Jag har alltså börjat redigera min novellsamling igen. Förutom att klättra i träd har jag gjort ett försök med det här fruktansvärt svåra att sammanfatta alltihop till en baksidestext. Jag tänkte helt fräckt testa den på er. Om ni läste det nedanstående på baksidan av en bok ni höll i handen, skulle ni vilja läsa den då? Varför/varför inte?
Here goes:
Sylvia är rädd för att bli galen.
Patrik är rädd för att inte duga.
Linnéa är rädd för att förlora sin lillebror.
Rebecka är rädd för att säga vad hon känner.
Hanna är fortfarande rädd för vad hon kände.
Susanne är rädd för att ha valt fel sammanhang.
Henrik är rädd för att sakna sammanhang.
Amir är rädd för hur det ska gå med Isabelle, och för snubben på bron.
Anders är rädd för att han inte ägnat sig åt det som känns meningsfullt.
Yvonne är rädd eftersom ingenting känns meningsfullt.
Matilda är rädd för att inte åstadkomma något av betydelse.
Charlie är rädd för det som verkligen betyder något.Alla rör de sig i Uppsala under några höstveckor.
Bladverk är tolv berättelser, men det är också en enda berättelse. Om tolv människor som är mer lika varandra än de förstår och som sakta börjar öppna sig, inför sig själva och för varandra.
Lugn. Det ordnar sig. 
Åh, fint! Jag gillar!!
Tack!
Jag sugs genast in i texten och vill veta mer. Jag funderade ett tag på om uppräkningen av namn är för lång, jag liksom läser de fem sex första raderna och hoppar sedan ner till sammanfattningen av Bladverk – som är en fantastisk titel! Men sedan gillar jag ändå att de är tolv. Det finns något symboliskt med det (bibliskt?) som jag inte förstår men tycker mycket om. Enheterna som ska bilda något större. Riktigt bra!
Jag hoppas att jag snart får läsa din bok.
Stort tack för dina synpunkter Eva! Jag förstår att uppräkningen av namn i sin nuvarande form blir för lång. Men precis som du anar är de ju alla enheter av något större, och det känns fel att välja ut bara några av dem, som om de vore viktigast. Jag funderar vidare alltså. Kul att du gillar min titel. Och jag hoppas också att du snart får läsa min bok. 🙂
Så roligt att läsa. Det blir så verkligt nu. På riktigt.
Jag tycker att sammanfattningen är helt perfekt. Den ska vara som den är. Jag blir lockad att läsa den och du lyckas fånga essensen med få ord. Det är viktigt, speciellt när det gäller noveller. Samtidigt som jag tilltalas av uppräkningen av namn läser jag inte heller hela listan. Jag slutar efter Hanna, trots att jag verkligen borde läsa hela listan eftersom jag känner personerna. Men listan är inte tillräckligt intressant. Den väcker inte mitt intresse. Jag tror att det vore bättre att sammanfatta de olika rädslorna i en eller två meningar. Alternativt stanna vid Sylvia och få mig mer nyfiken på henne.
Samtidigt gör det inget att du har kvar uppräkningen för det är lätt att hoppa över den. Men jag antar att det inte är det som är meningen.
Kul att du jobbar med baksidestext. Det luktar följebrev.
Lycka till och kram
Tack för dina kommentarer Marie! Jag inser att listan inte funkar, åtminstone inte i sin nuvarande form. Det blir lite för repetitivt, och vid närmare eftertanke blir det nog också lite för mycket fokus på rädsla. Jag tror ju egentligen inte att mina karaktärer är räddare än folk är mest, det är bara det att deras rädslor på något sätt blivit mina egna nycklar till dem. Tror du att uppräkningen av namn skulle kunna funka om jag varierade innehållet mer?
Kul att du gillade sammanfattningen, den får följa med in i nästa version. Ja, baksidestext luktar följebrev, men det är fortfarande långt kvar innan jag ska skicka in. Jag ville mest göra en sammanfattning för att hjälpa mig själv i redigeringen. 🙂
Hoppas du har det bra i skrivandet och livet! Kram!
Hej. Jag upptäckte att jag missade ditt svar. Jag tror att uppräkningen blir svår även om du varierar innehållet. Det är så många namn och jag tror att det kan bli svårt att få listan tillräckligt intressant. Jag tror att jag skulle ha stannat hos Sylvia om jag var du, och även hinta om en fortsättning om…
Det är spännande att sammanfatta det man skrivit om. Och viktigt. Både för att sälja in till förlag och till läsare.
Men jag vet ju att du fixar det.
Kram
Jag tror du har rätt. Men det känns ändå fel att välja ut en enda person att berätta om. I så fall skulle jag ju indirekt säga att hon/han är viktigare än de andra, och det stämmer ju inte. Men jag har en ny idé som jag filar på nu. Tack för pepp! 🙂
Kram!
Oj vad spännande! Det blir liksom så verkligt med en baksidestext 🙂
Jag gillar stämningen du försöker fånga (eftersom jag verkligen gillar din novellsamling) men jag tycker inte att den når fram. Precis som Marie och Eva tycker jag inte att uppräkningen fungerar. Det finns flera problem med den som jag uppfattar det. Dels att det är en lista. Listor är ofta lite tråkiga att läsa. Dels att varje mening i listan liknar varandra för mycket (alla är rädda), det blir som att eftersom jag efter ett par rader vet att det ska stå ”rädda”; hoppar över ordet rädd och därför får svårare att uppfatta vad varje mening innehåller. Det blir som att själva listandet tar musten ur innehållet. Det finns också ett annat problem som jag ser det, och det är att du genom att visa att det finns ett mönster i berättandet, att vissa noveller som ligger efter varandra också speglar varandra tematiskt på ett väldigt tydligt sätt, nästan tar ifrån läsaren en del av det som jag tycker borde finnas i läsupplevelsen. Det kanske inte alla skulle hålla med om, men jag känner i alla fall så, att jag vill uppleva och lista ut själv hur saker hänger ihop.
