Att prioritera skrivandet -det svåraste av allt

Det här med prioriteringar tycker jag är något av det absolut svåraste här i världen. Gång på gång upptäcker jag att jag på olika sätt lurar mig själv. Jag tror att jag lever efter mina värderingar, men så upptäcker jag att nähä, det gör jag bestämt inte alls. Nu har jag gjort det igen.

Sedan någon gång i somras har jag inte skrivit någonting skönlitterärt alls (undantaget en kort saga om en isbjörn som visade sig behövas hemmavid). Jag har sagt till mig själv att jag inte har tid med det, eftersom jag skriver på min avhandling. Samtidigt tvekade jag inte en sekund med att tacka ja till att testläsa två manus. Med manusens omfattning (tillsammans ca 750 A4-sidor) och den takt jag läser i när jag responsläser och samtidigt skriver kommentarer rör det sig om en arbetsinsats på en timme om dagen, varje dag i flera månader.

EN TIMME OM DAGEN, VARJE DAG, I FLERA MÅNADER.

Missförstå mig inte, det är inte så att jag ångrar att jag tackade ja till de här uppdragen. Det gör jag inte. Jag bara fascinerades av hur lätt det plötsligt var att trolla fram den där tiden, den som jag sa till mig själv att den inte fanns. För nu när jag är mitt uppe i det kan jag erkänna att responsläsning konkurrerar med avhandlingsarbetet precis lika mycket som mitt eget skrivande. Och ärligt talat: det kom inte som en överraskning. Jag låtsades inför mig själv att jag blev förvånad över att manusläsningen påverkade hur mycket energi jag hade över till avhandlingen, men det blev jag inte. Jag visste det egentligen redan när jag sa ja.

När jag ändå var igång med att rannsaka mig själv började jag fundera över hur mycket tid jag lagt på eget skrivande jämfört med responsläsning genom åren. Det var ganska nyttigt. Den enda period i livet när jag lagt mer tid på mitt eget skrivande än på att läsa och kommentera andras texter är hösten 2014 (detta berodde på Nanowrimo i kombination med att min skrivgrupp tog en respons-paus). Annars har jag, ända från gymnasiet då jag först började skriva regelbundet och fram till nu lagt MER tid på andras texter. Trots att jag, om någon frågat, tveklöst skulle sagt att mitt eget skrivande är viktigare för mig.

Så vad är grejen? Om jag ska vara ärlig vet jag precis vad det handlar om. Jag har alltid varit usel på att prioritera saker som enbart gagnar mig själv. Mitt eget skrivande är en sådan sak. Jag är inte publicerad och har ingen läskrets. Huruvida jag skriver eller ej påverkar enbart mig själv (och möjligen indirekt min fru, eftersom jag tenderar att bli lite diffust missnöjd med alla möjliga saker när jag inte skriver regelbundet). Responsläsning gör jag primärt för någon annan. Därför är det lättare.

När jag kommit på det bestämde jag mig för att det är skärpning som gäller på den här punkten. Jag håller med mig själv om att det är osmart att försöka slutföra två böcker samtidigt. Jag tänker därför inte börja jobba systematiskt med min novellsamling igen samtidigt som jag skriver på min avhandling, men jag kan ju faktiskt skriva någonting annat. Jag kan skriva vad som helst, utan att det nödvändigtvis måste leda någonstans. Vad som helst måste ju vara bättre än ingenting.

Så mina vänner, jag har börjat skriva igen. Det känns ganska fantastiskt. Jag tror till och med att det kan vara bra för avhandlingen. Det som är bra för mig är i förlängningen bra för avhandlingen. Och att skriva är bra för mig.
Responsmanus och blomma

15 reaktioner på ”Att prioritera skrivandet -det svåraste av allt

  1. Grattis till ett bra beslut och välkommen tillbaka till skrivandet. Även jag tycker att det är svårt att prioritera. Särskilt om jag inte vill bli stressad. Jag behöver fortsätta att jobba på att hitta ett skrivlugn som är en naturlig del av livet. För det är precis som du skriver. Att skriva är bra för mig. Det gör oss gott.

    • Tack! Ja, att hitta ett lugn är både viktigt och svårt. Jag har dessutom en tendens att fastna lite i det jag håller på med, så det kan vara svårt för mig att skriva bara en liten stund och sedan fokusera på något helt annat. Men det går ju inte att bli bättre på det utan att öva…

  2. Häftigt att responsläsandet har gett dig kicken att börja skriva igen. Det låter nästan som en skröna. Men jag har hört något liknande. Vet inte om det stämmer men om du vill bli bra på att läsa så ska du springa och spela fotboll mer.
    Hur som helst så är det i uppförsbackarna vi upptäcker mönstren. Och du är bra på att upptäcka dem. Lycka till.

    • Tack Marie! Ja, det var verkligen responsläsandet som fick mig att inte kunna ignorera det där som jag vill längre. Det kom så mycket skrivglädje till mig från de där manusen, och jag ville också känna skrivglädjen igen.

  3. Jag skulle ju säga att allt skrivande hjälper allt skrivande, om du förstår vad jag menar. Alltså att blogga, skriva skönlitterärt och avhandling gör att man i alla sammanhang är beredd att vara mer kreativ och alltså skriver mer. Skrev både fiktion och avhandling samtidigt, men alltså som du säger, skrev vad som helst vid sidan om för att inte behöva hålla två exakta mål i fokus.

    • Jo, det tror jag också, att alla former av skrivande är utvecklande. Och visst, kreativitet är ju lite som kondition, att man måste hålla den uppe och utveckla den på olika sätt för att det ska funka, så det kan nog bli bra för avhandlingen också. Skönt att höra att du gjorde likadant. 🙂

  4. Ringar på vattnet. Hänt mig med. Skrev inget och inget, gick med i ett skrivprojekt (julkalendern) och helt plötsligt hade jag skrivit klart en novell, skrivit ytterligare en novell (till en tävling) och kommit igång med mitt romanprojekt. Heja oss! 🙂

  5. Nämen OOOOO vad härligt! Hjärnan funkar ju tyvärr inte såsom man vill: full koncentration på en enda sak tills det är klart. Nä, för om den inte får göra annat då och då, så börjar den göra annat i alla fall, är min erfarenhet. Åhå jaja, vad jag är nöjd över att du skriver igen.:)

    /Anna

    • Jag är också rätt nöjd med det måste jag säga. 🙂 Och ja, det finns mycket som tyder på att du har rätt. Hjärnan gör lite som den vill och det är bara att anpassa sig. Och det här med att helt och hållet göra en sak i taget har aldrig varit riktigt min grej. Alls faktiskt.

  6. Japp! Skrivande är sååå bra för dig! 😀 Jag är väldigt nöjd med att jag (indirekt) varit en del av att hjälpa dig tillbaka till skrivandet, hehe. Som jag tror att jag skrev på Mias blogg häromdagen: kreativitet föder kreativitet. Om som Anna skriver ovan: om hjärnan inte får göra annat än bara en sak, så gör den det i alla fall. Så lika bra att ge hjärnan vad den vill ha, då blir samarbetet bättre 😉

    • Mer än bara indirekt skulle jag vilja säga. Det var du från flera håll; din inspirerande blogg, ditt manus och våra samtal om skrivande och framtid och allt när vi sågs häromsistens. Utan det skulle jag inte kommit på det här just precis nu. Förr eller senare skulle jag nog fattat ändå, men inte just nu och inte så.

      Så TACK! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s