Vad är en bra novellsamling?

Det här är en fråga som jag har funderat en hel del över den senaste tiden, eftersom jag försöker göra just det; skriva en bra novellsamling. För några veckor sedan skrev Språkligt en intressant artikel om hur man skriver en bra novell, men det är egentligen inte det jag menar. Jag tänker på helheten. Först tänkte jag att det är enkelt. En bra novellsamling måste väl helt enkelt vara en samling av bra noveller? Eller? Sedan upptäckte jag att jag ganska lätt kunde komma på exempel där jag tycker att de enskilda novellerna är bättre än samlingen som helhet.

Clarie Castillion är ett sådant exempel. Jag tycker att i princip varenda en av hennes noveller är fantastiska. Dem kan man hitta i Insekt, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska och i Bubblor, alla tre utgivna av Sekwa förlag. Det är bara det att de är likadana. Varje novell följer exakt samma dramaturgiska kurva. Redan i den fjärde novellen i Insekt kände jag att jag zoomade ut från berättelsen och tänkte: ok nu kommer det snart att komma en drastisk vändning. Huvudpersonen kommer att göra något oväntat, och antagligen lite hemskt, som kommer att ställa allt på ända. När det mycket riktigt hände blev jag inte förvånad mer.

Ett liknande problem tycker jag finns i Mirja Unges Brorsan är mätt. När jag först läste titelnovellen blev jag jätteimponerad. Det var en sådan speciell röst, och jag tyckte att hon hade fångat just precis den karaktären så väldigt bra. Häftigt. Men sedan visade det sig att karaktärerna i de andra novellerna lät precis likadant. Det var inte brorsans röst, det var Mirja Unges röst. Och jag kunde inte riktigt köpa det, att alla de där sinsemellan helt olika människorna alla skulle snacka som Mirja Unge.

Variation är alltså viktigt för mig, men det är också viktigt med ett sammanhållet tema. Det tycker jag saknas i John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar, trots att alla novellerna handlar om skräck, på något vis. Vissa, tex ”By på höjden” har starka övernaturliga inslag, medan titelnovellen ”Pappersväggar” skulle kunna vara en liten pojken mardrömsfantasier rakt av. En av novellerna är dessutom en fortsättning på boken Hanteringen av odöda. Samantaget får hela boken en känsla av extramaterial över sig, en samling texter som författaren råkade ha skrivit klart och därför samlade i en bok. Däremot tycker jag att vissa av novellerna i boken, särskilt den första novellen, ”Gräns”, är oerhört bra.

Någonting annat som jag märkt att jag tittar efter när jag läser novellsamlingar är balans. Nam Les debutbok Båten fick fantastiskt bra kritik både i USA och Sverige när den kom (såhär skriver tex DN och SvD). Jag tycker också att den är väldigt bra och tematiskt hänger den fint ihop. Men jag störde mig på att novellerna är så olika långa. De flesta ligger kring 20 sidor, men sedan, vips, kommer en novell på 70 sidor. I min värld är det snarare en kortroman, och när jag läst den långa novellen ”Halflead Bay” hade jag svårt att fortsätta. Det kändes ju som att berättelsen var slut där.

Finns det då några som lyckas med allt det här samtidigt? Både variation och ett sammanhållet tema, balans både i längd och innehåll. Ja men visst! Ett sådant exempel tycker jag är Naja Marie Aidts novellsamling Babian, som också belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2008. Hennes berättelser har olika ton och handlar om olika saker, men det finns ändå ett underliggande teama som gör att boken känns sammanhållen. Jag kan inte riktigt sätta ord på det temat, men när jag läste novellerna fick de mig alla att fundera över vad mänsklighet egentligen är.

Andra novellsamlingar som jag tycker funkar bra som helhet är Anna Gavaldas Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans och Fredrik Lindströms Vad gör alla superokända människor hela dagarna? (Jag har ännu inte läst hans senaste bok När börjar det riktiga livet?) De lyckas båda två med att ställa existensiella frågor med hjälp av oerhört vardagliga situationer, och det förhållningssättet blir i sig ett tema. Samma sak lyckas Alice Munro med i sina novellsamlingar Kärlek, vänskap, hat och För mycket lycka. Sannolikt också i den nyutkomna Brinnande livet, men den har jag inte heller läst än. Hon lyckas även med konststycket att förmedla hela livsöden på ett extremt kortfattat vis utan att det känns haffsigt. Hatten av för henne och de andra!

Vad tycker du är viktigt för att göra en bra novellsamling till just en bra novellsamling? Eller en bra novell för den delen. 🙂

17 reaktioner på ”Vad är en bra novellsamling?

  1. Jag tycker att du sätter fingret på vad jag också gillar när du skriver det där med ”underliggande tema”. Eller något som ligger i ”undertexten” som jag som läsare uppfattar. Och personligen tycker jag inte att det bara gäller noveller. Jag gillar även romaner där författaren lyckats bra med det här 🙂

  2. Ping: Hur får man ihop en novellsamling? | Språkligt

  3. Intressant inlägg! Tanken är att jag ska hjälpa en vän ge ut en novellsamling nästa år, så jag ska begrunda det du skrivit. Det är nog svårare än man tror, det där med att hitta en balans mellan ett sammanhängande tema och variation.

    • Tack! Det låter som ett spännande projekt! Jag ser fram emot att läsa mer om det på din blogg. 🙂 Jo, det är nog svårare än man tror. Som vanligt med andra ord. Ganska lätt att se vad man borde göra, ganska svårt att faktiskt göra så…

  4. Ping: Vad är egentligen en bra novellsamling? | Författaren och fågelskrämman

  5. Det är väldigt intressant och viktigt det här du skriver. Jag ska absolut ha detta i tankarna när jag går igenom mina noveller för att se vilka som kan tänkas passa ihop i en samling.
    Jag har funderat länge på hur jag ska göra med mina.

  6. Mitt i värsta beslutsångesten om jag skulle koncentrera mig på mina noveller eller på något annat, så råkade jag dels göra några skrivövningar som jag tyckte passade bra in i ett av mina romanprojekt, dels poppade det upp andra gamla saker på datorn som också kunde användas i det sammanhanget.
    Tar det som en fingervisning om vad jag ska koncentrera mig på den närmaste tiden.
    Är det kismet, eller min musa som gav mig en spark i a….
    😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s