Vad är testläsarens roll?

”Nu har jag skickat mitt manus till dig. Jag tänker mig att det är i det närmaste färdigt.” Så sa min skrivarvän E i december, och det gjorde mig både glad och outsägligt nervös. Jag har nämligen åtskilliga gånger varit med om att läsa texter (både hela manus och kortare texter) som författaren tyckt var klara, men som jag har tyckt har långt kvar. Det är ärligt talat en ganska jobbig situation, dels eftersom det blir jobbigt för författaren, dels för att jag i det läget förvandlas till en bad guy, trots att jag både vill väl och har lagt ner mycket arbete på responsen.

Som jag ser det är det responsläsarens uppgift att hjälpa författaren att se vad texten behöver för att komma till nästa nivå. Som Mia så fint uttryckte det; att få skribenten och texten att växa. Det gäller oavsett vilket stadium texten befinner sig i. Det finns alltid någonting att säga. Ibland är det ganska drastiska åtgärder som behövs, och i de lägena kan jag nog uppfattas som en ganska skoningslös testläsare. Men jag vill alltid texten och skribenten väl.

Jag har ibland träffat människor som har en helt annan syn på respons, bland annat när jag gick grundutbildningen i skönlitterärt skrivande på Tärna folkhögskola. Vissa av deltagarna både gav och förväntade sig att få respons på formen ”det här tycker jag är intressant, jag tycker att du ska fortsätta med den här berättelsen, keep ut the good work!”. Sådana saker är naturligtvis extremt viktigt att få höra ibland, men jag tycker inte att det är respons. Det är pepp. För att ge den typen av kommentarer behöver man faktiskt inte ens ha läst texten ifråga. Det räcker med att ta del av en liten resumé eller en allmän fundering, till exempel på en skrivarblogg. Det går att svara: ”det låter spännande, fortsätt framåt, jag hejar på dig!”.

När jag ber om respons på någon av mina texter förväntar jag mig någonting annat, någonting mer. Jag förväntar mig hårdgranskning av alla skavanker, jag förväntar mig analys och infallsvinklar som jag inte själv har sett. Det är ju liksom det som är poängen. Jag förväntar mig att få konkret hjälp med att se vad texten behöver för att komma till nästa nivå, oavsett om det handlar om strykningar, omformuleringar eller det svåraste av allt: brister i den psykologiska gestaltningen. Det är också det som jag försöker ge författaren när jag testläser ett manus.

Genom åren har jag testläst nio hela skönlitterära manus och ett mycket stort antal kortare texter. Inte en enda gång har jag hållit med om att någonting varit i det närmaste färdigt och därför var jag nervös när jag började läsa min väns manus. Jag vet visserligen att E och jag har samma syn på respons, att hon vill att jag ska säga allt jag ser, även om det är jobbigt att höra. Jag var ändå rädd att behöva göra henne besviken.

Nu har jag läst och jag är så glad och så lättad. Vi är överens. Jag tycker också att manuset är i det närmaste färdigt. Det är med bred marginal det mest färdiga manus jag någonsin läst, inklusive rätt många publicerade böcker. (Därmed inte sagt att jag inte har några kommentarer. Jag har klottrat på varenda sida; positivt och negativt, rena korrektur och förslag på enstaka större förändringar. Som sagt, jag är inte någon just-keep-up-the-good-work kind of testläsare.) Men manuset är väl genomarbetat och både tematiskt och dramaturgiskt väl sammanhållet. Språket sitter överlag som en smäck. Om det varit en publicerad bok skulle jag ha läst den med god behållning, men då och då irriterat mig på någon händelse som jag tycker borde fördjupas, några scener som inte håller samma höga nivå som de andra (liksom jag gör i åtminstone hälften av alla publicerade böcker jag läser).

Nu ska jag sammanställa mina kommentarer, för att om några veckor leverera min respons till författaren. Därefter kan jag koppla över till den andra rollen, den som peppande skrivarvän. Förbehållslöst heja på under slutredigeringen av manuset. Förbehållslöst hålla tummarna när det går iväg till förlag.

(E och jag är överens. Vädret och jag däremot. Inte överens.)

2015-01-16 09.36.04

14 reaktioner på ”Vad är testläsarens roll?

  1. Jag håller med dig i det du skriver. Och har för egen del upptäckt hur svårt det är att hitta bra testläsare som vågar ge den typen av respons. De verkar vara lite rädda för att peka ut det de inte gillar eller inte tycker är bra. Men jag har hittat en suverän testläsare som säger precis vad hon tycker, och henne tänker jag hålla hårt i 🙂

  2. Håller också med. Helt meningslöst att få kommentarer av typen ”jo men det var bra” när man är i redigeringsfas. Just i det här skedet hoppas jag dock att jag inte får några större kommentarer, mer än korr, för nu är det meningen att det ska vara så gott som helt klart.

    Gillar också att läsa texter och ge kommentarer, och tycker det är utvecklande att försöka ge dem på rätt sätt, så att de blir uppbyggliga i stället för nedslående men ändå pekar ut all ”förbättringspotential”.

    Och vädret är skrutt.

    Trevlig helg!

    • Ja, det är verkligen en avvägning det där. Men jag försöker tänka att om jag verkligen engagerar mig i texten, och lyckas få författaren att känna att jag är engagerad, då är ju det i sig en komplimang. 🙂 Även om det är ett engagemang som genererar lite merjobb…

  3. Jag tror man behöver båda. Alltså uppmuntran, pepp och granskande tolkning som visar var något behöver göras. För grejen är ju det att vilken text man än lämnar ifrån sig innan den är bok så är det ett förslag, och som sådant så behövs kommentarer.

    • Jag håller med. Självklart behöver man båda! Jag tror att pepp är minst lika viktigt som respons, kanske till och med viktigare, åtminstone i vissa skeden. Men jag tycker att det är två olika saker, som ibland sammanblandas.

  4. Jag tänker precis som du om respons. Det jag vill ha och förväntar mig av respons är precis allt det där; hårdgranskning, analys och konkret hjälp. Att få kommentarer som ”fortsätt skriv du, kämpa på”, på ett manus, är för mig absolut meningslöst. Det är inte som att jag någonsin hade tänkt sluta skriva 🙂 Den sortens kommentarer och pepp är jätteskönt att få på bloggen, i samtal med vänner, i relation till skrivprocessen, men inte i relation till text.

  5. Du låter som en superb testläsare! Mina kompisar som läste mitt manus kom både med pepp och värdefulla åsikter och påpekningar. De fick mig att se sånt jag inte sett tidigare, vilket hjälpte mig otroligt mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s