Hej Hudiksvall

I teorin kunde jag ha haft mycket skrivtid ikväll. Två-tre timmar ungefär. Eller åtminstone en. Optimist som jag är tänkte jag att det här skulle vara en skrivkväll. Ensam på ett hotellrum, det borde väl vara helt perfekta förutsättningar för att skriva? I praktiken blir jag alltid helt zonkad av att hålla en heldagskurs för en ny grupp människor, vilket jag gjort idag. Hjärnan blir till en liten dallrande geléklump bara, och då är det svårt att skriva. Jag öppnade dokumentet. Sedan stängde jag det igen.

Vad jag däremot har gjort är att jag har gått på biblioteket här i Hudiksvall. Det är något särskilt med bibliotek och jag tycker mycket om att titta in på bibliotek i städer jag besöker. Det är en sådan härlig mix av hemma och borta, välbekant och nytt. Särskilt trevligt i det här biblioteket var att ungdomsavdelningen var väldigt lättillgänglig och låg i nära anslutning till vuxenavdelningen, så att man lätt kunde gå från den ena till den andra. Jag kommer gärna tillbaka dit. Kanske redan imorgon.

20140219_163510[1]

7 reaktioner på ”Hej Hudiksvall

  1. Ciao! Idag blir det ingen kommentar om (det för all del mycket trevliga) biblioteket i Hudik. Nej, eftersom du med största sannolikhet är den person i min bekantskapskrets som ägnar mest tid åt att skriva, läsa och skriva om att skriva (och läsa) tänkte jag ställa en fråga istället. Som om det här vore en frågespalt och inte en av mina favvobloggar. Så!
    Hur ska jag göra för att läsa mer? I tid räknat alltså. Hur bär man sig åt? Jag gör en massa andra mindre viktiga saker istället.
    Jag inser nu när jag skrivit frågan att den nog är helt omöjlig att besvara, men skickar den ändå.
    Tjipp!

    • Jag har alltid en bok i väskan. Då hinner man alltid få några minuter medan man väntar på take away, bussen, det försenade mötet osv. Om man inte fastnar i mobilen vill säga.

    • Vilken kul fråga! Om än lite omöjlig att besvara. 🙂 Men jag ska försöka.

      Paradoxalt nog är det som i störst utsträckning fått mig att läsa mer de senaste åren att minska mina ambitioner med läsningen. För ett antal år sedan var jag ganska pliktstyrd i mitt läsande. Det fanns så många böcker som jag tyckte att jag redan borde ha läst (och det finns det ju fortfarande). Jag höll på med listor, skrev upp vilka böcker jag hade läst och räknade dem. Våndades mycket över tveksamma fall. (Räknas en bok som jag inte gillade och bara läste halva i statistiken till exempel?) Jag blev också ganska stressad av det faktum att M läser ungefär 8 gånger fortare och kanske 10 gånger fler böcker än jag. Det blev ganska jobbigt att hålla på så och att läsa blev inte riktigt en avkoppling. Nu försöker jag att bara läsa av lust. Livet är för kort för att hålla på och pliktläsa en massa böcker och det är ändå omöjligt att hinna läsa allt man borde läsa. Och jag vill inte ha dåligt samvete när jag läser ”fel” eller ”dåliga” böcker, eller när jag inte läser alls. Sedan jag började tänka så; att det inte gör någonting om jag inte läser, har jag läst mer. För det är avkoppling nu, inte plikt.

      Däremot gör jag en del saker aktivt som jag vet ger mig lust att läsa. Saker som att gå i bokhandlar eller på bibliotek. Titta på skrivbloggar och bokbloggar. Lyssna på något radioprogram om böcker eller så. Jag vill nämligen vilja läsa. Sen brukar jag, precis som Manuskt, ha en bok i väskan, för att ha möjlighet att läsa om andan faller på.

      Slutligen vill jag tillägga att jag inte heller läser så mycket som jag skulle vilja och ibland som oftast ägnar mig åt ren skit. Spela Candy Crush i mobiltelefonen till exempel. Vad är egentligen poängen med det? Har jag frågat mig många gånger. Ändå gör jag det.

      /Liv, som även ägnar en del tid åt att läsa om att skriva om att skriva (och läsa). Samt i just precis detta nu skriver om att läsa om att skriva om att skriva (och läsa). 😉

      • Tack båda två för svaren!
        Det här med att läsning, i synnerhet när man har en alltför stor att läsa-hög, kan bli mer stress och plikt än njutning känner jag ju igen alltför väl. (Samtidigt finns det väl ett samband mellan att vilja läsa-känslan och den stora att läsa-högen…) Hur som helst så är ju den avslappnade inställningen nästan ett måste för att läsningen faktiskt ska bli långsiktig, i alla fall för mig. Men å andra sidan gör det det ju lättare att prioritera bort läsningen också, när tröskeln för andra slapp-aktiviteter ofta kan vara lägre… men hur som helst: nog med ältande från min sida, och som alltid skönt att inte vara ensam om ett problem. 🙂

        Det här med att ha en väskboken, som ni tillämpar båda två, känns ju som ett smidigt sätt att börja på, särskilt som jag har ett busskort i två tre veckor till! Vilket dock väcker en annan fråga: när ska jag då hinna spela candy crush!?

      • Hehe, berättigad fråga. Bok på bussen, candy crush på busshållplatsen? 😉

        Som du säger känns en mer avslappnad inställning nödvändig för långsiktigheten, samtidigt som det då är lätt att det inte blir av. Nyckeln för mig är att i lägen när jag märker att jag inte läser så mycket (vilket händer) införa ett visst mått av tvång. För jag vet att jag egentligen vill. Men nuförtiden tvingar jag mig aldrig att läsa. Däremot tvingar jag mig ibland att göra saker som jag vet brukar ge mig lust att läsa (se ovan). För mig funkar det oändligt mycket bättre än att lägga på krav kring själva läsningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s