Att vilja det jag inte vill

Vissa saker verkar jag aldrig lära mig. Varje gång jag är inne i en hektisk period tänker jag att så fort den är slut så kommer allt att bli kolugnt. Eller nej, riktigt så naiv är jag inte, det var för några år sedan. Men jag tänker att efter den hektiska perioden så kommer det åtminstone bli som vanligt. Det är inte heller riktigt sant, för under en hektisk jobbperiod är det så mycket jag skjuter upp. Det finns mycket som jag borde ta tag i nu och skrivandet är bara en av de sakerna. Visserligen den jag helst vill ta tag i, men inte den som jag framför allt borde.

Och ärligt talat, det är inte ens så att jag vill skriva egentligen. Jag vill vilja skriva. Jag vet att jag någonstans innerst inne vill det, att det faktum att jag inte skriver bidrar till att jag är lite diffust missnöjd och inte har ro att till exempel läsa böcker. Ändå vill jag inte. Om jag fick en ledig eftermiddag till skänks idag skulle jag inte sätta mig och skriva. Kanske skulle jag fnatta runt, rensa ogräs, baka en kaka, tvätta fönster. Kanske skulle jag rastlöst läsa de två första sidorna i tio olika böcker. Kanske skulle jag göra någonting helt annat, men skriva skulle jag inte göra om jag fick välja.

Såhär blir det alltid när jag trillar ur skrivandet, och åh vad jag önskar att det inte vore så. Det hade sparat så mycket tid och kraft. Jag vet inte vad det här beror på. Ibland (alltid när jag befinner mig utanför, aldrig medan jag faktiskt skriver) tänker jag att det är för att jag saknar någonting väsentligt. Ett driv, ett kall, en dröm, den sanna kärleken till språket och berättelserna. Det där onämnbara som avgör vem som kan/bör/får/förtjänar bli författare. Precis så tänker jag, trots att jag inte vill kännas vid det. ”Förtjäna”, det är så dumt att man kan skratta åt det, eller gråta. Jag säger åt mig själv på skarpen: lägg av nu, det är klart att vem som helst som vill det tillräckligt mycket kan bli författare.

Men det är ju just det: jag vill inte. Uppenbarligen inte tillräckligt mycket, tänker jag.

Samtidigt måste min dröm vara ganska stark ändå. För genom varje dag i mitt liv som jag kan minnas, genom långa perioder där jag saknat viljan att skriva, har viljan att vilja skriva funnits kvar, orubblig och påträngande. Det är därför jag fortsätter. Det är därför jag börjar om, igen och igen och igen. Kanske räcker det.

Här är en bild från en av de mest hektiska dagarna:

20140521_070515

14 reaktioner på ”Att vilja det jag inte vill

  1. Jag tänker att det är som du beskriver för många av oss. Jag känner igen mig jättemycket! Funderar på om sol och värme sätter käppar i skrivhjulen? Kanske väljer vi andra sysslor så här års? Jag tror det stämmer på mig. Jag jobbar på att inte känna dåligt samvete. När skrivandet väl tar fart igen, då är det bara att njuta. Lycka till och kram!

    • Tack Anna!

      Jo, för mig är årstiden en bidragande orsak till att skrivandet står lite stilla. Vi har en segelbåt och odlar en hel del, och så här års tar ju det rätt mycket tid. Roligheterna konkurrerar med varandra.
      Jag övar på samma sak, att inte ha dåligt samvete, och det går trots allt bättre och bättre.

  2. Känner igen mig! Jag vill vilja skriva, när jag är i en trög period. Har man varit i ”skrivrus” vill man tillbaka till det, och tappar lätt sugen – och tilltron till sitt eget skrivande – när det aldrig infinner sig. Men just nu känner jag hopp 🙂

    • Skönt att höra att det inte bara är jag. 😉 Och härligt att det går så bra för dig, Frida! Det är så himla roligt att läsa om ditt skrivflyt och allt spännande som händer dig. Det ger positiv energi, även om jag själv befinner mig i en heeelt annan fas just nu. 🙂

  3. Jag känner också igen mig väldigt mycket och jag har också tänkt en hel del på just den där känslan av att inte vilja skriva – fast man egentligen vill – och det dåliga samvetet.

