Mina lässvackor har minskat avsevärt både i omfång och frekvens de senaste åren. Det är (paradoxalt nog) en konsekvens av att jag bryr mig mindre och mindre om vad och hur mycket jag läser. Det är alltså mitt tips: att låta sig styras av lust snarare än borden och måsten.
Tidigare höll jag mig med en massa listor och turordningar. Böcker jag skulle läsa så snart som möjligt, böcker jag tyckte det var pinsamt att jag ännu inte läst. När jag fick se en bok som jag blev sugen på att läsa stoppade jag den sist eller någonstans mitt i på någon av alla mina listor, ofta många månader fram i tiden. Och om jag någon gång kom fram till den var det inte alls säkert att jag var sugen på att läsa den längre. Jag läste inte heller om böcker i någon större utsträckning, eftersom det kändes som slöseri med tid när det fanns så många ännu olästa böcker.
Jag försöker släppa allt det där nu. Men läsning är min fritid, min frizoon och återhämtning. Om det inte är lustfyllt är det inte värt någonting alls. Jag är ingen snabbläsare direkt, och jag har accepterat att det alltid kommer att finnas böcker, klassiker och nyskrivna böcker, som jag inte har läst. Det skulle det finnas även om jag ägnade mig på heltid åt läsning på heltid, och dessutom var superstrategisk i mitt bokval. Det är liksom kört. Jag har inte läst Bergtagen, inte Moment 22, inte Farväl till vapnen, inte Svindlande höjder. Inte för att jag inte vill, utan för att det inte blivit så, i alla fall inte än.
Nuförtiden läser jag (nästan) uteslutande det jag blir sugen på att läsa, hur och när jag vill. Lustigt nog har det inte fått mig att läsa färre böcker som skulle platsat på mina borde-listor, snarare fler. Men jag läser dem uppblandat med annat, i den ordning jag vill men framför allt: av rätt anledningar.
Jag läser James Joyce parallellt med senaste numret av Bamse. Ibland läser jag en och samma bok över ett halvår för att den gör sig bäst i små doser (senast Sara Danius Husmoderns död och andra texter). Ibland sträckläser jag en bok på mindre än ett dygn (senast Christin Ljungqvists Kaninhjärta). Ibland läser jag om böcker bara för att det är trevligt (senast Kerstin Ekmans Grand finale i skojarbranschen). Ibland slutar jag läsa mitt i en bok för att aldrig plocka upp den igen, det gjorde jag aldrig förut.
Och om jag känner att jag vill gå ut i junikvällen och lukta på senblommande syrener istället för att läsa, då får jag det. Ändå läser jag mer än någonsin.
![IMG_20150610_220908[1]](https://lugndetordnarsig.files.wordpress.com/2015/06/img_20150610_2209081.jpg)
Det här inlägget är en del av bokhoras fotoutmaning.
Lugn. Det ordnar sig. 
Jag kan bara hålla med om att lusten till boken ska få styra. Minsta lilla borde gör att läsningen blir trög för mig med. Låter däremot bokcirkelns måste-läsa-böcker få en chans även om de inte alltid blir utlästa, och ibland blir de positiva överraskningar 🙂
Jag är likadan, om det är en bok jag ”måste” läsa går det genast mycket trögare. Vilket kanske bäst visas av att jag kraftigt ogillade ungefär 90% av böckerna jag var tvungen att läsa genom skolan. Jag har ofta tänkt att jag borde ge några av dem en ny chans, under lite bättre förutsättningar… Jag får se om jag får lust med det någon gång. 🙂
Men i morgon önskar jag dig en härlig lässvacka 🙂 Trevlig midsommar.
Tack detsamma Eva! 🙂
Jag har gjort samma iakttagelse. Att släppa måstelistan har fått mig att läsa mer. Måstelistans slopande sammanföll iofs med att barnen blivit så pass stora att vi kan sitta i soffan och läsa varsin bok.
Hej och välkommen hit! Det låter väldigt mysigt att sitta tillsammans och läsa olika böcker. Lustskapande bara det! 🙂
Tack! Du har en inspirerande blogg så jag kommer att surfa in hos dig flera gånger!
Tack, det var roligt att höra. 🙂
Hej
Jag känner så väl igen mig i det där med lässvackor. Har haft samma problem, först i en lång period på flera år när jag varken skrev eller läste. Men även efteråt, tror det lite har att göra med att man hela tiden tutas i att ”om man skriver måste man läsa hela tiden”, (men när ska man då hinna skriva? och det där som kallas jobbet då, det tar ju också en del tid…) Till slut blev läsandet bara ett måste, inte något jag gjorde av ren lust. Så i år skippade jag allt vad läsutmaningar hette och bestämde mig för att bara läsa böcker jag verkligen VILLE läsa, NÄR jag ville det. Utan krav på antal/månad eller sånt. Det känns himla befriande faktiskt 🙂 Jag tror att det viktigaste är att man verkligen gillar det man läser, och i mitt fall inte tvingar mig själv att läsa ut om det verkligen inte griper tag i mig eller jag tror att det kommer vara värt det, längre fram. Skönt att höra att det löst sig för dig med 🙂