Ordlös

Jag har levt lite i ett vakuum den senaste veckan, åtminstone i ett textmässigt sådant. Det borde jag kanske ha väntat mig, men det gjorde jag inte. Innan jag satte punkt och postade hela mitt manus till min skrivgrupp hade jag nämligen så oerhört mycket idéer. Det var så många ord som trängdes i huvudet att det kändes som om jag bara skulle kunna fortsätta och fortsätta, för alltid. Rent intellektuellt förstod jag att det inte kunde bli så, men känslan av att vara inne i ett skrivflow var så stark att jag ändå trodde att det skulle fortsätta lite grann.

Så blev det inte. Så fort jag bestämt att nu, nu är det här den version som jag kommer att skicka iväg, så blev det helt tomt i huvudet. Jag fick samla mig i flera dagar för att ens kunna skriva ett litet inlägg här på bloggen och berätta att jag är färdig. När jag vände tankarna mot något av mina kommande projekt var det som att de studsade mot en hård och blank yta. Tankarna reflekterade bara sig själva och ingenting annat fanns att se.

Jag har till och med haft svårt att läsa, jag som alltid, alltid läser. Oavsett hur mycket annat som händer i livet brukar jag kunna läsa åtminstone lite grann. Men de senaste dagarna har jag bläddrat på måfå i olika böcker, läst några rader här och där, men det är som att jag inte riktigt förstår vad det står. Likadant har det varit med bloggar. Jag scrollade hit och dit, men orden fick inte fäste. Då gav jag upp, accepterade min nuvarande kapacitet och satte på Prostens barnbarn av Eva Bexell på ljudbok. Inget fel i det visserligen, det är en fantastisk bok och en fantastisk inläsning av Margareta Krook.

Nu har jag trots allt formulerat det här. Kanske är orden påväg tillbaka? Jag hoppas det.

20130805_123252[1]

9 reaktioner på ”Ordlös

      • Lite grann tycker jag att det är som efter någon form av rejäl fysisk ansträngning; en tävlingsdag eller ett långt och hårt träningspass. Man kan vara sugen på att köra mer, men kroppen måste få en chans att vila. Fast här är det mer hjärnan som säger ifrån….

  1. Orden kommer nog. Och det är ju en superb mellansysselsättning att lyssna på Prostens barnbarn. Den är kul. Det finns visst en fortsättning också, minns inte vad den heter.

  2. Tror man behöver ta ledigt ett tag när man gjort klart en stor sak. Precis som man behöver ta semester från andra jobb och samla krafter. Precis som att vi behöver sova på nätterna för att orka med dagarna. Balans!
    Du kommer garanterat i skrivflow igen! 😀

    • Tack för uppmuntran! Ja, så är det förstås. Det är bara så svårt att lita på att den där förmågan att hitta på saker kommer tillbaka när den väl är borta. Precis som det är nästan omöjligt att tro att den skulle kunna försvinna när den är där. Konstigt det där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s