Att hitta tillbaka till en känsla

20131001_091637

Den här bilden tog jag i höstas, för att illustrera den känsla som jag hade i mitt skrivande just då. Det var några veckor efter att jag fått helhetsrespons på min novellsamling. När alla kommentarer hade skramlat runt inuti mig ett litet tag utan att jag visste vad jag skulle göra med dem, började konkreta lösningar att trilla ut, en efter en. Det stora och diffusa slutredigeringsarbetet verkade plötsligt som någonting hanterbart. Jag tyckte mig kunna överblicka hela det kvarvarande arbetet.

Det jag kände var tillit. Om jag bara genomför de här konkreta förändringarna, en i taget, så kommer det att bli tillräckligt bra. Precis som de flesta riktigt starka känslor, som ren glädje eller sorg, kändes den evig. En del av mig trodde på fullaste allvar att det var såhär det skulle kännas med redigeringen nu, ända tills boken var klar. Därför blev det inte av att jag skrev om känslan på en gång och redan efter några dagar bleknade den.

Ända sedan dess har en del av mitt skrivande handlat om att försöka hitta tillbaka till den där tilliten, för jag tror att det hjälper att känna den. Även minnet av den kan hjälpa ibland. Som det oftast känns nu ser jag de närmaste trappstegen tydligt, ibland bara ett, ibland tre. Därefter är det bara blurr. Men för varje liten sak jag fixar till ser jag vad jag behöver göra härnäst. Jag vet inte hur lång trappan är eller hur långt jag har kvar. Jag har ingen aning om jag kommer ha hunnit så långt jag vill vid tiden för min deadline. Jag kan bara fortsätta att ta ett litet steg i taget och hoppas att det räcker. Det om något kräver tillit.

4 reaktioner på ”Att hitta tillbaka till en känsla

  1. Det är bra med tillit, att tro på det man håller på med. Men det är också en otrolig sväng, ena dan kung och nästa är man en dåre. Mellanlägen är rätt bristfälliga. Tycker jag. Hoppas du hittar tilliten.

  2. Tack.

    Ja, det är ju ofta utan den där tilliten man befinner sig, skräckslaget famlande i skrivkonsten. Hade man den där tilliten skulle det vara… så otroligt mycket trevligare.

    Känner igen mig i bilden av trappan, mycket bra bild. Tror också det är bra om man vänder sig om ibland och kikar på alla de steg man faktiskt tagit. Kanske är man närmare ljuset vid toppen än basen på trappan.

    • Tack för påminnelsen! Om jag fick välja en enda sak att bli bättre på så är det nog just det: att kunna stanna upp, vända mig om och se på alla steg som ligger där bakom. Fira delmål. Det är inte min starka sida, men jag försöker ändra på det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s