En annan sorts text

Jag jobbar ganska så supermycket just nu, därav den minskade närvaron i bloggvärlden. En del av allt det där jobbandet handlar om att bearbeta en mycket stor textmassa. 500 sidor material från 75 intervjuer närmare bestämt. Varje del av varje vägg i mitt ganska stora arbetsrum är täckt med papper. Stora papper och små. Textrfragment överallt. Det är rätt härligt. För en gångs skull tar tankarna en fysisk form, istället för att bara finnas inuti mitt huvud eller min dator.

Även om det är någonting helt annat än skönlitterärt skrivande så liknar det ändå på vissa sätt helhetsredigering av ett manus. Man sitter där med den stora (eller ganska stora, mitt nuvarande manus är ”bara” 150 sidor) textmassan och undrar: vad är det som är det viktigaste i allt det här egentligen? Vad är själva poängen? På samma sätt som i det skönlitterära manuset vänder och vrider jag på den stora textmassan och så småningom träder mönster fram. Strukturer som jag inte sett blir plötsligt tydliga och jag vet vad som ska få vara med och vad jag behöver skala bort.

På samma sätt som när jag är i ett första redigeringsskede av en skönlitterär text klipper jag sönder mitt intervjumaterial på ett tämligen brutalt vis (visserligen genom en strukturerad kodning, men ändå). Textfragment lösgör sig från sitt ursprungliga sammanhang och hittar andra fragment. Nya delar av texten talar helt plötsligt till varandra, bildar ett nytt sammanhang. Nästa steg är att väva ihop fragmenten i det nya sammanhanget, fortfarande med blicken på helheten. Där är jag inte riktigt än i det här arbetet, men snart. Kanske redan nästa vecka. Den biten är det som jag tycker är allra roligast, även i det skönlitterära skrivandet, för då börjar jag kunna få en glimt av slutresultatet. Först då vet jag egentligen om idén bär.

När jag började skriva det här inlägget trodde jag att det skulle handla om hur annorlunda det här arbetet är jämfört med skönlitterärt skrivande, men det visade sig att jag mest kom på likheter. Antingen stämmer det, eller också är min hjärna så fullkomligt inriktad på att hitta samband att den automatiskt skapar mönster. Jag vet inte vilket, och det betyder antagligen att jag borde gå hem nu. Vila huvudet från alla former av text.

Kluster

2 reaktioner på ”En annan sorts text

  1. Låter tämligen massivt. Och himla läckert det där med att hjärnan letar mönster. Antagligen har du jättestor nytta av det du gör i ditt jobb just nu när du sedan ska strukturera skönlitterärt. All erfarenhet och alla intryck kan komma till användning liksom.

    /A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s