    Och det jag kommit fram till är att det inte är något fel på viljan i grund och botten, på lång sikt kommer vi alltid att fortsätta skriva (du och jag och alla som har den drömmen), det är som en förbannelse, eller för den delen en välsignelse, något som är så oskiljbart från de vi är att det inte går att komma vare sig runt eller över. Det bara är så. Vi måste skriva.

    Men periodvis så kan man ju drabbas av livet på ett sätt som gör det omöjligt att skriva. När allt blir alldeles för mycket och för intensivt. Då går det inte. Och när man börjar ta sig ur en sådan period, som du gör nu, så fungerar det sällan att kasta sig in i skrivandet igen. Dels för att man ju kommit ur det och det är alltid en startsträcka att börja igen, dels för att det faktiskt inte är vad man behöver. Den där viljan som inte infinner sig är faktiskt något man ska lyssna på.

    Efter en riktigt intensiv period av högvarv behöver hjärnan (ibland kroppen också, men mest hjärnan, tänker jag) vila. Och eftersom just vila kanske inte är det du (eller för den delen jag själv) är bäst på, så får man vila hjärnan på det sättet att man sänker kraven på sig själv, slutar planera allt i minsta detalj, och helt enkelt går lite på lustprincipen. Som i: nu känner jag för att rensa ogräs, nu känner jag för att baka en kaka, nu vet jag inte vad jag har lust med och gör inget vettigt, men det är också okej. Tänk på det som medicin för ditt skrivande, för det är exakt vad det är. Din vilja gör lite uppror över att ha blivit för hårt tuktad under en längre period, och du kan inte få den på din sida om du inte ger den lite svängrum. Tänk på den som en kompis du ignorerat och varit lite taskig mot (skulle förstås aldrig hända, men i teorin…), ni kommer inte ha det bra tillsammans förrän du verkligen låtit den ta plats och gett den lite plåster på såren. Så njut av naturen och båtlivet och allt annat och ha inte dåligt samvete. När du känner att viljan börjar komma tillbaka, då är du redo, men inte förr!

    Japp. Det var mina visdomsord för idag.

    Stor försommarkram!
    /Linda

    • Visdomsord var ordet, sa Bull. Tack! Jag försöker att ta hand om mig och viljan, och att inte ha dåligt samvete. Det går helt ok, vilket tex märks av min frånvaro här på bloggen. 😉 Den har också haft en liten vilje-paus, och den här gången har jag inte skrivit några dåligt-samvete-mellan-inlägg. Det har varit nyttigt för mig, och nu känner jag att jag snart kommer att komma tillbaka.

      Kram!
      /Liv

  4. Det är som om jag skulle ha skrivit det själv. Alltså när man är inne i en skrivperiod (och jag är väldigt mycket en periodare) då går det, för att man liksom gör det och det är det man gör. Men ramlar man ur så är det hur lång väg som helst att försöka ta sig tillbaka. Finns så många grejer man gör i stället. Och då tänker man att man borde liksom inte trilla av alls utan skriva minst en mening per dag. Men det gör man ju inte.

    Så, jag tror helt enkelt att man får inse det, att varför skulle man sitta och längta efter något som faktiskt är väldigt mycket jobb när man råkar ha den där eftermiddagen nånstans. Och så får man vara tillåtande, ge sig lov att göra annat utan att det på nåt vis är fel.

    För det kommer en annan period, då man faktiskt skriver och vill göra det. Oftast sitter det hårt åt och man måste liksom bestämma sig för det. Att i morgon klockan då och då, då börjar jag igen. Däremellan så vill man kanske göra annat också.

    • Oj, ja, verkligen som om jag skulle ha skrivit det själv. (Meta på meta på meta, och heter också Mia. 🙂 )

      Nu är det så att jag för min egen sinnesfrids skull skulle vilja kopiera denna bloggpost, och för all del Lindas svar också, och spara den någonstans. Som medicin att kika på då och då. Hoppas det är ok.

      Att vilja vilja… Nåja, det blir mycket bakat och ogräsrensat i alla fall!

    • Jag tror att jag skrivit det i en tidigare kommentar; men åh, du anar inte så skönt det är att höra att jag inte är ensam om det här.

      Och ja, jag är periodare, har alltid varit, och jag har alltid kommit igång igen förut, så det kommer nog den här gången också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s