Midsommarvisor och nonsensord

Det är någonting alldeles särskilt med den här tiden på året. Det är så mycket av allt; ljuset, livet, växtligheten. Jag lever mitt vanliga liv, men det känns inte riktigt som vanligt utan midsommaraktigt trolskt. Det finns några sånger som jag tycker fångar den här stämningen väldigt fint. Den ena är just Visa vid midsommartid av Håkan Norlén och Rune Lindström, ni vet den som börjar ”Du lindar av olvon en midsommarkrans och hänger den om ditt hår”. Dels tycker jag om den för att den har en så härligt vemodig melodi, men det är inte bara det. Jag tilltalas också väldigt mycket av de nonsensinslag som finns i texten.

En liknande sång (åtminstone tänker jag alltid på dem tillsammans) är Visa i molom av Alf Hambe. Där tar nyorden, och nya böjningar av gamla ord helt överhanden på ett sätt som jag tycker är helt fantastiskt. Jag förstår inte, men jag förstår ändå och resultatet blir just trolskt. Precis som om det faktum att detaljerna är obegripliga möjliggör en annan, djupare typ av förståelse. Man kommer rakt på berättelsens kärna.

Visa i molom är inte en sommarvisa i strikt mening, tvärtom finns det en del vintriga ordvändningar. Ändå är det alltid såhär års jag kommer att tänka på den. Så har jag också alltid tyckt att midsommar och midvinter har en hel del gemensamt. Båda tidpunkterna är liksom kulmen av en årstid, naturen blir så påträngande. Jag tänker också på midsommarljuset som vitt. Det är så många färger att de stör ut varandra; kvar blir bara det intensivt lysande.

Det vintriga mitt i det somriga också är faktiskt något som de här två sångerna har gemensamt. Visa vid midsommartid skrevs faktiskt mitt i vintern, en kall februarinatt när det var snöstorm. Jag tycker att det är fint att tänka på att frånvaron av någonting man längtar efter också kan bli en inspiration till en text.

2013-06-19 12.02.40

Visa i molom av Alf Hambe

Nu hoppar haren kråka
på ängens vita gräs,
nu glider gladan slint
i snögan snår.
I långa lopp och längslar
min kropp i Molom går,
ty slokar sol på natto-
samma näs.

Stjärnor i skelom,
dulom, delom.
Vind går i felom,
spelom!

Nu duggar dagg från dejlom
i mörkomånan sjö,
och stjärnor stinga hål
i himmelen.
Min glyckans glada glejom,
när kommer du igen?
Ty kommer du skall
vissomliga dö.

Stjärnor i skelom,
dulom, delom.
Vind går i felom,
spelom!

Så lutar somt sig stilla
på vitan väntomvall,
när smältan sol för-
rinner med min dag.
Den röda sorg sig hällnar
vid klittrand bjällrom slag,
från Molom flyr min själ
i svollna svall.

Stjärnor i skelom,
dulom, delom.
Vind går i felom,
spelom!

4 reaktioner på ”Midsommarvisor och nonsensord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s