efter en särskild bok säger han ”kom tillbaka nästa vecka så ska vi se”. Om man med ”varje helg” menar ”de flesta helger som a) innfaller mellan mitten på april och mitten på september b) är soliga och varma och han c) inte är borta på semester”, och om man med ”ibland annars också” menar ”helgdagar som överensstämmer med punkt a-c) ovan” så stämmer det. Som idag med andra ord.

På sitt sätt är det tur att han inte har öppet så ofta. Det är så lätt att råka köpa lite för många böcker. Idag kom vi hem med Christopher Paolinis fantasytriologi Arvtagaren, det vill säga Eragon, Den äldste och Brisingr, samt Castor målar, en av Lars Klintings fantastiska bilderböcker om bävern Castor. I vilken av mina överfulla bokhyllor hade jag tänkt ställa dem? Det tänkte jag förstås inte på, men det ordnar sig. Det mesta ordnar sig.

Antikvariat

6 reaktioner på ”Ett antikvariat i kvarteret -ibland

  1. Haha! Så lätt att det blir så, man köper med sig en massa böcker innan man hinner fundera över hur man ska få plats med dem, eller hur man ska få tid att läsa dem…

    • Yep, mycket lättare. Jag brukar arrangera bokbytarträff med mina vänner någon gång om året, i ett försök att bli av med några som jag (under mycken vånda) sorterat ut, men det brukar alltid sluta med att jag får några nya böcker på samma gång.

  2. Jag fastnar på din härliga beskrivning av farbrorn. En sån karaktär, ett original. Fast i sin egen värld, sin egen föreställning av vad han gör som kanske inte alltid stämmer överens med verkligheten – precis som så många av oss. Fast i sina böcker: han har en affär att sälja dem i, men han har aldrig öppet för att han, precis som vi, egentligen inte vill skiljas från dem. Åååh, fantasikittlande! Jag vill skriva en bok om honom. Hur som helst, tack för mysig läsning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s