Den sista dagen

Idag är sista dagen på min skrivarvecka, eller min skriv-och renoveringsvecka. Det har varit alldeles fantastiskt, men idag åker jag hem. Jag ska bara skriva klart min bok först.

Det är så svårt det där med att bli färdig. Det finns ju ingenting definitivt, på varje sida finns någonting som går att göra djupare, bättre, annorlunda. Jag har ännu inte skrivit den allra sista delen av den allra sista novellen, men jag undrar i mitt stilla sinne om inte det är ett knep för att slippa kunna kalla mig färdig. En ursäkt för att fortsätta peta i alla (alla!) de andra novellerna. Det skulle just vara likt mig.

Det enda som hjälper i sådana här lägen är en riktig deadline. Imorgon kommer jag att posta min bok till min fantastiska skrivgrupp, då är den klar, per definition. Givetvis tänker jag inte skicka iväg ett manus där det fattas en bit, alltså kommer jag att skriva den biten nu. Jag har laddat med te och perfekt skrivarväder.

20130728_091222[1]

10 reaktioner på ”Den sista dagen

  1. Synd att semestern är slut 😦 som tur är ligger Hösten och Vintern framför oss och då brukar vädret och klimatet vara gynnsamt för skrivandet.
    Så du skriver en novellsamling? Spännande. Har du gett ut något tidigare?

    • Nej, jag har inte gett ut någonting än, faktiskt har jag aldrig ens skickat in något till förlag. Jag har varit lite dålig på att våga skriva färdigt saker och ting. Men det håller jag alltså på att ändra på nu. 🙂

  2. Förstår den där delade känslan till fullo. Visst är upplevelsen av att vara klar och kunna säga att man skrivit en bok euforisk, men vad, egentligen, slår skrivandets sötma?

    • Nu när jag är klar (eller så klar som jag kan bli just precis nu) är det faktiskt enbart skönt. Men så vet jag ju också att jag kommer att vara tvungen att komma tillbaka till manuset senare… 🙂

  3. Det går fint. Men känner igen det där, att vänta lite och peta lite på nåt annat för att bli klar, om man nånsin blir det, är vemodigt också. Man har ju hängt ihop med texterna och vuxit, klibbat fast. Svårt då att släppa taget. Men ibland eller nån gång måste man, tror jag.

    • Kul! 🙂
      För mig har det här att inte våga bli klar nog handlat mycket om prestationsångest. Jag är rädd att jag ska tycka att det är klart, men att det inte ska vara tillräckligt bra. Fast om man håller på så blir det ju ingenting alls, och det känns ju inte som ett speciellt smart alternativ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s