Vad är en bra diktsamling?

På samma sätt som jag tycker att en bra novellsamling inte är något så enkelt som en samling av bra noveller (det har jag skrivit om här) märker jag att jag tittar efter olika saker när jag läser enskilda dikter och hela diktsamlingar. Alla dikter jag citerade i mitt inlägg ”att närma sig poesin” är exempel på poesi som jag uppskattar just som enskilda dikter. De här dikterna står sig minst lika bra för sig själva som i det sammanhang där de ursprungligen publicerades. Jag tänker att det är sådana dikter som gärna hamnar i antologier. De passar lika bra där som någon annanstans. (Möjligen undantaget diktfragmentet av Tomas Tranströmer, hans Sorgegondolen tycker jag är en bra helhet)

Men sedan finns det diktsamlingar där helheten blir något mer än summan av de inbördes delarna. Där det visserligen går att citera en enskild dikt, men där varje enskild dikt kommer bäst till sin rätt just på den plats den står. Personligen är jag rätt förtjust i den typen av diktsamlingar. (Inte så konstigt kanske, jag är generellt svag för väl genomtänkta helheter.)

Nu funderar jag över vilka egenskaper jag uppskattar i de diktsamlingar som jag tycker är just bra helheter. Det mesta är förstås rena smaksaker, men det här är viktigt för mig:

  • Tematiskt väl sammanhållet. Det här är så självklart för mig att jag höll på att missa att ta med det. Jag gillar när en diktsamling har ett eller flera teman, och där varje dikt på något sätt förhåller sig till detta tema.
  • Relativt kort. Jag läser alltid långsamt. Poesi läser jag superduperlångsamt. Om en diktsamling är längre än ca 150 sidor klarar jag inte av att hålla helheten i huvudet genom hela läsningen. Flera av mina favoriter är mycket kortare än så. (Sorry Johan Jönson, Robert Bolaño & Co. Era diktsamlingar är helt enkelt inte för mig.)
  • Relativt okonstlat. Visst kan det vara kul med språkliga experiment, men de diktsamlingar jag drabbats mest av har haft ett relativt rakt språk, enkelt men vackert. Äkta känsla, vanliga ord, det är det jag tittar efter. (Sorry Ann Jäderlund.)
  • Dramaturgisk linje. Om diktsamlingen verkligen ska kännas som en helhet blir den dramaturgiska linjen precis lika viktig som i en roman. Vi som läser ska inte befinna oss på samma ställe när vi slutar läsa som när vi började. Det måste leda någonstans.

Tre diktsamlingar som på ett ypperligt sätt uppfyller alla de här kriterierna är Barnen av Tove Mörkberg, Berättelser som inte får vidröras av Malin Backström och Osäkerhetsrelationen av Helena Granström. De berättar alla var sin historia, lika tydlig som om det varit en roman, bara vackrare, närmare, mer koncentrerat. I Barnen finns till och med ett antal namngivna karaktärer som vi får lära känna under bokens gång, var och en med sin historia, sin röst. Alla tre böckerna är otroligt bra, läs dem om ni inte redan gjort det!

Vad är en bra diktsamling för dig?

2015-01-28 19.10.52

Här kommer ett smakprov. Men som sagt, helheten är bättre än delarna var för sig.

Ur Berättelser som inte får vidröras av Malin Backström (1997)

Du var den jag älskade. Som jag minns det.
Inte som du minns det.
Om jag kunde få dig att minnas som jag,
skulle jag kunna glömma då?

/…/

Lämna mig aldrig, säger hon,
och jag förstår inte.
Jag skulle aldrig kunna lämna dig,
säger jag och går.

——————————————-

Ur Barnen av Tove Mörkberg (2013)

Barnen skriver de tre bokstäverna
M O R
som om de betydde
till exempel trygghet eller tröst

——————————————

Ur Osäkerhetsrelationen av Helena Granström (2009)

Du tror att det är himlen som är blå, men det är inte den.

Det är dina ögon som är blå, deras svar på ljuset som är blått. Det blåa är ett eko av den ensamma partikelns lockrop, av hur den i ordlös längtan kastar sig mot ögats bråddjup.

———————————————

8 reaktioner på ”Vad är en bra diktsamling?

  1. Oj, vilka fantastiska smakprov. Och intressant resonemang om vad en bra diktsamling är. Jag har inte tänkt på att ”vi som läser ska inte befinna oss på samma ställe när vi slutar läsa som när vi började” men nu när du skriver det låter det självklart.
    Det är förunderligt hur en bra dikt kan gripa tag i en. Ibland förstår inte hjärnan. Men kroppen förstår.

  2. Precis så är det. Ibland förstår man fast man inte förstår. Det är nog det jag tycker bäst om med poesi. Eller när man förstår något man nyss inte trodde att man förstod.

    Och ja, de här tre böckerna är verkligen underbara, inte bara de delar som jag plockade ut som citat, utan hela. Jag tycker jättemycket om dem.

  3. Åh, jag blir väldigt sugen på att läsa ”Barnen” och ”Osäkerhetsrelationen”. Jag älskar verkligen Malin Backströms bok som jag till min stora lycka vann i din utlottning här på bloggen förra året. Så jag litar förstås helt och hållet på din oklanderliga smak.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s