Det är trots allt det här livet jag vill leva

Skrivande och berättande har alltid varit en viktig del av mitt liv. Kanske en av de viktigaste. Ändå skriver jag långt ifrån alltid, långt ifrån så mycket som jag egentligen skulle vilja. Helt enkelt därför att det är så mycket annat jag också vill. Och ibland, särskilt under vår och försommar, blir det där andra, eller alltihop tillsammans, alldeles för mycket. Då är det vila jag stjäl mig till och inte skrivtid. För att jag måste.

I de perioder när skrivandet helt enkelt inte får plats, som just nu, är det svårt att minnas att det är jag själv som valt att ha det så här. Jag kunde haft ett lugnare liv, mer optimerat för skrivande. Det har jag inte. Inte för att det inte vore möjligt, utan för att det är det här livet jag skapat åt mig själv. För att jag vill. Och när jag lyckas komma ihåg det blir det faktiskt mycket lättare.

Glad midsommar!

20130822_181744

4 reaktioner på ”Det är trots allt det här livet jag vill leva

  1. Du och jag har helt olika skrivsätt. Det är häftigt att läsa om ditt sätt. Och oavsett var du befinner dig med ditt manus just nu hoppas jag att du bara njuter av din ledighet och struntar i alla deadlines du har satt upp i huvudet. Med ditt sätt att få till ditt skrivande mitt uppe i en massa andra saker tror jag att du behöver den här ickeskrivande och ickejobbande tiden.
    Jag däremot skapar mina skrivstunder med lite ritualer där det finns en massa tid. Som nu till exempel när inget mer pockar på än att gå barfota i gräset eller sitta utomhus med en bok i handen. Det är då jag får skrivtid.
    Ditt sätt verkar bättre. För jag vill verkligen se skrivandet som ett jobb. Åtminstone som en sysselsättning. Och när man är ledig så är man verkligen ledig.
    Hoppas att du får en riktigt skön sommar.

  2. Jag tycker det låter som om du håller på att hitta tillbaka till dig själv! Jättehärligt 🙂

    Tänk att det ska vara så svårt bara att komma ihåg hur man själv vill ha det, trots att man faktiskt väljer helt själv. Jag känner igen mig ganska mycket i det. På något sätt är det så lätt att hamna vilse bland alla måsten och allmänna påtryckningar som kommer utifrån, och faktiskt inifrån också.

    Men du har valt ett fantastiskt rikt och fullt liv till dig själv, och det är underbart. Du väljer allt, eller i alla fall mycket. Och det är helt rätt!

    Kram!
    /Linda

  3. Hur man än gör så finns det väl inget sätt som är fel och man behöver faktiskt vila också för att sen ha ork att skriva mer i andra perioder. Man kan ju vara en periodskrivare också. Huvudsaken är att man hittar sitt sätt och gör som man vill. Själv håller jag mig ungefär med två regler, det ena är att när jag väl är igång så är det regelbundet – alla dagar. Och det andra är att när jag inte skriver då skriver jag faktiskt inte utan får göra allt annat som jag också vill hinna med – utan att ägna samvetet eller nåt annat åt att skriva liksom samtidigt ändå.

    • Väldigt klokt!

      Jag tror på något sätt att det är det som är nyckeln, just det där att verkligen skriva när man skriver, men också att inte skriva när man inte skriver. Och att inte ha dåligt samvete. Om man klarar det så har man nog kommit långt.

      /Linda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s