Kan jag tycka vad jag vill?

Igår skrev Peter Fahlén ett inlägg på sin blogg Författaren och Fågelskrämman som berörde mig, i ett ämne han behandlat tidigare. Han oroar sig för att folk på skrivbloggar och i författarforum på nätet okritiskt gillar allt de andra tar sig för i stället för att diskutera litteratur och läsa varandras böcker. Riktigt så illa tycker jag inte att det är. Många av bloggarna jag läser för djupa och intelligenta diskussioner om litteratur och skrivande, och står för sina personliga åsikter. Vore det inte så skulle jag inte läsa bloggar. Men det finns ändå något med det här som jag tycker är svårt.

Jag har rört mig i bok- och skrivbloggsvärlden i drygt fyra månader vid det här laget. Flera av bloggarna jag följer tillhör författare som redan givit ut böcker. Till exempel har Mia Franck på Skrifva nyligen gett ut Martrådar, AnnaMaria Jansson på Okejskriv och debutantbloggen har gett ut Välkommen ut på andra sidan. Peter Fahlén själv har gett ut Minnets envishet på eget förlag. Jag tror och hoppas, nej vet, att den här skaran kommer att växa (snart kommer till exempel Katarina Persson ut med sin bok 90 minuter). Jag har inte läst någon av de här böckerna, än. Givetvis tänker jag göra det, givetvis är jag jättejättenyfiken på dem. Så varför har jag inte läst dem än? Tills alldeles häromdagen visste jag det inte själv.

Det är lätt att skylla på tiden och allt som hela tiden händer i livet. Att säga till sig själv; det är klart att jag ska läsa de där böckerna, men jag har faktiskt bara följt den där bloggen i en månad, okej, två månader och jag har faktiskt inte haft tid. Nu kan jag inte skylla på det längre. Jag har nämligen köpt AnnaMaria Janssons Välkommen ut på andra sidan. Jag trodde att jag skulle kasta mig över den på en gång, men det har jag inte gjort. Jag köpte den för flera veckor sedan, jag har läst flera andra böcker sedan dess, men inte den. Varför?

När jag tänker efter är det enkelt. Jag är rädd för vad som ska hända sedan. Ska jag skriva om den då och i så fall hur? Min blogg är en skrivblogg och inte en bokblogg. Jag skriver visserligen ganska mycket om böcker, men inte rena rescentioner. Jag skriver om sådant som inspirerar eller utvecklar mitt skrivande. Ofta lyfter jag fram en särskild aspekt av en bok eller jämför lösningar i olika böcker med varandra snarare än att utvärdera boken som helhet.

Men framför allt; vad händer om jag läser någon av mina bloggvänners böcker och jag verkligen inte tycker om den? (Det är väl inte så troligt, kanske ni tänker. Jag läser ju deras bloggar, jag gillar ju dem. Det gör jag, men jag tror inte att det på något sätt är en garanti för att jag verkligen skulle gilla boken.) I ärlighetens namn finns en risk, jag vet inte hur stor, men det finns en risk att jag tycker någon eller flera av de här böckerna är långtråkig, otrovärdig eller helt enkelt bara dålig. Och hur skulle jag i så fall förhålla mig till det?

Jag läser olika texter på olika sätt. När jag läser responstexter gör jag det inte för att bedöma hur bra de är, utan för att se hur de kan bli bättre. Alla mina åsikter blir satta i relation till vem författaren är, vad han eller hon vill åstadkomma med sin text och hur texten (eller någon annan text av samma författare) sett ut tidigare. Själva rörelsen framåt, skrivprocessen, är egentligen mer i fokus än själva texten. Samma eller en liknande relation har jag till andra skrivbloggar. Det är varandras skrivprocesser och skrivande liv vi följer och kommenterar. Där finns hela tiden en rörelse och en utveckling.

Men en bok. Det är någonting annat, någonting eget. Det finns ingen rörelse, den är färdig. Den blev som den blev, nu är den tryckt. Därför blir jag också mer statisk i mitt tyckande. Jag har många och starka åsikter. Det är långt ifrån allt jag tycker om. I den dikotomin ligger mitt problem. När jag läser andras skrivbloggar är jag van att följa och kommentera processen, rörelsen. Hur ska jag då förhålla mig till och kommentera det statiska resultatet, boken, i samma forum där jag följer processen?

Peter, Mia och AnnaMaria, vad säger ni själva? Hur vill ni att jag ska läsa era böcker (för jag utgår från att ni vill att jag läser dem)? Vill ni att jag skriver om dem och i så fall hur? Jag kan styra över hur jag läser era böcker, men inte över vad jag tycker och känner när jag gör det. Vad säger ni andra? Låt oss våga prata om det här tillsammans. Det går visst att föra svåra men givande diskussioner om litteratur och varandras böcker på en blogg. Och om vi kommer fram till något smart, då kan vi också påverka skrivbloggsvärlden i en positiv riktning, mot ett klimat där vi kan samtala om varandras böcker på ett konstruktivt och nyanserat sätt.

