Mellandagar

Det har varit lite mycket av det mesta i mitt liv de senaste veckorna. Mycket jobb, mycket känslor, mycket fysisk aktivitet. Många ord att både ta in och låta strömma ut. Det blir lätt så för mig; allt eller inget, på eller av. Det är på många sätt väldigt härligt. Jag älskar den känsla av flyt som infinner sig när saker omkring mig går framåt, händer, växer, tar form. Jag älskar att vara en del i det.

Efter en sådan intensiv period kommer ofta dagar när jag känner mig tömd, på ord, idéer och initiativförmåga. Hur dessa mellandagar blir beror mycket på hur jag förhåller mig till dem och om jag ger det utrymme. Historiskt har jag varit rätt dålig (ok, väldigt dålig) på att inse att sådana dagar, återhämtningsdagar, också behövs. Jag har fått panik över min försämrade prestationsförmåga, bristande lust och kreativitet och försökt tvinga mig själv kvar i den  aktiva fasen. Det blir sällan bra. Återhämtningen blir ingen riktig återhämtning, mellanperioden dras ut som det känns i det oändliga och i förlängningen leder det till utmattning. Utifrån sett är det helt självklart. Ändå har jag haft svårt att komma ur det.

Men de här mellandagarna behöver inte alls vara dåliga. Att vara tömd kan faktiskt också vara rätt härligt, så länge jag låter mig bara få vara och inte försöker tömma ur mig ännu mer. Idag är en sådan dag. Jag känner mig genomblåst, eller som efter ett tufft träningspass. Det finns en enorm stillhet i det. Det svåra för mig har varit (och är fortfarande) att lita på att allt det andra, orden och idéerna, kommer att komma tillbaka.

Det paradoxala, och samtidigt självklara, är att när jag inte är rädd för återhämtningsdagarna, när jag lyckas njuta av mellanrummen och lita på att mina viljor och förmågor kommer att komma tillbaka, då gör de också det mycket fortare. När jag lyckas med det här går det så lätt att det nästan känns som fusk. (Och den verkliga paradoxen är väl hur det kan vara så svårt att bryta ett beteende trots att det har en mängd nackdelar och egentligen inga fördelar alls.) Just precis nu går det bra. Alltså är det just nu inte texter jag hänger mig åt när jag är ledig, varken egna eller andras, utan mer direkta upplevelser.

Vårsol på grön mossa, fjolårslöv på grus, jordlukt, vind mot ansiktet. Det är sådana saker som får orden att komma tillbaka till mig.

2015-03-08 14.12.22

10 reaktioner på ”Mellandagar

  1. Å vad bra det låter! Du är så klok, Liv. Det är faktiskt ganska fantastiskt att du har kommit fram till så mycket bra saker om hur du är och varför och vad som fungerar och inte. Jag håller verkligen med om att det är konstigt att det är svårt att släppa ett beteende som har så mycket nackdelar och nästan inga fördelar, men det viktigaste är ju att du börjar närma dig att faktiskt göra det. Det är hur bra som helst!

    Jag känner att jag också börjar närma mig att faktiskt kunna vila när jag behöver. Men det är avgjort lättare i samband med att jag är sjuk eller att det finns en uppenbar, helst yttre, anledning till att jag är trött. Typiskt nog. För mig har det blivit lite lättare när jag tänker på min kreativitet nästan som en sorts andning: in ut, in ut, in ut. Det är naturligt att skapande och aktivitet kommer i en vågrörelse, och även om jag alltid gillar den aktiva delen mest, så är det först nu när jag känner att jag börjar lära mig att gilla den passiva delen också, som jag börjar närma mig någon sorts balans.

    • Eftersom jag nu är i den mest aktiva fasen av min kreativitet märker jag redan hur jag går igång på det här ämnet (jag var egentligen inte färdig med inlägget ovan, jag råkade bara trycka på fel knapp så att det publicerades i alla fall), så jag kanske måste ta upp det i ett eget inlägg hemma hos mig själv.

      Tack för att du skriver om så viktiga saker Liv!
      Hoppas att du får en fortsatt skön mellanfas!

    • Åh, det där med att vilja ha en konkret, yttre anledning till att få vila känner jag verkligen igen. Tidigare gjorde jag jätteofta så; fortsatte fast jag egentligen visste att jag inte orkade, så att jag skulle bli sjuk på riktigt, så att jag skulle få vila. Jättedumt. Men det har jag (mestadels) slutat med nu.

      Jag känner också igen det där att först på senare tid börja uppskatta passivitet. Kanske ett mognadstecken/ålderstecken? 😉

  2. Åh, vad jag känner igen mig! Det där läskiga i att hoppa ner i tomrummet och bara lita på att skapandet kommer tillbaka, fast man släpper orden/tonerna/pennan. Att göra ingenting och bestämma att det är okej, för det är en del av helheten. Och som du skriver, paradoxen i att det är det som gör att man kan börja igen. Lite som när man var liten och inte ville gå och lägga sig, för då skulle leken försvinna.

    Vad skönt att du kan njuta av tiden mellan, det är helt rätt tid för det nu!

    • Ja, det är verkligen läskigt. Och svårt.

      De gånger jag misslyckas med den där tilliten tror jag alltid att det passiva mellanrummet kommer att vara för evigt. Jag ser framför mig hur jag kommer att växa fast i vardagsrumssoffan, tillbringa resten av livet med att titta på Top Model, så småningom få sparken från jobbet, aldrig mer gå ut, och mer och mer tappa kontakten med familj och vänner som tröttnar på min döda blick och bristande personliga hygien. Jag kommer ligga där och äta popcorn och snabbmakaroner medan den odiskade disken och den otvättade tvätten och de outburna soporna gradvis tar över lägenheten.
      Tydligast av allt är en speakerröst, rätt lik min egen, som säger: ”Jaa Liv, jag är ledsen, men det är sån här du är, egentligen. ”

      (Min inre drama-queen alltså. Inte att leka med.)

  3. Bra insikt. Det är fint det där, att hela tiden lära sig mer om hur en funkar så en kan jobba med sig själv istället för mot. Önskar skön återhämtning!

  4. Fint med vårsol på grön mossa! Så bra att du har insett att du, som så många andra, behöver återhämtningsdagar. Jag behöver dem definitivt och jag har blivit bättre på att stänga ute världen. Pushar jag mig till att ändå vara aktiv och kreativ brukar jag tappa självförtroendet och tycka att allt jag gör är dåligt. Njuter jag i stället av tomheten, eller bara är i den, så kommer jag tillbaka med energi och glädje.

  5. Ping: Skrivandets upp och ner | Skriviver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s