Skrivgruppen: så arbetar vi

Den här veckan blidde inte riktigt som jag hade tänkt mig, men så kan det gå. Nu mår jag mycket bättre och hjärnan börjar så smått fungera igen. Och nu tänker jag äntligen skriva ett inlägg som jag har velat skriva i snart två veckor, nämligen om vad vi egentligen håller på med i min skrivgrupp.

Om man ska hårddra det har våra träffar ett enda syfte. Inte att det är så roligt att ses (även om det alltid är det), inte att äta god mat (även om vi alltid gör det), inte att prata om vårt skrivande i största allmänhet (även om vi alltid gör det också). Vi träffas för att ge varandra respons på våra texter.

Två veckor före varje träff är det inlämning, då skickar vi texter till varandra, ofta tillsammans med en kort förklaring. Vilket stadium författaren själv bedömer att texten befinner sig i, om det är något särskilt man vill ha hjälp att titta efter, sådana saker. Min lilla grupp på fyra personer har satt en sidbegränsning på 50 sidor, oftast lämnar vi in något mindre. Den andra gruppen är bara tre personer och brukar lämna in längre avsnitt, dels för att de kan, men också för att de alla jobbar med längre manus än vi.

Sedan utbryter den stora läsningen. Att läsa en responstext är inte detsamma som att läsa en bok (om inte författaren specifikt har önskat sig en sådan läsning, det händer). Man måste vara mycket mer noga, och mer analyserande. Jag brukar försöka läsa varje text tre gånger. En gång där jag läser mer övergripande och försöker fånga mina spontana reaktioner och tankar kring texten, sedan en gång när jag verkligen dyker ner i detaljer, och försöker hitta mönster och strukturer, förklaringar till mina reaktioner. Slutligen läser jag texten en sista gång alldeles före träffen. Då tänker jag på om jag verkligen står för det jag hittade vid andra genomläsningen, om mina förklaringsmodeller håller. Jag analyserar min egen analys med andra ord. Det är inte varje gång jag hinner vara så här grundlig, det är ju det där med resten av livet, men om jag får välja är det så jag gör.

När vi sedan ses pratar vi. Pratar och pratar och pratar. Vi delar upp helgen i tidsslotter för varje text, oftast blir det en text på fredagen, två på lördagen och en på söndagen (eftersom fredag och söndag även är resdagar). Det låter som enormt mycket tid, men det är det inte. Det är knappt att det räcker. I min lilla grupp brukar vi börja med att diskutera övergripande saker, för att sedan dyka ner i texten och gå igenom detaljerna.

Så långt det är möjligt försöker vi undvika att säga något till varandra om lösningar. Det är författarens egen sak. Det vi hjälper varandra med är att tydliggöra vad som faktiskt är skrivet och vad det får för effekter i texten. Det är oerhört nyttigt, och ofta jobbigt. Jag vet inte hur många gånger jag fått respons som handlar om problem som jag egentligen varit medveten om, fast jag inte riktigt har vågat ta itu med. Det har känts för drastiskt och för svårt. Då blir responsen den spark i baken jag behöver för att bara skärpa mig och faktiskt ta itu med det. Andra gånger får jag syn på saker i min egen text som jag inte över huvud taget tänkt på.

Det är också väldigt spännande att se de andras texter växa fram över tid, se dem bli bättre och bättre. Det är otroligt lyxigt att få vara med på den resan med flera manus än bara sina egna. Det är som en upptäcktsfärd. Vägen framåt slingrar sig lite hit och lite dit, och ingen av oss vet från början vart den leder.

2013-05-25 07.22.40

2 reaktioner på ”Skrivgruppen: så arbetar vi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s