Planen: en bok på åtta månader

Så hur skriver man en avhandling? Det vet jag förstås inte, för till skillnad från till exempel Mia så har jag inte gjort det än, bara börjat så smått. Men jag har en plan, och än så länge följer jag den. Jag ska berätta lite hur jag har tänkt.

När jag var med i Nanowrimo (National Novel Writing Month) förra året lärde jag mig mycket om hur jag fungerar i förhållande till mitt skrivande. En sådan sak var att jag blev enormt triggad av den här grejen att räkna ord, och att ha en jämn takt att följa. Att kunna veta: om jag bara fortsätter i det här tempot kommer jag faktiskt att bli klar. En annan sådan upptäckt var hur enormt peppande (och ibland piskande, det behövs ju också) det var att hela tiden redovisa sina framsteg för andra. Båda de här sakerna har jag försökt ta med sig in i mitt avhandlingsarbete.

Ordräkning
Jag vill inte ha en alltför tjock avhandling. Min erfarenhet är att sådana tenderar att bli lite blajiga. Att vara kort och koncis är nästan alltid en fördel inom akademiskt skrivande. Jag har bestämt att min smärtgräns ligger på 250 sidor, inklusive allt. Eftersom det här tillkommer en stor mängd tabeller och figurer (och referenser och bilagor och innehållsförteckningar, you name it) så uppskattar jag att 250 sidor är ungefär detsamma som 50 000 ord. ”Aha!” tänker ni som varit med i Nanowrimo, ”50 000 ord kan man ju klämma på 30 dagar, och nu får hon dessutom skriva på arbetstid. Alltså blir hon alltså klar i mitten av oktober.” Nej. Inte riktigt. Det finns några avgörande skillnader.

  • Språket. Jag skriver min avhandling på engelska. Även om jag är rätt van att skriva engelsk text så går det fortfarande mycket långsammare, ungefär halvfart jämfört med att formulera saker på svenska. Dessutom ökar behovet av korrekturläsning.
  • Kvalitetskrav. I Nanowrimo är det bara antalet ord som räknas. Nu vill jag inte bara skriva 50 000 ord, utan skriva 50 000 ord som är någorlunda bra. Det tar förstås längre tid.
  • Innehållskrav. I en akademisk text finns inte sådana saker som konstnärlig frihet. Det går inte att strunta i att kolla upp saker, eller ändra på fakta för att det låter bättre. Allt måste vara rätt. Jättejobbigt faktiskt. Dessutom måste jag få med allt som jag vill säga på de där 50 000 orden. Och visst, jag har ägnat de senaste fyra åren åt att försöka komma fram till vad det är jag vill säga, läsa böcker och artiklar, analysera data och så vidare, men ett stort mått av omläsning och dubbelkollande kommer att ingår i skrivandet.
  • Redigering. Jag har tänkt mig att göra en hel del av redigeringsarbetet parallellt med skrivande, från och med den punkt som jag har hela kapitel klara. Jag kommer att få kommentarer från min handledare som jag måste ta hänsyn till i slutversionen av texten och det mest effektiva brukar vara att skriva om ett avsnitt direkt efter att vi har diskuterat det.
  • Helger. Nano pågår non-stop, vilket funkar en månad, men inte så mycket längre.  I min plan finns både helger och jullov. Det är nog nödvändigt.
  • Annat jobb. Även om jag får skriva på arbetstid så är det inte det enda jag förväntas göra. Den största grejen är att jag är kursansvarig för en kurs som går november-januari, då jag både har mycket undervisning, rättning och admin samt handledning av vilsna studenter.

Summa summarum har jag satt min takttid till 400 ord nyproducerad text om dagen. Under min undervisningstäta period ska jag skriva 250 ord om dagen. Med den takten kommer jag att vara klar i mitten/slutet av april.

Statistik och visualisering
Tänk så fantastiskt det vore om det fanns några hundratusen andra doktorander som började skriva sin 50 000 ord långa avhandling just precis nu (och förstås: helst i den takt jag hade tänkt mig). Vi kunde ha ett litet forum där vi peppade varandra, diskuterade metodfrågor när någon fastnade och publicera statistik för hur mycket vi skrivit varje dag. Det vore väl fint? Tyvärr vet jag inga andra (alls!) som skriver sin avhandling just nu. Ingen på min avhandling skriver ens en monografi (hel bok), alla utom jag jobbar med sammanläggningsavhandlingar (jag ska skriva mer om den skillnaden en annan dag). Det är alltså bara jag.

För att ändå skapa den där yttre pressen och känslan av att det är lite officiellt har jag satt upp mina ordräknare på väggen i korridoren utanför mitt rum. Alla som går förbi, kollegor, studenter, min handledare, kan varje dag se hur jag ligger till. Då går det ju inte att maska! Jag använder följande ordräknare/uppföljningssystem:

2014-09-12 13.08.31

En klassisk graf, tid vs antal ord. Strecket är den planerade hastigheten. De olika färgerna är olika månader, för att det ska bli lite tydligare (och roligare). Efter några veckor kommer resultatet jämfört med planen och mina vanor bli mycket visuellt tydliga.

2014-09-12 13.08.47

En wordcount-tabell. Visuellt rätt tråkig, men mycket mer detaljerad än grafen.

2014-09-12 13.08.16

Den här är den bästa! Jag har gjort en uppskattning av hur långt varje kapitel får vara. Varje dubbel stapel motsvarar ett kapitel, och höjden är antalet ord. Sedan fyller jag på med pärlor allteftersom jag skriver på de olika delarna (1 pärla/100 ord). På så vis blir det dels tydligt för mig och andra lite mer exakt vad jag håller på med och vad status för avhandlingen är, men jag får också en kontinuerlig utvärdering om min uppskattning om 50 000 ord stämmer eller inte. Så småningom kommer jag också att börja visualisera vilka delar av texten jag redigerat och inte genom att införa en ny färg:

2014-09-12 13.08.21

Men det allra bästa är att den här grafen innehåller ett stort antal mikrobelöningar. Så fort jag producerat text får jag flytta färgglada pluttar. Det blir något fysiskt som växer, och som dessutom går från svartvitt till mer och mer färgglatt. Det är som att få ett bokmärke hos tandläkare, fyra gånger om dagen.

Nu har första veckan gått. So far so good som man brukar säga.

2014-09-19 16.57.11

12 reaktioner på ”Planen: en bok på åtta månader

  1. VAd härligt att du kommit igång! Och jag är grymt imponerad av alla dina grafer och motivationshöjarsystem. Jag tror verkligen att det gör skillnad. Ska bli jättekul att följa med på resan. Jag håller tummarna!

    Kram
    Linda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s