2. Jamb och troké

De flesta versmått är uppbyggda av rytmiska element som kallas versfötter. Man kan säga att versfötterna är språkliga/rytmiska legobitar. Mönstret på dessa legobitar och hur de kombineras med varandra bidrar till att avgöra vilket versmått texten är skriven på.

En versfot definieras av två saker; sin längd (mätt i antal stavelser) och sin rytm (om stavelserna är betonade eller obetonade). Rytmen pratade vi lite om igår, men vad är egentligen en stavelse?

Ja, på svenska är det oftast så enkelt att antalet stavelser = antalet vokaler. Ordet ”myra” har till exempel två stavelser, medan ordet ”vidunderligt” har fyra. Men det skulle vara mera korrekt att säga att antalet stavelser = antalet uttalade vokalljud. Den romerske kejsaren Caesar har alltså två stavelser i sitt namn så som vi normalt uttalar det, trots att namnet innehåller tre vokaler. Hans namn Julius kan ha antingen två eller tre stavelser beroende på hur vi uttalar det. Två om vi säger ”JUL-JUS”, tre om vi säger ”JUL-I-US”.

Men åter till versfötterna, våra byggstenar. Det finns en mängd olika versfötter med olika längd och rytm. De vanligaste kommer att dyka upp i den här julkalendern, men det finns många fler. Om du vill lära dig fler finns en jättebra sammanställning i Eva Liljas bok Verslära. Idag ska vi titta på de två allra vanligaste, som båda har två stavelser.

Jamb
En jamb består av en obetonad stavelse följt av en betonad stavelse. Jambens rytm är alltså ta-DAMM! Samma rytm kan skrivas såhär: oO. Exempel: ordet ”kastrull”.

Troké
En består av en betonad stavelse följt av en obetonad stavelse. Alltså som en jamb fast tvärtom: DAMM-ta. Samma rytm kan skrivas så här: Oo. Exempel: ordet ”böcker”.

Nu kanske det låter som om det bara går att bygga en jambisk vers av tvåstaviga ord som alla är jamber, men så är det inte alls. Versfötternas gränser och ordens gränser behöver inte gå på samma ställen. En versfot, till exempel en jamb, kan bestå av en del av ett ord eller av två halva ord. Exempel: Ordet ”besöksförbud” består av två jamber (be-SÖKS-för-BUD, oO oO). Exempel 2: Orden ”ett sagoslott” bildar tillsammans två jamber (ett SA-go-SLOTT, oO oO).

Jamberna och trokéerna trivs inte så bra ihop med varandra. Jag skulle inte vilja gå så långt som att jämföra med vatten och olja, men nästan. Däremot trivs de utmärkt tillsammans med sina likar, i synnerhet jamberna. Det finns en mängd olika versmått som enbart består av jamber. Om varje rad består av fyra jamber (så GÅR en DAG i-FRÅN vårt LIV) kallar man det för jambisk fyrtakt, om varje rad består av fem jamber (shall I com-PAR(e) thee TO a SUM-mers DAY) kallas det för jambisk femtakt och så vidare.

Det går tack och lov alldeles utmärkt att använda trokéiska ord i jambisk vers. (Väldigt många ord på svenska är trokéiska, så annars skulle det bli svårt.) Men för att kunna använda trokéiska ord i jambisk vers måste vi trixa lite, nämligen skapa en obetonad upptakt av ett annat ord. Exempel: Ordet ”böcker” är en troké (BÖCK-er; DAMM-ta; Oo), men orden ”med böcker i” är två jamber (med BÖCK-er I; ta-DAMM ta-DAMM; oO oO). Finurligt, eller hur?

Små korta ord är alltså bra att ha i versmåttssammanhang, men de är också lite luriga. De kan nämligen uttalas lite hur som helst. Titta till exempel på orden ”den jag är”. Vad har de för rytm?

den-jag-ÄR?
DEN-jag-ÄR?
den-JAG-är?

Faktum är att allt det ovanstående funkar. Innebörden och tonen skiftar lite beroende på vilken betoning vi använder, men allt funkar. I praktiken betyder det två saker. Dels att korta ord är oerhört praktiska, men även att både den som läser och den som skriver lätt kan bli lite rytmiskt förvirrad om det blir för många korta ord i följd. Det där sista ska vi återkomma till lite senare.

Så vad är nu poängen med allt det här? Jo: att vilken rytm vi använder påverkar hur texten låter och känns. Även små förändringar gör skillnad. Trots att en trokéisk grundrytm och en jambisk grundrytm är nästan identiska (varannan stavelse betonad och varannan obetonad) så låter de inte riktigt likadant.

