Konsekvenser av ett mål

Det har nyss blivit vinter. Året är fortfarande nytt och slutet på april känns oändligt långt borta. Den sista april kommer snön (sannolikt) vara borta. Det kommer att finnas tussilago och krokus. Kanske kan man till och med gå runt utan jacka. Kort sagt, när jag bestämde mig för att skicka in mitt manus till förlag senast den sista april kändes det som ett betryggande avstånd. Tyvärr är det inte alldeles sant.

Det är fjorton veckor till den sista april. Min novellsamling innehåller tolv noveller. Utöver att fila på dem tänker jag läsa igenom helheten och leta korrfel, det kan nog ta en vecka eller två. Sen ska jag väl skriva ett litet följebrev och så. Det är lätt som en plätt har jag hört.

I praktiken har jag alltså ungefär en vecka per novell. Vissa är i det närmaste klara, andra är det verkligen inte. En vecka kan vara väldigt mycket tid, det om något lärde jag mig av Nanowrimo. Men en vecka kan också vara nästan ingen tid alls. Inget mer halvsovande på morgontågen alltså. Det är dags att sätta fart.

image

14 reaktioner på ”Konsekvenser av ett mål

  1. Jag har också ett mål, men gränsen för mållinjen tänjs rätt rejält. Risken finns att det smäller av och snärtar till mig som ett gummiband. Bäst att jag ger det mer längd… Inget fel med mål, de är bra, även om annat kommer i vägen. Dina vackra bilder illustrerar det fint tycker jag och förstår att du passar på att njuta av snön medan tid finns 🙂

    • Hehe, ja så är det nog. Alltid struktur, men inte alltid samma… Jag måste erkänna att min första tanke när jag läste din kommentar var: ”va, jag ändrar mig väl inte? Jag har ju fortfarande kvar mitt mål på fyra dagar i veckan.” Sen kom jag på att även det målet är tre veckor gammalt. Point taken. 🙂 Hoppas du hittar ett mål som funkar för dig! Jag tycker du ska skicka in Urmakaren till förlag under 2014. Det låter ju som att du har kommit jättelångt, så vore inte det rimligt?. (Säger jag som vill läsa den snart. 🙂 )

  2. Jag borde tänka på det där. Med antalet veckor. För jag har nån tanke om att det är långt till maj. Men det är ju bara några veckor fler än till april. Så tack, ska snart räkna och fundera och planera. Du påminde mig.

  3. Åh, det kan vara så fruktansvärt att börja räkna veckor! För den som endast kan skriva på helger blir det mindre än 52 stycken, givet att några går bort ”till annat”. Nej. Låt mig fortsätta leva i illusionen! Jag har ju äntligen lyckats ge mig några lediga dagar och helger emellan jobb och skrivande. Nyttiga dagar, tror jag. Att komma i kapp på, att ta det lugnt på.

    • Glöm bort räknandet igen om det känns bättre! Men för mig är det nödvändigt att tänka, eftersom den tid som liksom erbjuder sig till skrivande spontant är alldeles för lite för att jag ska komma någonvart. Och det vill jag ju. Däremot kan man nog inte hålla på och räkna jämt. De där lediga mellandagarna som du pratar om behövs ju verkligen de också. 🙂

  4. Jag måste nog också börja tänka så där om jag ska lyckas ta mig i kragen. För jag tänker att jag har gott om tid på mig, men det har jag ju egentligen inte. Av någon underlig anledning tycks tiden flyga iväg så fort jag tror att det är länge kvar 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s