Nu råkade jag ha tur (för jag betraktar det delvis som tur) i samband med min första refusering, på det viset att min spontana reaktion blev en både sansad och konstruktiv sådan. Jag räknar med att få vara med om värre refuseringar framöver. (Till exempel måste det ju vara mycket tuffare om/när den sista möjligheten för ens manus stängs.)
Eftersom jag är den jag är och gillar att vara välförberedd så har jag den senaste månaden ägnat mig lite åt att läsa om hur andra har upplevt sina refuseringar. I samband med det råkade jag snubbla över det här fantastiska videoklippet. Jag kan se det hur många gånger som helst. Det får mig att känna mig som en oerhört välbalanserad person, samtidigt som jag tror att de flesta på något plan kan känna igen sig. Fruktansvärt kul tycker jag.
Lugn. Det ordnar sig. 
Hahaha, vad ljuvligt! ”I do hope you´re not disheartened by your sudden and violent death”. Jo, man känner sig välbalanserad i jämförelse. Men han är bra på att vända motgången till kreativt underlag, det är verkligen föredömligt, tycker jag!
Eller hur! Jag älskar också den kreativa, men synnerligen naiva avslutningen ”Congratulations, they said. Have this basket of stuff and stay for the weekend”. Basket of stuff är så underbart ospecificerat. 🙂
“Rejection” … “Rejection” 😀 😀
Men inte illa att skriva en hel roman på en helg, oavsett kvalitet, eller?
Jag älskar också det stället, hans kroppsspråk är så fantastiskt där! 🙂 Och ja, verkligen en imponerande produktionstakt…
hahahaha! Nu såg jag klippet! Jag vill också mycket hellre ha en basket of stuff än ett illa passande standardrefuseringsbrev!
Jag menar det! Vem vill inte det? 🙂
Bäst! Passade precis rätt. Dessutom hela grejen som ger sken av artighet i ärligheten. Alltså nånslags 5 o’clock tea med vin blir så rätt. Den ska alla som refuserats se. Lustmord ju. Tack!
Yep, så många klockrenheter på bara några minuter. Jag ska titta på den här varje gång jag får en refusering. 🙂
Varsågod!
Det är bara att bryta ihop och gå vidare, haha!
Just precis!