Kulturkonsumtion vs produktion

Jodå, jag överlevde. Jag har klarat av läskiga jobbgrejer som jag har gruvat mig för i mer än ett halvår och nu har jag bara ett enda jobb att koncentrera mig på fram till sommarledigheten. Det gick, men det var knappt. Alldeles samtidigt som jag började se det berömda ljuset i slutet av tunneln började kroppen slappna av och det är som bekant farligt. Alltså har jag legat däckad i en riktig dunderförkylning de senaste dagarna. Den Stora Friheten som jag föreställt mig blev alltså lite av ett antiklimax. Glad och lättad, men oförmögen att gå upp ur sängen har jag legat och tittat ut på det fina vädret.

Nu mår jag bättre. Jag befinner mig i det där tillfriskningsstadiet när man är för frisk för att bara ligga stilla, men inte tillräckligt frisk för att orka göra någonting på riktigt. Frustrerande nästan-frisk. Den rastlösheten förstärks av att jag nu i nästan en månad levat i en kulturell snedbalans. Jag har konsumerat utan att producera. Jag har läst böcker utan att skriva. Lyssnat på musik utan att sjunga eller spela.

Den där balansen är viktig för mig, inser jag. För att jag ska må bra behöver jag båda delarna, helst i ungefär lika delar. Tippar det över i någondera riktningen känns det fel. Om jag enbart skapar själv, utan att konsumera kultur i någon form känner jag mig rätt snart urlakad. Liksom genomskinlig, tömd på något viktigt. När jag som nu konsumerar kultur utan att aktivt skapa någonting själv börjar rastlösheten krypa i mig. Jag känner mig menlös och passiv.

Kulturkonsumtion och kulturproduktion. Jag kan inte säga att det ena är viktigare än det andra för mig. Det är mer som två sidor av samma sak. Så fort det ena faller, faller också det andra. Läsandet är i vanliga fall en inspiration i mitt skrivande, när jag inte läser utarmas mitt språk, mina texter och idéer. Som nu å andra sidan, när jag enbart läst en period, blir jag alltför rastlös för att kunna läsa vidare. Böckerna reduceras till en påminnelse om att jag inte skriver själv, att jag är en passiv konsument, och jag blir på ett märkligt, lite stingsligt humör, oavsett vad det är jag läser.

Det är hög tid att återupprätta balansen. Det ska bli skönt att komma igång med skrivandet igen, om inte annat så för att få tillbaka lusten i läsningen.

20130822_181754

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s