Spontant tycker jag att du ska koncentrera baksidestexten på att presentera kanske tre av berättelserna, eller möjligen fem, och inte använda listans form utan berätta ett par meningar om varje person. Och för min del tänker jag att det viktigaste är att få fram stämningen, att ditt språk och känslan i Bladverk får komma fram. Att baksidestexten nästan skulle vara mer som poesi. Om du ändå vill behålla listan som form tycker jag att du ska förlänga meningarna med lite mer innehåll och låta ordet rädd komma ibland i början, ibland i mitten, ibland i slutet. Så att man luras att faktiskt läsa hela meningarna.
Bra jobbat med ett första försök och jag är förstås övertygad om att det kommer bli helt lysande i slutändan!
Kram
/Linda
Ok, jag är härmed helt övertygad om att listan i sin nuvarande form inte funkar. 🙂 Jag tycker att det blir lite problematiskt att välja ut bara några personer. Jag vill ju inte att någon ska vara eller bli viktigare än någon annan. Tror du att list-grejen skulle kunna funka om den var mer varierad, språkligt och innehållsmässigt?
Hm. Du tycker alltså att det är ett problem att ”avslöja” hur vissa teman speglar sig i varandra? Jag tänkte att det (på en baksida eller i ett förlagsbrev) skulle kunna funka som en hjälp för läsaren, en nyckel in i berättelsen för dem som vill. Vi har ju pratat så mycekt om tydlighet, och jag tror mer och mer att det är värre om det är för otydligt än om det är lite för tydligt. Men det här kanske är fel sätt.
Jag funderar vidare.
Tack för dina kommentarer! Kram!
Jag kan inte låta bli att kommentera. Linda förklarar så himla bra varför listan inte fungerar. Och angående tydlighet så är novellerna tillräckligt tydliga. Och vi behöver inte få det skrivet på näsan hur de hänger ihop. Det var bara det jag ville säga :-)’
Det är noterat! 🙂
En kvick tanke: om du vill behålla listan kanske du kan ändra på den… grafiskt. Dela upp den, efter fem, ta sammanfattningen och fortsätt sedan listan för dem som blivit intresserade och vill läsa fler. Eller sprid ut dem över hela baksidan som stjärnor på en himmel. Eller i en cirkel som strålar från en sol med resten av texten i mitten.
Jag gillar din tanke!!! Tack! Jag ser grenar på ett träd framför mig, vissa nära varandra, andra lite längre ifrån, som i boken. 🙂
Men eftersom jag inte är någon layoutare, och innan något sådant blir aktuellt måste sälja in själva råtexten så funderar jag vidare lite.
Kram!
Jag gillar! Jag vill läsa! Älskar listor. Och människor. (Men jag håller med om att listan är för lång.)
Ny, kortare och förhoppningsvis bättre variant på G! Men kul såklart att du gillar! 🙂
Gillar listor, men som andra ovan säger jag att jag hoppar över delar av den. Jag förstår vad du försöker göra, skulle ändå försöka göra mer av listan i sig alltså fundera mer på ordet rädd till exempel, för det är ju det om är upprepande. Jag menar, vad betyder rädslan egentligen? Vilken bild vill du visa genom ”rädd”? Med det sagt så vill jag ändå säga att jag blir sugen att läsa, också för att jag läst din blogg rätt länge nu och vet att du är en otroligt duktig skribent, vilket också gör att jag tror att du kan göra en häftigare baksidestext, tänk på det där med träden igen bara. Det var ju en beskrivande bild av en viss sorts känsla det också.
Tack Mia, det var väldigt fint sagt. Ja, jag tror också att jag kan bättre. Exakt på vilket sätt vet jag inte än, men det visar sig så småningom. 🙂
Gulle Liv, tack för kommentaren hos mig! Oj som jag grunnar över hur jag ska ta mig tillbaka till skrivandet, både vad gäller bloggen och romanen. Jag klamrar mig fast vid andras blogginlägg, suger inspiration och energi varhelst jag kommer åt, till exempel här. Läser oftast från mobilen och är därför dålig på att kommentera. Men oj vad dina inlägg är guld. Tyckte särskilt mycket om trädklättrarinlägget. Det satt som ett smäck i hjärtat.
På återseende.
/Anna
Varsågod, och tack för dina fina ord! Det är verkligen ruskigt svårt det här med att komma in när man väl har hamnat utanför. Jag har själv funderat mycket över det den senaste tiden (det får nog bli ett eget inlägg tror jag tralala). Jag gör ofta misstaget att jag tror att jag måste göra en perfekt plan innan jag börjar (vad ska jag skriva, i vilken ordning, på vilket sätt, i vilken takt, ska jag ha någon deadline osv). Det är bara det att det är nästan omöjligt att göra en sådan plan utan att redan vara på insidan. Det som till slut alltid funkar bäst för mig är att strunta i allt det där och bara börja, precis var och hur som helst egentligen.
Kram och lycka till!
/Liv