Hur lyckades vi fortsätta?

Min skrivgrupp och våra skrivträffar har blivit en både viktig och självklar del av mitt liv. Vi känner varandra väl och jag räknar alla som nära, peronliga vänner. Nu kan jag tänka: ”om fem år när vi har skrivträff…” och vara säker på att vi kommer att det kommer att finnas skrivträffar även då. (Så säker man nu kan vara på något såpass långt fram i tiden.) Jag är oerhört tacksam över det, men såhär självklart har det naturligtvis inte alltid varit.

Efter att vi slutat på Tärna var allting mycket osäkert. Från gång till gång visste vi inte om den här träffen kanske skulle bli den sista. På fördjupningskursen hade vi varit uppdelade i tre olika grupper, och över gruppgränserna kände vi inte varandra särskilt väl när vi började ses på egen hand. Alla hade mycket i sina liv utöver skrivandet, och det vi begärde av varandra var inte lite.

Att träffas fyra gånger om året fredag till söndag betyder innebär att nästan 20% av årets semester går åt för den som har fem veckors semester. För den som inte har något jobb å andra sidan, är tågbiljetter tvärs över Sverige fyra gånger om året en betydande utgift. Och att lägga två veckor före varje träff på att läsa andras texter (alltså två månader om året) är mycket för alla som skriver.

Så hur kommer det sig att vi lyckades gå från den skakiga första-fasen dit vi är nu? Framför allt beror det förstås på att vi tycker att det är viktigt. Vi prioriterar våra träffar högt, och vi har hittills vågat prata om och ta oss igenom de konflikter som förr eller senare uppstår i en grupp. Men det finns också två praktikaliteter som har varit av avgörande betydelse för att vi fortsatte ses.

För det första har vi hela tiden haft ett eget internetforum där vi kunnat ha kontinuerlig kontakt. Alla har inte varit där lika ofta som andra, men det har hela tiden gått att få tag på någon i skrivgruppen och det har varit ett sätt att fortsätta vara viktiga för varandra. Först tjatade vi oss till att få ha kvar vårt forum på FirstClass från Tärna-tiden, men i samband med att två gruppmedlemmar valde att sluta och en annan kom in istället bytte vi. Nu använder vi ett gratisforum på freeforums.org och det funkar alldeles utmärkt.

Den andra framgångsfaktorn är strikt datumdiciplin. Vi åker aldrig hem från en skrivträff utan att ha bestämt datum för nästa. Om någon inte kan komma försöker vi ringa eller höra oss för i förväg. På senare tid har vi dragit det ännu längre. Vi planerar in datum för två eller tre träffar på en gång. På så vis får alla en ärlig chans att kunna komma. November 2013 är nästan helt tom i min kalender. Bara skrivträffen är redan inplanerad. Det känns tryggt.

20130528_154149[1]

2 reaktioner på ”Hur lyckades vi fortsätta?

  1. Men åååh, jag skulle också vilja ha en Pettson och Findus-kalender! 😀 (I och för sig är min kalender ganska fin också. Där finns tex ett skrivträffsfoto.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s