Ett nytt rekord skulle man kunna säga

För några veckor sedan var jag med om någonting väldigt märkligt. Jag har skrivit om delar av det här på bloggen; att jag börjat skriva skönlitterärt igen, att det snabbt tog formen av ett nytt projekt, att det rör sig om poesi. Ändå har jag inte berättat vad som verkligen hände, helt enkelt för att jag inte riktigt trodde på det själv och inte visste vad jag skulle säga. Jag ska försöka berätta nu.

På eftermiddagen måndagen den 19e januari satte jag mig ner vid min dator och började skriva, helt förutsättningslöst. Jag skrev på kvällarna och morgnarna, och på rasterna på jobbet. Jag vaknade med färdiga rader i huvudet. Jag bearbetade formuleringar när jag duschade och lagade mat och när jag var ute med hunden. Vid lunchtid torsdagen den 22a januari hade jag ett utkast till en hel bok, med titel och allt. Ett utkast som jag läst igenom och skrivit om delar av, och som jag var så pass nöjd med att jag kunde tänka mig att låta någon annan läsa. Innan jag hann ångra mig skrev jag ut två exemplar för att skicka till Linda och E, två skrivarvänner vars egna manus jag just nu läser. Jag la mina kuvert på lådan alldeles innan den tömdes på torsdagskvällen, mindre än fyra dagar efter att jag började skriva. Nu rör det sig alltså om poesi, så det är inga enorma mängder text vi pratar om, men ändå. FYRA DAGAR.

Ni ska veta att jag i normala fall skriver oerhört långsamt. Verkligen oerhört långsamt. Oavsett om jag utgår från en händelse, en karaktär eller en stämning, oavsett om jag vet vad budskapet ska vara eller inte, oavsett om jag har ett synopsis eller bara skriver på, oavsett om jag skriver poesi eller prosa så går det långsamt. Det tar tid för mig att mejsla fram språket och karaktärerna, vad jag verkligen vill säga. Mitt tidigare rekord från idé till helt manus framme hos testläsare var fyra år. FYRA ÅR. (Och nej, jag har fortfarande inte skickat det till något förlag.)

Jag har accepterat att det är så det går till när jag skriver och att det aldrig går så fort eller så lätt som jag skulle vilja. Det som jag var med om den där veckan i januari är precis den typ av magisk inspiration som jag inte tror på över huvud taget. Ändå hände det.

Dagarna efter tänkte jag ibland att jag bara fantiserat ihop hela grejen, men både Linda och E hörde av sig och sa att de fått mitt bokmanus med posten. Då tänkte jag att jag måste gjort en grav felbedömning. Eftersom det gått så fort kunde det inte röra sig om ett bokutkast, inte ens i råmanusform. Det måste vara något annat, lite lösa anteckningar bara, en skiss som skulle kunna bli en bok om några år. Men nu har det gått några veckor. Jag har läst texten igen med delvis nya ögon. Det finns en början, en mitt och ett slut. Det finns en dramaturgisk linje. Det finns en kärna och ett budskap. Visst finns det saker som kan bli bättre. Jag kommer säkert få massor av värdefulla kommentarer om sådant som inte funkar av mina fantastiska testläsare, och jag kommer självklart försöka ta hänsyn till allt sådant innan jag skickar texten till förlag. Men. Jag tycker fortfarande att det här är ett relativt långt gånget bokmanus. Inte lösa anteckningar.

Jag är fortfarande lite i chock, men nu har jag sagt det i alla fall.

2015-01-09 22.41.28

(Nej, jag firade inte med tårta, bilden är från min födelsedag tidigare i januari. Men jag borde ha gjort det.)

15 reaktioner på ”Ett nytt rekord skulle man kunna säga

    • Hej och välkommen hit!

      Jag ska tillägga att 4-års-manuset är en novellsamling på ca 125 sidor. Ca 30 redigerade sidor om året alltså. Inte så mycket… 🙂 Och det var som sagt mitt rekord.

      Så nej, jag fattar inte heller att sådant här kan hända, och jag vet inte om jag skulle tro det om jag läste det på någon annans blogg. Det är ju knappt att jag tror på mig själv. 😉

      /Liv

  1. Ping: Pralinpoesi | Skriviver

  2. Det låter som en saga. Helt fantastiskt. Och respons så snabbt. Jag hinner knappt med i svängarna. Det är fantastiskt att skrivandet propsar på att få plats i ditt liv. Det accepterar inte att bli undanskuffat av hänsyn till avhandlingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s