Det som finns och det som ännu inte finns

En tydlig effekt som Nanowrimo har haft på mitt skrivande är att jag inte längre är lika rädd om den text som redan finns. Eller rättare sagt, jag känner mig inte lika bunden vid den, för jag vet att jag relativt lätt kan producera ny text. Så nu stryker jag och skriver nytt där jag tycker det behövs, i mycket större utsträckning än jag gjorde förut.

Självklart har jag strukit mycket när jag har redigerat även tidigare, men det har varit en lång och smärtsam process. Jag har klippt bort en mening och lagt den separat (kanske kan den användas någon annanstans?) Ibland har jag klippt in den på något annat ställe i texten, för att sedan klippa bort den igen. Sådana textfragment brukar mellanlanda i ett särskilt dokument med bortklippta textsnuttar innan det till slut obönhörligen faller in i glömskan. Men varför ska jag hålla på sådär? Om jag bara bottnar i karaktärerna och känslorna i en viss scen, då kan jag hur lätt som helst skriva nya formuleringar, bättre än de bortklippta. (Och om jag inte bottnar i scenens känslor, då är det ändå annat som behövs än att finslipa formuleringarna. Då krävs det att jag utsätter mig för saker i det verkliga livet, men det får bli ett annat inlägg.)

Nu känner jag ingen skyldighet gentemot en bit text bara för att jag råkar ha skrivit den. Är den dålig ska den bort och så är det inte mer med det. Jag definieras inte bara av det jag redan har skrivit, utan även av det som jag kommer att skriva, och det kan jag påverka i vilken riktning jag vill. Jag ser framåt mer än bakåt, och det är härligt. Det går lättare och det blir bättre.

Jag försöker också att applicera samma tankesätt på livet utanför skrivandet. Under julledigheten har jag funderat en hel del över sådant som jag inte hinner fundera på i vanliga fall, tex vad jag egentligen vill jobba med, i den här andra karriären som jag har. Tidigare har jag gjort likadant där som i skrivandet; jag har känt mig bunden till sådant jag redan råkar ha påbörjat och till kontakter jag redan har. Så behöver det faktiskt inte vara. Jag kan göra mycket mer än så. Det är jätteskönt att våga tänka så.

Här är något annat som finns; konsertblommor från en av helgens två konserter jag gjort. Konsertblommor är liksom alltid lite finare än andra sorters blommor, för de känns så välförtjänta.

20140107_123056[1]

8 reaktioner på ”Det som finns och det som ännu inte finns

  1. Åh, känner igen det där. Har också sparat utklippta textsjok (om än kanske inte enstaka meningar) och döper fortfarande om dokumentet för varje redigeringsrunda, som om jag plötsligt skulle komma på att mitt ursprungliga, totalt oredigerade utkast nog var den bästa versionen trots allt…

    • Hehe, jag vet. As if, liksom. Under loppet av en åttaårsperiod kan jag räkna gångerna jag gått tillbaka till en tidigare version på ena handens tumme. Och den gången vill jag minnas att jag ändrade mig efter bara någon dag. 😉

  2. Haha, erkänner skamset att även jag känner igen det där. ”Skräpversion” kallar jag dokumentet där jag klistrar in hela manuset för varje gång jag skapat nåt nytt i originaltexten. Som om det finns något briljant där som jag omöjligen i så fall skulle kunna återskapa. Det har ju inte hänt så värst många gånger att jag gått tillbaka till skräpet och letat guld. Men jag fortsätter. Bara i fall …

    • Jag håller också på sådär, och sparar gamla versioner. Det är något tvångsmässigt över det, men kanske ger det oss den trygghet vi behöver för att våga ta ut svängarna i redigeringen? Så att spara gamla versioner kommer jag nog fortsätta med, det tar ju ingen plats att tala om när man bara kan ha alltihop i en mapp på datorn. 🙂

  3. Älskar den känslan du beskriver. Det har varit lätt för mig tidigare att fastna i sidantal, ”nu har jag skrivit 50 sidor”, och så vill jag inte ta bort. Det känns som att gå bakåt på något konstigt sätt, fast det är tvärt om. Att redigera, ta bort och skriva nytt gör ju också att man går framåt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s