13 reaktioner på ”Kan jag tycka vad jag vill?

  1. Kloka tankar där. Det är klart att man kan föra givande diskussioner i sådana här forum, det tycker jag att vi SKA göra. Men som du säger finns det kanske en mening med att skilja på både författare, skrivprocess och färdigt resultat i sina kommentarer. Jag tycker inte att du ska dra dig för att skriva om någons bok, så länge du skiljer på texten och författaren. Självklart är boken av stor betydelse för författaren själv, som en bäbis om man vill kalla den det, men även om inte du gillar boken så betyder ju det inte att du ogillar upphovsmannen/kvinnan till den. En väldskriven ”recension” eller bara några kommentarer kanske snarare kan hjälpa författaren att komma vidare i sitt skrivande, den får respons som hjälp till nästa bok! Och dessutom – om du gillar boken, kanske till och med älskar den, kommer du inte att känna dig oerhört stolt då? Att ha fått följa med i processen och se en författare blomma, det är fint det!

    • Jag håller med dig. Och om man lyckas att verkligen skilja på sak och person -bok och författare- och formulera sina kommentarer så att det blir tydligt vad man åsyftar så är nog mycket vunnet. Det jag är orolig för är nog framför allt att den vars bok jag skriver om ska ta eventuell kritik (oavsett hur konstruktivt den är formulerad) personligt även om jag inte menar det så. Jag är helt enkelt lite rädd att trampa folk på tårna utan att mena det. Det kan man å andra sidan aldrig vara helt säker på att kunna undvika.

      Ja, det är ju jättespännande att få följa en process och se människor (och texter och författarskap) utvecklas. Den dagen någon i min skrivgrupp blir publicerad kommer jag tex bli jättestolt, alldeles oavsett vems text det blir. Och det gäller nog i viss mån även bloggar jag följt under en lång tid. Det vet jag ju inte riktigt, alla de som jag vet om nu var liksom redan publicerade när jag började följa dem. Men antagligen. 🙂

  2. Eftersom du ju nämner mig där så vet du, jag tycker du ska göra som det känns bäst för dig. Själv bestämde jag mig för att jag inte är en bokbloggare när jag började blogga. Alltså jag recenserar inte. Däremot kan jag gärna lyfta fram andras böcker på annat sätt. Vilket jag gör. För att visa på nåt speciellt till exempel. Men jag är ingen recensent. Jag skriver om det som händer när man skriver. Det finns mer än ett sätt att tala om böcker på. Om du vill recensera böcker, då ska du vara ärlig, men kritik ska i idealfall vara konstruktiv. Att om man inte gillar nåt så behöver man förklara varför. Det finns inget som säger att du varken måste läsa eller skriva om böcker du läser. Själv så läser jag definitvt andra bloggares böcker, av nyfikenhet. Och då kan jag gärna tala om skrivandet utgående från dem. Det är mitt val. Så bestäm dig för vad som passar dig. För jag tycker du skriver insiktsfullt och bra, det här inlägget är precis vad jag satt och funderade på innan jag började blogga på Skrifva.

    Och jo, jag blir väldigt glad om du läser min bok, blir ännu gladare om du gillar den, men sen är det upp till dig, vill du tala om din läsning eller vill du det inte. Och som Elin säger här ovanför, jag är inte min bok. Positiv och negativ feedback, bra, bara jag förstår vad den handlar om. Jag vill ju gärna utvecklas (eller invecklas) som författare. Och jag går inte sönder av kritik. Ett tips när det gäller all sorts feedback är att börja alltid med det som är bra. Börja inte med det som inte funkar, för det är lite svårt att se förbi sånt. Men du bestämmer själv.

    • Tack Mia! För mig som är lite nojig så känns det verkligen jätteskönt att höra det från dig personligen, att du vill att jag läser och att jag sedan får göra som det känns bäst. Nu kan jag ärligt säga att jag enbart ser fram emot att läsa din bok. Tack!

      • En sak till. Som jag sa åt nån annan. Man läser och så gör man vad man gör. Jag kommer inte att fråga. Man gör inte sånt. Alltså man frågar helt enkelt inte andra som skriver om de läst ens bok. Man blir glad om de gör det, men det är inget jag tvingar nån att göra. Så, om du ser fram emot att läsa min bok, då blir jag glad för det är så jag vill att det ska vara. Sen får du göra och tycka vad du vill.

  3. Jag har funderat på samma sak, och jag (tror att jag) har kommit fram till att jag ska kommentera rent hantverksmässiga grejer, sånt som jag själv sitter och funderar på när jag ”läser under skrivandet”, som hur det växlas mellan perspektiv, tempus, om språket är kortfattat sakligt eller utbroderat, hur kapitelindelningen är markerad, om det är mycket tillbakablickar eller rätt på osv. Det är ju som sagt skrivandet vi bloggar mest om, och då är det intressant att se hur andra har valt att göra, tycker jag.

