Trött, förkyld, i fas

Att vara med i Nanowrimo (alltså att försöka skriva en bok på 50 000 ord eller ungefär 200 sidor på 30 dagar) har verkligen varit en nyttig erfarenhet på många sätt. Till exempel har det visat sig att det fanns myriader med små lediga tidsutrymmen i den vardag som jag trodde var full. En halvtimme där, en kvart där. Här och där hela timmar. Och det är ju fantastiskt. Nu vet jag att jag kan trolla fram orimligt mycket tid, 15-20 timmar i veckan tydligen (jodå, jag har antecknat) om jag bara är motiverad. Den finns där, skrivtiden, om jag bara försöker tillräckligt mycket. Och det är självklart bra att veta. Det kommer bli svårare för mig att komma med undanflykter efter det här.

Jag har också lärt mig att den där tiden inte trollas fram helt gratis. Dels har jag valt bort en hel del roliga saker, det är framför allt så jag har hittat sammanhängande skrivtid. Genom att stanna hemma från något, inte anmäla mig till något annat, inte ringa någon. Men den stora bulken av skrivtid har jag fått ur någonting helt annat. Jag har fått den genom att använda en mängd små mikropauser där jag normalt inte gör någonting alls, eller rättare sagt: när jag vilar. Därför är jag ganska trött nu och den som är trött blir lättare sjuk och det är precis vad jag har blivit.

Inför slutspurten i Nanowrimo är jag alltså både trött och förkyld, och följaktligen lite dummare än vanligt. Men, jag är mirakulöst nog i fas, och jag ska verkligen försöka att komma i mål. Det är bara några dagar kvar, och några kapitel. Det klarnar, både vädret och berättelsen. Jag tänker göra precis som Maria skriver i dagens inlägg på debutantbloggen. Jag ska fuska mig igenom några av de mellanpartier som finns kvar, så att jag säkert kommer fram till slutet. Det vore verkligen fantastiskt att ha ett komplett råmanus när november är slut. En första version att arbeta vidare med.

20131124_101213-1[1]

6 reaktioner på ”Trött, förkyld, i fas

  1. Heja heja heja!
    Hör du hur jag står vid sidan av spåret med blåbärssoppa och tutor? För det gör jag! Eller rättare sagt, med citron-och ingefärsbrygd mot förkylningen.
    Jag har haft turen (eller oturen) att inte ha så mycket uppdrag i november och har liksom kunnat skriva på som vanligt. Men det har ändå varit en rejäl sporre att veta att man måste producera rätt mycket varje dag för att inte åka ut. Så på det viset, har jag inte skrivit som vanligt. Jag har skrivit mycket mer.

    Kom igen nu Liv! Bädda ner dig med datorn och skriv mot triumfen!

    /Anna

    • Tack tack tack!

      Jag hör hur du tutar och hejar. Citron- och ingefärsbrygd it is!

      Det är verkligen dubbelt det där. Är det bra eller dåligt att ha mer tid än vanligt? En skrivarvän och jag upptäckte nu i helgen hur sjukt effektivt det var att tävla i tex flest antal ord på tio minuter. Det hade vi aldrig kommit på om vi inte varit så sjukt trötta att vi inte lyckades komma igång över huvud taget. Jag har liksom inte trott på att det där med ordkrig faktiskt skulle kunna fungera, men det gjorde det.

      I vilket fall som helst är det ju ascoolt att vi snart har skrivit 50 000 ord på bara en månad. Tjoho!

      Kram,
      Liv

  2. Ja se där! Vad härligt att se målet, visst! Och att sen ha ett råmanus. Oj, det är så fint att det knappt går att tänka på.

    Det där med tiden, ja, det funkar ju när man vet att det är begränsat, att det är liksom november och sen får man dra ner på takten igen och bli lite mänsklig och klättra ut ur sin mörka skrivarhåla och tänka att det tydligen blivit december. Och det är ju bra, för det är ju en trevligare månad ändå än november. Och nej, jag har ingen speciell motivering, har bara aldrig gillat november, inte förrän det fanns en mening med den som NaNo.

    • Ja, helt fantastiskt att se målet. Jag vågar inte helt och hållet tro det än, det där att det snart snart snart finns ett helt råmanus. Som för bara några veckor sedan inte fanns. Alls. Ojojoj.

      Och ja, november har blivit himlans mycket trevligare i och med det här. Det gör ju ingenting att det är lite dåligt väder om man ändå helst vill sitta inne och skriva.

  3. Gud vad duktig du har varit!!! Tycker du tänker helt rätt, som utnyttjar alla de där små micropauserna, fast trist att du skulle bli förkyld. Men tänk vad skönt att ha ett råmanus sedan, med en månads samlade krafter. Tänker lite som Mia här, det kan funka när man vet att det handlar om en månad. Sköt om dig nu så du blir bättre snart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s