Ett dåligt tecken eller bara tur?

I lokalen där min kör repeterar finns ett bokbord med begagnade böcker i fikarummet, och där flockas vi alltid i början av fikarasten. Ett femtiotal begagnade böcker av varierande ursprung och kvalitet, alla för fem eller tio kronor styck (farligt, farligt!). Ibland är det precis samma böcker som veckan innan, men oftast är det god cirkulation på böckerna. Min lilla kör bidrar i högsta grad till att böckerna roterar, vi både köper och lägger dit böcker. Det har också hänt att jag köplånat böcker där, det vill säga köpt dem och sedan lagt tillbaka dem när jag läst ut dem.

Jag har hittat flera guldkorn där, men sällan har jag blivit så förvånad som förra veckan. Då fanns där nämligen Frostskymning, den fjärde och avslutande delen i en fantasyserie av Uppsala-författaren Anders Björkelid. Den stora förvåningen kom sig av att boken var planerad att komma ut i april 2014 (källa: författaren själv strax före jul). För bara ett par veckor sedan spanade jag efter den i en bokhandel utan att hitta den innan jag mindes: just ja, april var det ju.

Nu har den både hunnit komma ut och hittat vägen till en antikvariat-låda, trots att det fortfarande är mars. Betyder det här att boken är jättejättedålig? Någon ville uppenbarligen bli av med den fort som bara den. Det vet jag inte än. Jag vet bara att jag köpte den och bar hem den med en känsla av att både ha stulit något från någon, och att ha vunnit i ett lotteri där jag inte visste att jag hade en lott. Nu står den i min bokhylla bredvid de andra tre delarna och väntar på att bli läst.