    • Efter att ha blivit lite klokare (på det där sättet man alltid blir lite klokare av att formulera något man går och funderar över) och efter att ha läst era kloka kommentarer, så känns det som om jag kommer att göra just så. Alltså, behandla bloggvänners böcker som jag behandlar alla andra böcker; skriva om det som inspirerar mig i mitt skrivande och jämföra olika tekniker. Att göra på något annat sätt skulle kännas oärligt. Precis som du säger, det är ju skrivandet vi framför allt bloggar om. Och att inte läsa böckerna alls känns som en dålig lösning, för alla inblandade. En tråkig lösning i alla fall (som de flesta feg-lösningar är).

  4. Jag söker efter att folk ska tycka till om historien och berättelsen. Om karaktärer och handlingar och var likheter går att hitta i samhället eller egna tillvaron. Exempelvis min egen ”Minnets envishet” har fått en del anmärkningar på omslaget om att jag gått emot den moderna trenden där författarens namn är större än titeln. Men jag som författare är inte större än det skrivna ordet. En poäng med mitt blogginlägg var att jag känner mig malplacerad bland alla intellektuella författare, eller tvärtom, eftersom jag inte tycker att speciellt många nuförtiden sätter sina texter i första rummet. De sätter sig själva i första rummet. Rollen som författare. Och bara den beskrivningen av hur branschen ser ut är idag ovanligt intellektuell jämfört med mycket annat som skrivs oavsett om det stämmer eller inte.

    Jag tycker om att du reagerar och analyserar.

    • När man delar med sig av det man har skrivit till andra vill man självklart ha reaktioner som känns relevanta. Det låter märkligt att någon kommenterar omslaget snarare än berättelsen tycker jag (även om omslaget ju också är en del av upplevelsen när man läser en fysisk bok). När jag så småningom läser din bok ger jag dig gärna feedback på innehållet. Om det inte skulle passa här på min blogg kan du få det på någon annan form.

      Jag förstår vad du menar angående fokus på författaren snarare än boken. Däremot är jag inte säker på att jag håller med. Jag tycker att det finns gott om forum som sätter texten, inte författaren, i centrum. Tittar man till exempel på renodlade bokbloggar så är det framför allt böcker och författarskap som diskuteras där, inte skrivprocessen eller personerna bakom böckerna. Det jag tycker har hänt är att det finns möjlighet att intressera sig för BÅDE texten OCH författaren, på ett annat sätt än tidigare. Som litteraturkonsument går det utmärkt att välja att engagera sig i bara det ena, eller om man vill i båda aspekterna av boken. (Om man som författare har möjlighet att välja att vara bara sin text, inte officiell författare tycker jag är en svårare fråga.)

      Jag tror inte heller på det där att det skulle ha varit bättre förr. Min tro är att folk i allmänhet är som folk i allmänhet har varit i alla tider. Om det funnits sociala medier på Sokrates tid så skulle det även ha funnits gott om människor som hade följt honom på twitter eller instagram utan intressera sig ett smack för hans filosofiska idéer. Vi har bara lite större möjlighet att hänge oss sådana impulser idag.

  5. Ping: Om Förståndet | Författaren och fågelskrämman

  6. Hej, här kommer jag in lite sent men hittade detta inlägg först nu. Jag säger som Mia, jag är heller ingen bokbloggare, utan en skrivbloggare, därför recenserar jag inte heller folks böcker, men precis som hon säger kan man ju ändå lyfta fram böcker man gillar på andra sätt. Dessutom tror jag man, när man läser en bok man inte gillar, måste fråga sig om det är för att man inte gillar själva genren eller om det är boken som är dåligt skriven. Och i sin kritik utgå ifrån huruvida boken är bra eller inte utifrån dess genre. Själv har jag lite svårt för att läsa deckare och böcker som är tunga ur en psykologisk och känslomässig synvinkel men det betyder ju inte att de är dåliga, bara att jag inte får ut något vidare nöje av att läsa dem eftersom jag vill att läsandet ska ge mig mer positiva känslor. Det tror jag är viktigt att man lyfter fram i sin recension, om man nu vill göra en. Ibland ser man folk recensera böcker som de läst trots att de inte ens gillar genren och då låter det ibland som om de sågar själva boken. Och då undrar man ju lite varför de läser dessa böcker. 🙂

    • Hej! Tack för att du delar med dig av dina tankar! Precis som du och Mia har jag kommit fram till att min blogg inte är någon bokblogg, åtminstone inte just nu, och jag kommer därför inte recensera några böcker. Det känns skönt. Jag håller med dig om att det blir märkligt när någon som inte uppskattar en viss genre skriver negativa recensioner om en bok (eller något annat för den delen, som en skiva eller en konsert). Åtminstone om recensenten inte är tydligt med vad som är vad. (Det är ju möjligt att både tycka att någonting i tex en bok faktiskt är dåligt OCH tycka illa om genren, samtidigt.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s