Jag är visst en siffernarkoman

Att delta i Nanowrimo har lärt mig mycket om mig själv. Tyvärr är det inte enbart positiva saker jag har lärt mig. Liksom de flesta betraktar jag mig själv som en ganska förnuftig person. Jag tycker att jag för det mesta gör vettiga prioriteringar. Nanowrimo har lärt mig att så inte alltid är fallet.

En av de enklaste och mest geniala funktionerna på Nanowrimo-sidan är att den tillhandahåller statistik. Alla som är med får en egen statistiksida där man kan rapportera in hur mycket man skrivit varje dag. Rapporterar man in mer än 1667 ord på en dag slår mätaren för dagen om till grönt. Har man skrivit mer än 1667 ord om dagen i snitt slår den mätaren också om till grönt. Det finns en mätare som visar totalt antal ord och hur långt man kommit. Längst ner finns en graf som ackumulerar ens ord i förhållande till den snittfart man ska hålla för att klara 50 000 ord. Det är tydligt, visuellt, överskådligt.

Sådana saker triggar mig oerhört mycket. Det har jag alltid vetat, men jag har nog inte vetat exakt hur mycket. Äsch, det är ju bara siffror, brukar jag tänka, jag tittar på dem nu men om det inte passar kan jag bara strunta i dem. Saken är den att jag inte riktigt kan det. Jag blir siffernarkoman och jag kan inte sluta. Jag arbetar mig hellre sjuk än ser de där siffrorna peka åt fel håll. Jag tycker själv att det låter knäppt, men det är sant.

Det var precis det som hände under Nano. Det var så härligt att vara i fas med statistiken att jag inte klarade av att hålla mig till mitt första mål, 25000 ord på en månad. Jag skrev även när jag egentligen inte orkade. Jag fortsatte fast jag blev alldeles för trött och sedan blev jag sjuk. Och vad gjorde jag då? Jag fortsatte i alla fall. Sedan tog november slut, men det var inte min förtjänst. Om Nanowrimo hade varat längre skulle jag ha fortsatt, hur långt vet jag inte, men längre. Jag är helt enkelt en siffernarkoman. Det har som det mesta andra både för- och nackdelar. Det är praktiskt att kunna utnyttja. Farligt att utnyttja för mycket. Hur som helst en mycket bra sak att veta om sig själv.

Nanostats

8 reaktioner på ”Jag är visst en siffernarkoman

  1. Jag håller med, det är någonting i den där statistiken som får en att pressa lite hårdare än annars.

    Jag har inte själv kunnat formulera det som du gör, jag har en känsla av att jag också pressat mig för själva communityns skull. Men det är bara en vag känsla.

    /A

    • Ja, det blev extra starkt för mig också i Nano, även om jag kan ha sådana tendenser annars också. Men så har de ju också gjort det så hela vägen. Statistik och grafer och timglas och saker som byter färg. Vad man än går igång på för typ av statistik så finns det på Nano-forumet. 🙂

  2. haha, igenkänning!!! Jag blev också en smula besatt av den där kurvan, haha. Att se den peka åt fel håll skulle vara förödande, typ. Jäklar vad duktig du har varit!!

    • Hehe, det är nog så att alla vi som triggas av Nano (eller i alla fall de flesta) på något plan går igång på det här. Annars skulle vi kanske skriva på något annat sätt. Om det ”bara” var communityn vi var ute efter skulle det ju funka lika bra att hänga på skrivarbloggarna. 😉 Tack!

    • Tack! Du får testa ett annat år. Om du hinner och orkar vill säga. Jag ska bli lite strängare med att utvärdera om jag får vara med eller inte inför Nano en annan gång, för har jag väl börjat lär jag inte kunna sluta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s