Vad vill jag med mitt skrivande? Och vad vill du?

För någon vecka sedan skrev Susanne Ahlenius ett intressant inlägg under rubriken Vad vill du med ditt författarskap? Hon frågar sig om vi alla har samma drömmar (bli berömda författare, tjäna pengar, kunna skriva på heltid osv) och hon frågar oss som läser om våra drömmar ser annorlunda ut. Jag har tänkt rätt mycket på det här genom åren, trots att det kan tyckas lite tidigt (minst sagt) att fundera över vad jag vill med mitt författarskap innan det över huvud taget finns. Jag har aldrig ens skickat in någonting till förlag. Men funderat har jag alltså gjort ändå. Så här på ett ungefär tror jag:

Jag vill beröra andra människor på djupet. Jag vill skriva saker som får den som läser att se världen på ett lite, lite annat sätt än de gjorde tidigare. Jag vill skriva böcker som den som läst bär med sig, nästan omärkligt, och kommer att tänka på då och då, när livet ger texten ny genklang, eller tvärt om. Jag vill skriva böcker som får människor att våga se på svårigheter med öppna ögon, men fortfarande känna hopp eller till och med glädje. (Fråga mig inte varifrån denna vilja kommer, det har jag ingen aning om. Jag tycker själv att det är pretentiöst i överkant. Men faktum kvarstår: det är det här jag vill.)

Jag vill bli utgiven. En förutsättning för att kunna beröra andra människor är förstås att över huvud taget bli läst, och därför vill jag bli utgiven. Däremot vill jag inte bli utgiven till vilket pris som helst. När jag väl ger ut en bok vill jag att den ska vara åtminstone i närheten av den bok jag försökt att skriva. Jag vill att det där glappet jag skrev om i det här inlägget ska vara så litet som möjligt. Självklart vill jag bli utgiven så snart som möjligt, och självklart tror jag alltid att den text jag just nu jobbar med ska nå hela vägen fram (måste vi inte alltid tänka så för att orka fortsätta?) men det är ännu viktigare för mig att det verkligen blir bra. Jag inser att jag inte kommer att lyckas uppfylla mitt första mål på en gång, det tar nog ett helt liv att lära sig skriva sådana böcker. Men jag vill kunna känna mig stolt över det jag ger ut, även i efterhand.

För några år sedan lyssnade jag på ett föredrag med Barbara Voors och en sak hon sa då har verkligen etsat sig fast i mig: ”jag skulle önska att min första bok inte hade blivit utgiven”. Om möjligt vill jag undvika att känna så i framtiden. När jag tänker efter så tror jag att det är just därför jag ännu inte skickat in någon text till förlag. Jag har ännu inte skrivit något som jag vill ska publiceras i sin nuvarande form. Vad vore då poängen med att försöka få det publicerat? (Andra orsaker till att jag ännu inte skickat in någonting till förlag är förstås min oförmåga att göra en sak i taget, och min svårighet att slutföra projekt. Däremot tror jag inte att det har med feghet att göra. Jag har många mindre smickrande egenskaper, men jag är faktiskt rätt sällan feg.)

Jag vill att arbete med egna och andras skönlitterära texter ska få (ännu) större plats i mitt liv. För att kunna låta skrivandet ta plats skulle förstås de pengar och stora upplagor som Susanne skriver om vara till hjälp, liksom ett visst mått av berömdhet skulle vara ett kvitto på att jag lyckats beröra någon med det jag skriver. Men för mig skulle det vara ett medel, inte ett mål i sig. Jag tror verkligen att det är sant, inte bara någonting jag vill inbilla mig. Om det var pengar (eller berömmelse) i sig jag var ute efter skulle jag nämligen ha vägar dit som ligger betydligt närmare till hands. Jag har jobbat extra som management-konsult och skulle relativt enkelt kunna minst dubbla min inkomst genom att göra det på heltid. På samma sätt skulle jag relativt enkelt kunna göra mig ett namn i den världen enbart genom att bli lite bättre på att marknadsföra det jag redan gör. Grejen är att jag inte vill. Jag gillar mitt forskningsområde, men jag känner (åtminstone just nu) ingen längtan att tränga längre in i den världen än jag redan är. Jag har inte ens orkat uppdatera mitt Linked In-konto på fyra år. Jag vill inte bli management-konsult eller verksamhetsutvecklings-guru. Jag vill bli författare.

Vad vill du?

2013-08-23 07.13.08

12 reaktioner på ”Vad vill jag med mitt skrivande? Och vad vill du?

  1. Å vad roligt att få läsa om vad du vill med skrivandet! Jag tror förstås att du kommer lyckas klockrent med alla tre sakerna. Bara kanske inte samtidigt, eller på en gång.

    Vad jag vill med mitt eget skrivande är nog ganska liknande saker. Jag vill beröra, men eftersom jag mest skriver fantastik vill jag också ge en läsare känslan som jag själv hade när jag läste (och läser) fantasybetonad litteratur: känslan av att allt är möjligt, att allt kan hända, att verkligheten inte egentligen har några gränser. Jag vill öppna dörrar in i människors fantasi.

    Och jag vill bli utgiven, där ju som du säger, en förutsättning för att bli läst. Men en annan sak som är otroligt viktig för mig, nästan lika viktig som att bli utgiven, är att få skriva på heltid. Ibland är den drömmen nästan starkare än utgivningsdrömmen. Tänk att få ägna sitt liv åt att skriva, och ingenting annat.

