Smekmånaden är över

Jag fick en fantastisk början på Nanowrimo, och det är jag tacksam för. Det fanns så mycket uppdämd skrivlängtan, jag hade så mycket sammanhängande tid och allt bara klickade. Jag tänkte på det som något ouppnåeligt att hålla takten av 1667 ord om dagen, och det fick mig att inte tänka tillbaka det minsta.

Sedan kom gårdagen och med den flera saker. Dels tvingades jag ut ur den här härliga skrivarbubblan. 50 nya studenter som man ska vara kursansvarig för och föreläsa för är en högst påtaglig verklighet. Svårt att drömma sig bort till sin Nanowrimo-historia samtidigt. Dels insåg jag att jag faktiskt låg före. När det där tvånget att skynda sig försvann så dök också den lilla inre kritikern upp som gubben-i-lådan och sa: tror du verkligen att det kommer att bli någonting av det här? (Dessutom var det en skitdag. Jag fick till exempel min plånbok stulen på väg till jobbet, med allt krångel det innebär.) Summa summarum skrev jag bara 600 ord igår, och det var inte direkt så att de bara rasslade fram.

Men hörrni, det är ju det här som avgör om man kommer klara det eller inte. Fortsätter vi fast det inte bara flyter på? Ja. Det gör vi. Alltså försöker jag hitta nya mutor till den inre redaktören. Den är inte välkommen förrän tidigast i december. Jag ska hitta nya vägar framåt, inte utvärdera det som redan har blivit. Där står jag idag. Hur går det för er?

2013-10-29 11.52.18

19 reaktioner på ”Smekmånaden är över

  1. Neej, vad jobbigt med plånboken!!! Hoppas det fixar sig. Och starkt av dig att fortfarande tänka positivt när det börjar streta emot. Det kommer att gå bra.

  2. Skit med plånboken. Riktigt skit att bli av med den.
    Men stäng av kritikern. Inte helt lätt förstås, men allt räknas i ord också de ord man tycker är dumma och fula. Skriv helst riktigt många såna. Vi skriver vidare alltså. Har klarat dagskvoten idag men ska skriva lite till ändå.

  3. Men stackare, bli av med plånboken är typ det värsta (om man bortser från att hemmet brinner upp). Och ändå lyckas du komma med världens inspiration och goda råd.
    Jag skriver vansinnigt okorrigerad text och känner mig vansinnigt fri av det. Så än så länge går det bra:)

    /Anna

  4. tråkigt med plånboken o att folk har problem med ditt och mitt! Än så länge går det bra och jag ger mig inte 🙂 ska har de där 50.000 orden i slutet på månaden så nu kör vi ända in i kaklet 🙂

  5. Stackars dig med plånboken! Fy vad jobbigt. Bra kämpat att ändå klämma ur sig några ord.

    Jag vet inte vad det är med mig, men jag lider av någon sorts ”jag kan inte skriva bara för att jag måste” och harvar mig fram. Jag hade behövt mer tid till förberedelse innan (istället för att hålla på med andra manus fram till start). Men det är just som du säger. Vi slutar inte för det. Vi skriver lite varje dag och lär så länge vi lever. Pluset för mig är att jag gillar det mesta jag skrivet. Minuset är att det känns lite blankt framöver och jag måste bli bättre på att bara ordbajsa. Kram och hoppas det ordnar dig med alltihop!

  6. Bu för plånboksstöld, och heja för kämpande med texten. Det är väl just det som är konsten, att kunna skriva även när det inte riktigt flyter som man vill. Bravo.

  7. Skit med en skitdag – men du är verkligen suverän som kämpar på! Hoppas att det ordnar upp sig smidigt med plånboken.

    Själv har jag min första dipp den här dagen, nr 6. Har suttit i två och en halv timme av min underbara skrivförmiddag och känt mig melankolisk och stirrat i väggen och gjort ganska måna avbrott i skrivandet för att försöka komma ihåg och också sjunga mina favoritsånger av Dan Andersson, och gråta lite (som jag alltid gör till Dan Andersson). Hittills har jag lyckats få ner typ 180 ord. Som en fis i rymden.

    Jag tror faktiskt att mitt problem till stor del är för mycket tid – något som de flesta andra människor förmodligen inte lider av. Men jag producerar alltid bäst under ganska stark tidspress och just nu när jag verkligen har en massa tid och all den tiden är vigd åt skrivande så är det som om min hjärna bara har slutat fungera, den verkar ta det som ett ypperligt tillfälle att ta semester.

    Men jag ska följa ditt utmärkta exempel och inte ge upp för det. Jag fortsätter och kämpar jag med!

    • Ja, jag känner igen det där. Det kan verkligen vara svårt med för mycket tid också. Det var lite det jag försökte göra med att byta mål, att skapa mig lite mer tidspress.

      Men du klarar det. Många fisar i rymden små… Heja heja!

      Här kommer ett musikpepp-tips: ”Wintergatan”. Finns på spotify (men jag har inte det på den här datorn, så jag kan inte skicka en länk). Hoppas det kan hjälpa dig ur Dag 6-dippen. Kram och heja dig! Själv ska jag nog lyssna lite på Dan Andersson. 🙂

  8. Tack för peppet och musiktipset 🙂

    Jag kan stolt berätta att jag efter middagen igår skrev närmare tusen ord på drygt en timme och således nådde över 10 000 ord-strecket (som var mitt mål igår). Det är otroligt att det kan vara så svårt ibland och lätt ibland.

    Men jag måste bara fråga, Wintergatan, det låter ju extremt mycket som Detektivbyrån – som jag ju älskar. Bara lite mer upphottat, kanske. Hur kan det inte vara de?! Är det typ deras första skiva innan de hade ett namn som grupp?

    • GRATTIS! Så fantastiskt bra jobbat! 🙂

      Flera av medlemmarna i Detektivbyrån är också med i Wintergatan, så det är inte konstigt att det är likt. Men Wintergatan är en egen grupp, rätt nystartad. Deras första skiva kom nu i år.

      Jag lyssnade på Dan Andersson tolkad av Sofia Karlsson hela kvällen igår, tack för den inspirationen! 🙂 Vilka Dan Andersson-sånger är det du sjunger?

  9. Tack 🙂 Det känns härligt att det ändå funkar. Idag har det gått riktigt bra faktiskt.

    Aha! Jag visste väl att det måste finnas en koppling mellan Detektivbyrån och Wintergatan! Jag älskar deras sound.

    Åh – Sofia Karlsson sjunger underbar Dan Andersson 😀 Julvisa i Finnmarken är min absoluta favorit som jag alltid sjunger och gråter till när jag är på mitt melankoliska humör (så när jag sjunger blir det inte så där fint folksångaraktigt som med Sofia, utan bara tårdrypande, helt enkelt – den är ju så sjukt vacker och sjukt sorglig). Och, ja jag är nog ganska förtjust i de sorgligaste av hans sånger. Spelmannen (som jag inte tror att Sofia sjungit in, men som jag alltid har känt väldigt mycket för), Omkring tiggarn från Louossa, förstås. Och Helgdagskväll i timmerkojan – den enda någorlunda o-sorgliga av mina favoriter 😉

  10. Okej, jag förstår inte hur jag kunde glömma den, en av de absolut finaste: Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim. Ah. Det är något med hemlängtan som alltid bara går rakt in i mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s