Prioriteringar

Det här med att hitta en balans mellan att skriva och inte skriva, läsa och inte läsa, handlar för mig väldigt mycket om att få koll på mina egna prioriteringar och förstå varför jag skriver. När jag fastnar i måsten och dåligt samvete, alternativt blir paralyserad och inte gör någonting alls, är det nästan alltid där det går snett. Jag tänker på flera olika saker samtidigt som det viktigaste av allt trots att det egentligen inte är sant. Visst vill jag skriva, men inte till vilket pris som helst.

Familj och vänner kommer alltid att vara viktigare för mig än skrivandet. Att ha bra relationer till mina närmaste, och att, i den mån jag kan påverka det, se till att de jag tycker om har det bra, är i alla lägen min första prioritet. I praktiken betyder detta att jag ofta kommer att värdera till exempel en hemmakväll med familjen, eller att fika med en vän, högre än skrivtid. Inte för att jag har dålig disciplin utan för att jag vill ha det så. Givetvis vill jag inte prioritera det så hårt att ingenting annat får plats, men det är ändå detta som är mitt viktigaste.

Även jobbet är viktigt för mig, inte så mycket jobbet i sig, men att det finns. Jag är en trygghets-sucker av stora mått. Jag vill kunna försörja mig, och om det kniper hela familjen. Jag vill vara säker på att jag kan det även om sex månader. Därför har jag skaffat mig en högskoleutbildning och ett högkvalificerat jobb, trots att det i allra högsta grad konkurrerar med skrivandet. Därför är det även viktigt för mig att sköta mitt jobb. Jag har inga planer på att göra någon superkarriär eller att bli employee of the year eller någonting sådant, men jag vill sköta mig helt ok, dessutom med lite marginal.

Först därefter, på någon slags tredjeplats, kommer skrivandet. Knappt ens det. Det som kommer på tredje plats är skapande, i någon form. Just nu är det skrivandet som är mitt huvudsakliga medium för kreativitet och skapande, möjligen sida vid sida med musiken, men det skulle egentligen lika gärna kunna vara något annat. Varför just skrivandet har seglat upp till en förstaplats får bli ett annat inlägg någon annan gång, men det har hela tiden varit så för mig att skrivandet har varit ett kreativt medium bland andra. Mångfald är jätteviktigt för min kreativitet. I praktiken betyder det att i samma ögonblick som jag slutar ha sidoprojekt kommer den kreativitet som bär upp mitt skrivande att självdö. Alltså måste jag ibland ta tid från skrivandet till helt andra typer av saker. Under vissa perioder måste sidoprojekt få bli det viktigaste av allt. Det bromsar upp skrivprocessen, men för mig är det ändå nödvändigt och jag kan inte ha dåligt samvete för det heller.

Att formulera de här prioriteringarna inför mig själv hjälper mig att välja rätt, och att ha rimliga förväntningar på mig själv. Tidigare fick jag ofta dåligt samvete när jag umgicks med familj och vänner istället för att skriva, eller när jag var inne i en intensiv jobbperiod och inte riktigt orkade skriva. Det får jag fortfaranade ibland, men det är ju så jag har valt att ha det. Det är så mina långsiktiga prioriteringar ser ut, och då är det inte konstigt att det får konsekvenser i min vardag. Att acceptera det här leder paradoxalt nog till att jag skriver mer. Utan dåligt samvete kommer man längre, både i skrivandet och i livet.

Här är en bild (lite suddig och dålig, men det är den bästa jag har) från ett av mina senaste sidoprojekt. Blomman är av choklad.

20140214_210614

12 reaktioner på ”Prioriteringar

  1. Det där med att man behöver vara kreativ på fler sätt, ja, precis så är det. Inte för att annan sorts kreativitet för min del nånsin liksom tar över, men det ger nåt som jag behöver för skrivandet också. Vad det än är. För det är liksom inte nåt speciellt utan många olika grejer.

  2. Det är klokt att se värdet av sin familj och vänner. Prioritera de som betyder mest i ens liv. Skrivandet kan alltid finnas där på ett litet hörn i lagom mängd. Att vara kreativ på annat sätt (gärna med familjen eller choklad för den delen) är berikande. Även för den skrivande ådran.
    Urläcker chokladlilja!!!

  3. Jag tror det handlar om att acceptera saker. Ibland går tiden åt till det man prioriterar som viktigt just då. Att gå och ha dåligt samvete för det man inte gör, genererar bara ett ännu sämre tillstånd. Njut av fikat med vännen eller familjen, så kan du säkert unna dig åt det kreativa skapandet med godare samvete!
    Kram!

  4. Vilken häftig blomma!

    Jag kan ha lite dåligt samvete för skrivandet ibland, men inte för att jag umgås med familj eller vänner, inte ens om jag städar eller är ute och promenerar, utan mer om jag har slösat bort en massa tid på tramserier som facebook när ingen skriver nåt intressant men jag ändå fastnar, eller tv när det egentligen inte går nåt som jag vill se.

    Trots allt så skriver jag för min egen skull, och de deadlines jag har är mina egna. Om jag någon gång blir utgiven får jag såklart se till att jobba på så jag håller givna datum, men där är jag ju inte riktigt än.

    Blir skrivandet för kravfyllt är risken att man inte fortsätter. Bättre att låta det ta en rimlig del av ens tid, och ha roligt medan man gör det.

    • Tackar!

      Ja, det gäller ju att hitta någonting långsiktigt. Man vill ju hitta en skrivarvardag som fungerar även över tid, i alla fall tänker jag så. Och då går det inte om det blir för mycket, även om för mycket ibland är kul.

  5. Av choklad?! Vad i h…. wow.

    För övrigt kan jag bara hålla med. Även om det för mig mer förmuleras som: om jag låter skrivandet utplåna allt annat så blir jag knappast lycklig. Visst blir det trångt i schemat, men det måste nog få bli det. Samtidigt som jag behöver en lagom dos av den där trångheten. Blir det för mycket blir jag stressad, men är det för lite så är inte det heller helt bra. Och visst går skrivandet under kreativitet, fast just nu under omarbetningsfasen känns det inte så vädligt kreativt så då längtar jag efter något med handfast. Chokladblommor kanske.

    Just nu fungerar dock ”allt det där andra” som motor litegrann. ”Så fort jag blir klar med boken så kan jag…” Hur som helst, bockade av några stora grejer under helgen, så nu känner jag mig peppad att bocka av resten.

    • 🙂

      Det låter ju bra, att det blir till en drivkraft. Kul att höra att du är peppad! Så länge det är en positiv sådan och inte en som bygger på dåligt samvete. Jag tycker nog att redigering kan vara ganska kreativt det också, men det är klart, det kan ju inte mäta sig med att skriva helt fritt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s