    • Ja tänk, det vore verkligen fantastiskt (även om jag gissar att min tendens att starta sidoprojekt skulle vara oförändrad även om jag lyckades göra skrivande till en heltid). Vi satsar på det! 🙂

      Öppna dörrar in i människors fantasi, det var vackert formulerat. Och det vill ju egentligen jag också, även om jag inte skriver fantastik (just nu).

  2. Äsch, det är väl inget fel att vara pretentiös om det kommer från hjärtat. Snarare kan jag tycka att det är rätt modigt att ta sina egna storslagna drömmar på allvar istället för att gömma dem under tjocka dammiga lager av s.k. vuxenhet.

    Jag drömmer också om att bli utgiven, men det är så mycket prestationsångest förknippat med det för mig, att jag försöker att fokusera på att bara försvinna in i min låtsasvärld och hänga med mina karaktärer. Jag mår mycket bättre när jag är inne i en skrivarperiod, så även om det skulle vara en ynnest att bli läst (och helst även uppskattad), är det viktigaste för mig just nu att hålla fast vid skrivandet som en god vana för min egen skull.

    • Tack för att du säger det! Jag håller med dig. Huvudsaken tycker jag är inte vad man drömmer om, eller hur, utan om man försöker hitta det som är äkta inom sig (alltså till skillnad från mer påklistrade drömmar som man har för att man tror att det förväntas av en).

      Det låter som en jättebra strategi att hitta in i skrivandet för skrivandets (och din) egen skull. Det är ju där man måste börja. För mig är det ofta så att prestationsångest kommer när jag gör saker i fel ordning, eller försöker göra saker som jag inte helt och hållet är redo för. För några (ehum, sju) år sedan gick jag på en skrivkurs på en folkhögskola, och då kände jag nästan exakt som du gör nu. Massor med folk runt omkring mig pratade om förlag och utgivning, men jag kände mig verkligen inte redo för det.

      Att bli utgiven måste ju vara en stor yttre påfrestning på det relativt bräckliga som är ens privata skrivprocess. Och jag tror att ju mer man har lärt känna sitt skrivande innan dess, desto bättre kan man klara av den yttre påfrestningen. Jag tycker du gör helt rätt, och jag är säker på att dina utgivningsdrömmar kommer att anta en mer konkret (och mindre skrämmande) form när du är redo för det. Lycka till!
      /Liv

  3. Så viktigt att ställa sig den här frågan då och då, speciellt när motivationen tryter.
    Jag vill som du beröra! Det vore helt fantastiskt att skriva en bok som någon ständigt återkommer till och kanske till och med refererar ur. Magisk tanke. Jag vill även lämna läsaren med en härlig känsla, ett hopp och ge dem en värld att slukas upp av när verkligheten tränger sig på.
    Och för att kunna förverkliga detta vill jag bli utgiven. Författare, det vore något.

    • Ja, verkligen en magisk tanke! Jag tror att du har rätt i att det här är någonting man måste återkomma till då och då, för visst är det så att drömmar ändrar sig över tid. Och om man inte funderar över något återkommande så är det nog lätt att fastna i vad man tror att man drömmer om, snarare än vad man verkligen drömmer om just nu.
      Och jag tror att vi, bara genom att inse att vi vill beröra andra med det vi skriver, har kommit ett litet steg på den vägen.
      Lycka till med ditt författarskap!

  4. Ping: Jag vill skriva för att få skriva | Skriviver

  5. Vad fint och intressant! När författare tänker till som du och VET varför de skriver då brukar deras böcker beröra på djupet.
    I ren iver har jag skickat in tre manus under de gånga åren och så här retroaktivt är jag väldigt tacksam för att de blev refuserade och att jag inte fick för mig att ge ut dem själv. Jag var inte färdig på långa vägar.

    • Tack Eva!
      Jag tror att vi alla har olika sätt att närma oss ett moget förhållningssätt till vårt skrivande. Vissa gör som du och skickar in halvfärdiga manus gång på gång, andra gör som jag och petar i mina projekt i all evinnerlighet. Jag tror att båda vägarna leder framåt. Fint att du kan se varför dina tidigare manus refuserades. Det betyder ju att du kan se vad du ska göra istället. Jag håller tummarna för att din bok nummer fyra kommer hela vägen.
      /Liv

  6. Har funderat på det där, att det finns författare som Voors som säger att de önskar att deras första bok inte blivit utgiven. Hon är ju på inget vis ensam om att säga just det. Kanske är jag glad över att min första bok inte blev utgiven, för att den var för rå och jag var för oklar med hur det skulle fixas. Samtidigt så skulle det förstås också vara något att ta avstamp ifrån. Det går att göra utan att någon vet om det också, men det är inte riktigt samma sak. För jag hann skriva fler första böcker innan det äntligen gav ut någon. Men huvudsaken är väl på något vis att ett förlag tror på det man vill i sitt projekt, och att de kommer att stå för att de ger ut ens böcker.

    Lite virrigt det där, hoppas du förstod något alls.

    • Jag tycker mig förstå i alla fall. 🙂 Jo, det är ju omöjligt att säga säkert hur man kommer att se på det man skriver flera år senare. Jag tycker också att det är skönt med den yttre kvalitetsgranskning som ju inskick till förlag innebär. Och som läsare tycker jag att det är riktigt kul att läsa författares första böcker. Vissa är ju väldigt hantverksskickliga redan i debuten, men i de fall som utvecklats mycket efter första boken tycker jag det är jättekul att läsa just de första böckerna, när det är lite mer oslipat. Det är så mycket lättare att se både styrkorna och svagheterna hos författaren då, jag har massa exempel på sådana böcker som jag läst av lika delar nöje och i studiesyfte. Det får nog bli ett eget blogginlägg om det en annan dag tror jag tralala.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s