Gör det bara

Igår läste jag det här blogginlägget av AnnaMaria Jansson. Jag kände mig så oerhört påkommen. Hon skriver om alla hon träffat som när hon berättar att hon skrivit en bok säger att de också skulle vilja göra det. De flesta av dem har aldrig skrivit färdigt någonting. Och ärligt talat, det har inte jag heller. Jag är en av dem hon skriver om.

Till oss som har lite svårt att få ändan ur vagnen skriver hon en instruktionstext i fem (i teorin) enkla steg. Jag har funderat lite hur långt jag har kommit på den vägen.

1. Ta din talang på allvar. Jo men det gör jag faktiskt. Även om jag har haft en del problem med min självbild som skrivande person så har jag egentligen aldrig tvivlat på att jag någon gång kommer ge ut en bok. Flera böcker. När jag väl blir publicerad författare kommer det kännas som att jag har varit det hela tiden.

2. Känn efter vad du vill skriva. Det har jag också gjort. Jag har visserligen kommit fram till att jag vill skriva många olika typer av texter, men jag vill inte skriva allt, och jag har visioner som knyter samman de olika genrer jag vill hålla på med.

3. Sluta komma med ursäkter. Åh, som jag har slutat med det. Igen och igen och igen. Jag är nämligen en mycket uppfinningsrik person som hela tiden hittar på nya. Jag kommer att tänka på ett citat (kanske från Mark Twain) jag sett på en kylskåpsmagnet någonstans. ”Quitting smoking is easy. I’ve done it a thousand times.” Nog sagt om detta.

4. Inse att det tar tid. Så är det. Att skriva en bok kan ta många år och jag har accepterat det. Tyvärr tänker jag på det med just den formuleringen. Det tar tid. Tyvärr fungerar det inte så. Skrivandet tar sig inte tid av sig själv, åtminstone inte tillräckligt mycket. Det är jag som måste ge det tid och det är jag inte lika bra på.

5. Ge inte upp. Det gör jag ju inte. Jag har trots allt fortsatt skriva, om än lågintensivt, oavsett vad som hänt omkring mig. Det är visserligen inte enbart min egen förtjänst, utan mycket tack vare min fantastiska skrivgrupp som förväntar sig att jag ska leverera text två gånger varje termin. Men ändå. Jag ger inte upp.

Det bästa tipset av dem alla finns i undertiteln på AnnaMarias blogg; gör det bara. Tre små ord som rymmer hela hennes punktlista och alla mina strävanden åt olika håll. Det finns faktiskt inte mer att säga om den saken. Det är bara att göra.

Sagt och gjort. Igår kväll smet jag hemifrån (för hemma finns det just nu alldeles för många ursäkter och saker som behöver fixas) och satte mig på ett café. Jag bestämde att jag inte fick gå därifrån förrän jag redigerat en novell helt färdigt eller caféet stängde, vilket visade sig inträffa precis samtidigt. Ytterligare en novell är så bra som jag just nu kan göra den. Tre kvar.

20130511_192652[1]

10 reaktioner på ”Gör det bara

  1. Det här är jättebra. Jag ska skriva ut de där fem reglerna och sätta upp pappret på väggen vid arbetsplatsen så jag varje dag blir påmind om att inte ge upp eller vara lat.

  2. Håller med om allt hon skrev. Någonstans måste man hitta sin egen drivkraft, det där som får en att hitta tiden, prioritera och bara sätta sig ner och skriva, varje dag helst. Håller också med Mia i det hon säger ovan.

  3. Yes! Vad härligt. Jag är så nyfiken på din novellsamling! AnnaMaria har så rätt och du är så bra som bara gör det. Jag har ju ”lyxen” att var frivilligt arbetslös just nu och trots att det nog gått nästan två veckor har jag ännu inte skrivit ett ord. Delvis beror det på att jag varit bortrest och att det varit många röda dagar och klämdagar när jag varit hemma med min treåriga dotter och jag HAR haft mycket annat att göra och lite känslomässig turbulens och ja, det finns tusen anledningar förstås. Men ändå. Jag har inte jobbat på två veckor och inte skrivit ett ord. Nu sitter jag här med min kaffekopp och har bestämt att idag gör jag allt annat som jag måste göra EFTER att jag har skrivit. Typ klockan halv två när mitt eftermiddagskoma inträder – då kan jag ringa och mejla och fixa och stryka tvätten, men nu ska jag skriva medans det regnar ute och mitt kaffe är varmt. Vad är det första jag gör när jag ska skriva? Jo, jag klickar mig in här på din blogg 🙂 Det är delvis ett tecken på prokrastinering, det erkänner jag, men det är i första hand ett svar på frågan: Var får jag mest inspiration när jag sätter mig och ska skriva? – Här, förstås!

  4. Och då måste jag ju tala om varför du är så inspirerande.

    Jo, det är för att du skriver så lugnt och genomtänkt och kunnigt och tänkvärt och fint om skrivande och läsande och om livet. Du tipsar generöst om böcker, författare, andra bloggar och allt som kan vara av intresse för en skrivande människa och du gör på ett enkelt och ödmjukt sätt som gör att jag genast vill läsa alla diktsamlingar eller noveller eller böcker du nämner. Ditt engagemang i skrivandet, din personliga kunskap om litteratur, den fina ton du har när du skriver och den omsorgsfullhet och vänlighet med vilken du besvarar alla kommentarer – är djupt imponerande.

    Och sist men inte minst. Du är äkta. Det kan vara svårt att inse hur mycket en sådan sak betyder, men för min del betyder det nästan allt.

    Äkta vara. Det är du det, Liv!

    • Tack, Linda! Ärligt talat, att bara säga tack känns lite b efter att du skrivit så mycket fantastiskt. När jag känner mig lite deppig nästa gång ska jag gå hit och titta på alla dina fina ord. Jag är så oerhört glad att jag kan vara en inspiration, för dig och för andra. TACK igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s