Slentrianmässiga formuleringar och poetiska förslag

Jag sitter just och kämpar med en populärvetenskaplig artikel. Jag känner mig totalt oförmögen att variera mitt språk, samma formuleringar dyker upp om och om igen. (Och se där, nu började jag två meningar efter varandra med ordet jag. Illa.) Det verkar behövas ett smärre mirakel för att jag ska klara min deadline, men eftersom jag varit med förr vet jag också att just ett sådant mirakel antagligen kommer att inträffa.

Samma förutsägbarhet i formuleringarna som jag upplever nu uppvisar jag när jag skriver sms, åtminstone om man får tro autokorrekturfunktionen i min telefon. Med obehaglig precision kan den gissa sig till vad jag är ute efter. ”Ska jag” skriver jag. ”handla” föreslår telefonen omedelbart. Hur visste den det tänker jag men trycker ändå på ordet eftersom det var precis det jag tänkt skriva. ”något” säger telefonen, ”på”, ”vägen”, ”hem”, ”?”.

Ibland kommer ändå överraskande vändningar. Alldeles nyss tänkte jag skriva ”astrött” i ett sms. ”Astronomi” föreslog telefonen. Det kändes fint. Varför inte lyfta blicken mot det mer poetiskt storslagna i livet? Tänka mindre på futtig vardagströtthet och mer på rymdens eventuella oändlighet. Bakom molnen finns alltid stjärnorna.

Astronomi

Bilden är lånad från Svenska Astronomiska Sällskapet.

10 reaktioner på ”Slentrianmässiga formuleringar och poetiska förslag

  1. Ahh, populärvetenskap! Ett überhett tips, det senaste bland populärvetenskapsmän faktiskt, är att få in udda metaforer! Det kan säkert liva upp, och skapa sällan skådad variation i språket på köpet. Du kan jämföra himlen med en dalmatiner, eller likna leanprocessen vid att dansa linedance på uppåttjack! Jag inser nu att just mina exempel inte är de bästa (även om de givetvis är extremt användbara), men jag har fullt förtroende för din förmåga att skapa den piffigaste metafor ämnet har skådat!

  2. Härligt inlägg :o) Min telefon lever också sitt eget liv. Jag försöker skriva ett ord, den väljer ett annat, jag försöker ändra tillbaka, den vägrar. Till slut vinner den för att jag blir arg och inte orkar bråka mera….:o)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s