Med huvudet i fel manus

I ärlighetens namn är mitt huvud inte i något manus alls just nu, och när jag försöker tänka på skrivandet är det inte mina noveller jag längtar till utan min Nano-berättelse. Delvis beror det nog på att jag förknippar miljön häromkring ganska starkt med den. Det var de här träden jag gick bland när berättelsen växte fram. När jag går där igen kommer den tillbaka.

Framför allt tror jag att det handlar om att jag håller på att bli färdig med novellerna. Jag vill det. Samtidigt vill jag det absolut inte. Eftersom det är så läskigt, att bli färdig och skicka vidare. Just därför måste jag fortsätta. Jag har redan tagit en paus från novellerna, jag kan inte ta en till. Alltså läser jag gamla responskommentarer och försöker låtsas att jag är inspirerad. Fake it till you make it.

20140122_121157

6 reaktioner på ”Med huvudet i fel manus

  1. Fake it till you make it är ett hedervärt knep, men kom ihåg att det finns andra också. Som vänner, exempelvis.

    Om du skulle behöva lite extra inspiration eller lite extra mini-responsläsning av någon knepig novell så finns jag här! Du har ju så lite kvar (alltså, jämfört med allt du redan gjort), du kommer klara det!

    Du kanske bara behöver bli påmind on vad det är som gör din novellsamling så sjukt bra. Ditt fantastiska, för att inte säga lysande språk tillsammans med vardagliga och knivskarpa detaljer och känslan av att få vara så nära, ja helt och hållet inuti de olika människor det handlar om. Att de är så olika, men att de ändå har så mycket gemensamt på olika sätt som jag kanske inte ska utveckla här, men som ger mig son läsare den där känslan av att allting lyfter, av att varje liten del tillsammans med de andra bildar något större, något med en djupare mening, något som vetkligen har betydelse för mig och som stannar kvar hos mig långt efter att jag läst färdigt.

    Det är det där jag just beskrev ovan som du har skrivit, och som du fortfarande håller på med även nom det bitvis kanske är mer pet i detaljerna. Men glöm inte bort helheten. Och var inte rädd för att bli färdig! Den kommer att bli lysande och även om du skulle bli refuserad hundra gånger så säger det egentligen ingenting om kvaliteten på vad di skrivit. Tänk på Astrod Lindgren. Du är lysande och du kommer sldrig kunna vara något annat än lysande.

    Kram
    /Linda

  2. Rädd är man ju. Alltså jag är åtminstone väldigt rädd för att slutföra och för att inte göra det. För mig brukar det vara bäst att betrakta det som jobb som måste göras bara, inte fundera så mycket på vad jag känner inför det. Och så längtar jag alltid egentligen till den där texten som inte handlar om att peta färdigt utan om att bara låta det bli text. Hur som helst, man måste komma på hur man själv tar sig vidare och så möjligen ägna sig åt en del tvång.

    • Ja det är märkligt det där hur det går att vara rädd för två rakt motsatta saker samtidigt, men det är jag verkligen. Rädd för att bli klar och rädd för att inte bli klar. Då är det bara att göra. Skönt att höra att det kan vara likadant för dig. Och veta att du lyckades bli klar. 🙂

  3. Det har vi väl hört förrut, att det handlar om ”hard work” och att sitta och vänta på inspirationen inte är något framgångskoncept. Men jag förstår fullkomligt det där med att du har levt så nära ett manus och nu helt plötsligt ska du släppa det och gräva ner dig i det där gamla manuset som du har jobbat med så himla länge.
    Men jag känner dig. Du fixar det med. Och det är ju som sagt inte så mycket kvar att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s