Lider du av manlig bildningsexhibitionism?

För några dagar sedan visade en vän till mig det här testet (se bilden nedan), skapat av den ständigt lika briljanta Nanna Johansson. Till min stora lättnad kunde jag konstatera att jag inte lider av MBE, manlig bildningsexhibitionism. Jag svarar ett tveksamt nja på några av punkterna, värre är det inte. För några år sedan var jag mer illa däran, inte för att jag själv uppfyllde särskilt många av punkterna, men för att jag betraktade MBE som lite av ett ideal, åtminstone i mycket högre utsträckning än jag gör nu. Det händer fortfarande att jag får återfall i den riktningen. Personer i min omgivning har säkert fått höra en eller annan tirad om det här med särskrivning. Till exempel.

Flera av mina senaste återfall gäller det här med att läsa på originalspråk. Jag skulle så gärna vilja att det var mer givande att läsa original en översättningar att jag ibland blundar för att det rätt sällan är sant, inte ens när det gäller engelska. Jag har jobbat i Storbrittanien tre hela somrar. På mitt svenska jobb är engelska mitt arbetsspråk. Jag läser dagligen på engelska. Jag skriver på engelska. Jag föreläser och pratar på engelska. Jag har en helt ok engelska, med svenska mått mätt. Ändå klarar jag inte att se alla skiftningar i språket i en engelsk bok. Jag läser skönlitteratur på engelska ibland och självklart är det givande. Det är kul, jag ser ibland lite andra saker än när jag läser på svenska och det är utvecklande. Jag blir bättre på engelska. Men ärligt talat, i nio fall av tio fångar en ok översättning fler nyanser i berättelsen än jag upptäcker när jag läser själv. Ovanligt ordrika författare, som till exempel Salman Rushdie, har jag numera helt slutat att försöka läsa på engelska. Det är helt enkelt för mycket som jag inte fattar.

Så långt allt gott och väl, men ibland drabbas jag av ett omåttligt övermod och tror mig kunna läsa på andra språk än svenska och engelska. Jag har kämpat mig igenom Antoine de Saint Exuperys Le Petit Prince (Den lilla prinsen) på franska och kört fast en bit in i hans Vol de nuit (Nattflygning). Visst, franska är jättevackert, men det hann jag knappt märka, upptagen som jag var med att bläddra i mitt lexikon. I min bokhylla står också ett exemplar av Va’ dove ti porta il cuore (Gå dit hjärtat leder dig) av Susanna Tamaro, där jag har kämpat mig igenom cirka två sidor, samt titeln. Trodde jag verkligen att några års skolfranska kombinerat med en sex veckors kvällskurs i italienska skulle räcka för att jag skulle ta mig igenom den? Tänkte jag: ”jag klarade ju att köpa glass i Florens, så en 250 sidors utvecklingsroman ska väl inte vara några problem”?

Jag vet faktiskt inte vad jag tänkte. Inte heller vet jag varför jag fortsätter att bära med mig boken i flytt efter flytt, trots att jag inte har några direkta planer på att förbättra min knackiga italienska. Det skulle krävas mer jobb än jag just nu är beredd att lägga ner. Ibland tar jag ändå fram dem, tittar på dem och i dem. Språk är vackert, även när jag inte försår. Ord och bokstäver är vackra. Oftast står de bara på sin plats och tittar ner på mig ur bokhyllan. Som slaven i kejsarens triumfvagn viskar de till mig. ”Minns att du är dödlig.” ”Minns att du är mänsklig.” Det finns så mycket som jag inte kan och det är precis som det ska.

Bilden är lånad härifrån.

Bilden är lånad härifrån.

PS. Läs inte det där sista Nanna Johansson skriver bara. Jag tycker jättemycket om långa kommentarer på min blogg.

10 reaktioner på ”Lider du av manlig bildningsexhibitionism?

  1. Bra skrivet. Kul med drömmen att läsa en bok på italienska. Men det är ju häftigt att ha i bokhyllan förstås. Och jag skulle bli klart imponerad om jag såg den i din bokylla.
    Jag tillhör dem som aldrig har förstått varför man ska läsa på originalspråk när man inte har språket som ett första- eller andraspråk. Jag läser ibland på engelska (lättare böcker) men det är inte för att få en större upplevelse utan enbart för att träna upp min engelska. Jag missar massor för jag orkar ju inte slå upp alla ord jag inte kan. Men jag kanske snappar några nya ord på vägen.

    I skolan tvingar vi ju barnen att läsa böcker på engelska, men det är ju inte för att få dem att uppleva boken utan enbart för att de ska lära sig mer engelska.

  2. Jag håller i mångt och mycket med dig angående översättningar, ditt adekvata inlägg amuserade mig! Till yttermera visso kan nämnas att även jag känner stor beundran visavi nämnda Nanna. Många av hennes frågor besvarades av undertecknad med ett tämligen rungande ja (eller möjligen ett tämligen fetstilt kryss), även om det tycks mig närmast kafkaeskt att man ska behöva fylla i ett dylikt formulär för att få klassificera sig som manlig bildningsfascist! Men om man ponerar att det rör sig om ett test med både validitet och reliabilitet, vilket jag i allra högsta grad ponerar, har jag alltså MBE. Till glädje för min omgivning, skulle jag tro.

    Med vänlig hälsning

    Facit

    PS
    Min nya mission ska nog bli att skriva ihop något, för var särskrivning jag ser. Dylika subversiva aktioner plägar hjälpa, och behovet av folkuppfostran i språkliga frågor tycks omättligt. Osv.

    PS 2
    Måtte detta nu vara den längsta kommentaren, för nu orkar jag inte mer… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s