Julvisdom från mumindalen

När jobbet från i fredags fortfarande inte riktigt är klart, när det riktigt juliga julstöket inte har hunnit börja och när det dessutom regnar lite, då får man söka sin julstämning någon annanstans än i verkligheten. Varför inte i böckerna?

En av de finaste julberättelser jag vet är ”Granen” ur Tove Janssons bok Det osynliga barnet. Muminfamiljen ligger vanligtvis i idé hela vintern och har alltså aldrig firat jul, men ett år blir de väckta av en stressad men välmenande hemul. Muminfamiljen förstår att det måste vara någonting mycket allvarligt som är påväg att hända eftersom de blivit väckta och alla dessutom verkar så stressade och oroliga. Ingen de träffar, varken hemulen, hemulens moster eller gaffsan, hinner förklara för dem vad det hela egentligen handlar om, men de förstår att de måste skaffa en gran för att blidka det farliga som snart kommer och som kallas julen. Inte förrän ett blygt litet knytt kommer fram och önskar dem en glad jul förstår de att julen, åtminstone för vissa, är något fint.

Jag tycker att det är en så vacker berättelse, eftersom den säger så mycket om hur vi förhåller oss till julen. Det är så lätt att bara se allting som måste göras och missa vad det egentligen handlar om. Det ska jag försöka komma ihåg de närmaste dagarna. GOD JUL!

20131223_121338[1]

4 reaktioner på ”Julvisdom från mumindalen

  1. Jag hoppas att du har kopplat in Happy Lights:en och kopplat av!
    Själv läser jag en bok om en leguan (tysk). Har för övrigt en litterär fråga tills nästa gång vi ses…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s