Det här med namn

Det här med namn kan vara knepigt tycker jag, oavsett om det rör sig om att döpa karaktärer, noveller eller hela manus. Ibland är det lätt, som om karaktärerna jag hette redan hade ett namn innan jag fick för mig att skriva om dem. De namnen blir kompromisslösa, omöjliga att ändra. Oftast är det också de som blir bäst. Det är alla de andra namnen som är svåra, de som inte kommer omedelbart. Där kan jag hålla på att ändra och fixa och trixa nästan i all oändlighet. Det är i alla fall så det känns. Somliga trixar sig fram till något som verkligen passar, andra inte.

Det visade sig att det här med att namnge en bebis inte var det minsta lättare än att döpa fiktiva karaktärer. Det är ju liksom ganska viktigt att det blir rätt. Han kommer få dras med det där namnet rätt länge vår lilla unge och vi vet så lite om vilka situationer han kommer att hamna i med sitt namn. Kommer han att bli kranbilsförare eller frisör eller artist eller akademiker? I Sverige eller någon annanstans?

Nu har vi äntligen kommit till ett beslut som känns bra. Återstår bara det här med mellannamn. Och vad jag ska kalla honom här på bloggen, om jag nu ska kalla honom någonting alls. Well well. Det är inte bara katter som ska ha flera olika namn tydligen.

Bebis öga och hand

Att ge namn åt en katt av T.S. Eliot, översättning Britt G. Hallqvist

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!

Först har vi det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma –
förnuftiga namn, som envar tycker om.

Och om man vill undvika banaliteter,
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter –
förnämliga namn men rejäla ändå.

Och sen ska man hitta nåt säreget åt’en,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans,
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.

Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.

Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.

Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet vi medsamma på vad han funderar.
Han grundar och blundar – begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.

15 reaktioner på ”Det här med namn

  1. Oberoende om det handlar om rikta barn, karaktärer eller katter så har man en bestämd känsla av att man står och stirrar på dem och ber dem tala om för en vad de egentligen heter… och ofta verkar de ovilliga att säga nåt alls på just den punkten.

  2. Just namnen på karaktärerna tycker jag är relativt lätt men däremot titeln på hela manuset… Ojoj.
    Barn däremot är nog ännu svårare. Jag tänker ofta att det är lite synd om de barn som får typiska Astrid lindgrennamn. Mio och Emil och Pontus. Det måste vara svårt för dem när de blir stora och har ambitioner. 😉

      • Och ingen Hampus? 😉
        Det var värst, jag skulle nog aldrig våga döpa mitt barn till ett typiskt ”Barnnamn”, om du förstår. De växer ju upp en dag, vetja. Största delen av sitt liv kommer de tillbringa som vuxna…

  3. Ja, jag håller med – det är otroligt svårt med namn. Jag brukar tänka att kroppen är som en behållare eller form för själen att lägga sig till rätta i, och att det är lite likadant med namnet. Att det är därför som det är så viktigt att namnet passar till kroppen, för de hjälper båda till att forma den person som bär dem. De måste passa ihop, annars blir det som glipor.

    Och ja, det där att namnge karaktärer är otroligt svårt tycker jag. Jag tror att det bara är två av mina karaktärer som jag är hundra procent nöjd med, och ett av dem kommer jag bli tvungen att byta eftersom karaktären har bytt nationalitet. Så himla typiskt 😦

  4. Namnet på karaktärerna bidrar verkligen till att sätta karaktären. Jag råkade byta namn på en karaktär och märkte sedan att det bidrog till att göra honom hårdare, så jag såg alltså annorlunda på honom beroende på namnet.

  5. Då min hustru väntade våra tvillingar var vi så säkra på att vi skulle få pojkar att vi inte ens hade några flicknamn på listan. Så de första dagarna var barnen namnlösa och på nätterna satt jag och provade namn. Kallade lilla Ettan för en det ena, än det andra. Viskade ”är du en liten Majlis? Eller föredrar du Alice?”. Sen när båda flickorna fått sina namn (som ska passa ihop och även med efternamnet) så fick de namn på bloggen efter sitt utseende och sin personlighet. Gladys var den gladaste ungen någonsin, och Tintin hade en märklig tofs mitt på skallen. Namnen passar dem fortfarande vid 3,5 års ålder. Men jag kommer på mig själv att prova nya namn som jag fortfarande gillar. Så egentligen har mina barn 5-6 namn var. Kärt barn har många namn.

    • Ja, kärt barn har många namn, så är det verkligen. Och jag måste erkänna att även om vi har bestämt oss för vad han heter ”på riktigt” nu, så får han för det mesta heta helt andra saker. Rätt ofta pyret. 🙂

      • Som min farbror som vid 65 års ålder kallas för Lillebror, trots att hans två äldre syskon är döda. Hans riktiga namn, Per-Ove används bara i officiella sammanhang eller då farmor levde och ville skälla på honom.

  6. Just nu när jag skriver har jag galet många bikaraktärer/statister (behöver nog stryka drösvis senare) och ger mig inte tid till att leta namn. Jag menar, de namn som de fötts med en gång i tiden lär de ju få leva med, oberoende av vilka personer de utvecklas till. (Så man kanske kan säga att namnet säger mer om föräldrarna än om personen i sig?) Ibland brukar jag bara kolla i närmaste kalender som ligger uppslagen, vilka namn har den här veckan att bjuda på? Problemet nu är att det jag skriver utspelas i England, och A, då hjälper inte almanackan, så jag få samla på mig en namnbank så fort jag ramlar över bra namn. (Eftertexterna på en film, har ni checkat in de namnen!?)) Och B, jag har noll koll på ålder kontra namn. Det vill säga, jag får nog dubbelkolla några namn med babynamer.com eller någon britt för att kolla om jag prickar någorlunda rätt. Jag menar, de har ju säkert ”gubbnamn” och ”barnnamn” där också. Det stora problemet kommer om jag behöver byta, för det går ju nästan inte! Byter jag namn byter jag definitivt personlighet samtidigt, för de sitter så hårt ihop. Däremot viktigare karaktärer kräver lite mer eftertanke, namnsmakning, letande, stavningsalternativande…

    Att välja namn till ett barn vet jag inte ens om jag skulle klara!

    (Jo, och under detta års nanowrimo med alla dessa statister, jag tror aldrig jag har haft så svårt att komma ihåg vad karaktärna heter! Inte ens när jag skrev om dem på sidan innan. Och jo, jag kan väl också gissa att det beror på nästan noll karaktärsbyggande. Jag sköt den här novellen framför mig hela sommaren bara för att det innebar en massa förarbete med karaktärer, och nu i november satte jag bara igång, helt enkelt.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s