Jambisk grundrytm:

ta-DAMM, ta-DAMM, ta-DAMM, ta-DAMM, ta-DAMM
Exempel: so-LONG, fare-WELL, auf WIE-der SEIN good-BYE!
Exempel 2: En VÄN-lig GRÖNS-kas RI-ka DRÄKT

Trokéisk grundrytm:

DAMM-ta, DAMM-ta, DAMM-ta, DAMM-ta
Exempel: DO a DEAR a FE-male DEAR (paus)
Exempel 2: SOL-en GLIMM-ar BLANK och TRIND (paus)

Hör ni skillnaden? Den jambiska rytmen är mer framåtsträvande, lite rappare. Den trokéiska rytmen är lite stadigare. Därför använder vi dem till olika saker.

Ett litet tips: Jag hade själv oerhört svårt att lära mig komma ihåg vilken som är vilken av jamb och troké. Nu kan jag, tack vare en liten minnesregel som Alf Henriksson tipsar om i sin bok Verskonstens ABC. Ordet ”jamben” är en troké, och ordet ”troké” är en jamb. (Sen kan man ju tycka att det vore mer logiskt om det var tvärt om, men sånt är livet.)

Sedan är ju inte rytmen i en text beroende av om man kommer ihåg vad det heter eller inte. Alla de här namnen är bara till för att göra det lättare att beskriva saker och ting. Till exempel att kunna sammanfatta ett versmått i en enda mening. Och det är ju ändå lite praktiskt.

Del 2

SAMMANFATTNING
En versfot är ett språkligt rytmelement som definieras av sin längd och sin rytm.

En jamb är en versfot med två stavelser där den första är obetonad och den andra är betonad. Exempel: polis (po-LIS, oO)

En troké är en versfot med två stavelser där den första är betonad och den andra obetonad. Exempel: lagen (LA-gen, Oo)

Imorgon ska vi titta på ett komplett versmått för första gången.

9 reaktioner på ”2. Jamb och troké

  1. Du hade lugnt kunnat hålla kursen om metrik som jag gick för himla länge sen, jag hade antagligen lärt mig mer då… Alldeles otroligt spännande denna din verslära i kalenderform. Får man fråga hur det kommer sig att du är så bra på det här?

    • Delvis på grund av tur tror jag. Jag lyckades knäcka det här med rytmen medan jag fortfarande var rätt liten och ingen hade hunnit tala om för mig att det är svårt. 😉 Jag minns att jag fick en riktig aha-upplevelse när jag hörde en intervju med Georg Ridel som handlade om hans och Astrid Lindgrens samarbete. Han fick frågan om de skrev texten eller musiken först, och han svarade att han skrev musiken först, men att han brukade bygga melodin kring rytmen i huvudkaraktärens namn, för den händelse Astrid skulle vilja lägga in namnet i texten. Han sa ungefär: Madicken till exempel är ju ett knepigt namn. Det går i tretakt, och det är tre rätt tunga stavelser. Det skulle man inte kunna få in i vilken melodi som helst.
      Först fattade jag inte alls vad han menade, men sedan började jag lyssna, och så småningom började jag höra.

      Sedan har delar av min släkt alltid rimmat på julklappar, och jag började försöka skriva små verser på mina paket så fort jag lärde mig skriva. Så när det här med versmått dök upp i skolan tyckte jag redan att det var lätt och roligt. Jag är rätt säker på att om jag hade stött på det först på till exempel en skrivkurs så hade jag tyckt att det varit svårt.

      Jättekul att du tycker att min kalender är spännande! 🙂

      • Tusan! Det där visste jag verkligen inte om Ridel & Lindgren samarbetet, det förklarar en hel del.
        Och tycker väl inte direkt att det är svårt själv heller, oftast är jag bara för lat för att fundera på det. Men blir faktiskt sugen på att avancera mina egna julklappsrim något…

    • Tack Eva! 🙂

      Ja, det här med att känna rytmen i orden är svårt om man inte är van att tänka så. Men det är det som är nyckeln till bunden vers, och när du väl har knäckt den koden kommer du att kunna skriva på vilket versmått som helst. 🙂 Jag hoppas att det kommer att kännas lättare och lättare allt eftersom. Vi kommer att återkomma till det där med rytmen många gånger under julkalendern, och titta på en mängd olika exempel. Och om någonting är otydligt så är det bara att fråga!

  2. Vilket bra exempel med att ”jamben” är en troké och ”trokén” jamb! Jag hade verkligen problem med att skilja mellan dem ett tag, tills jag fick mitt versmåttsrelaterade breakthrough under en av våra vanliga middagar här hemma – om du minns 😉

  3. Tack för en fin början på din julkalender. Jag är en sån som gillar att läsa sakta och ta in en sak i taget. Därför har jag nu bara kommit två dagar fram fastän det visst ska vara dag 8 idag. Lärdom är för mig att sätta ord på saker och ting. Och genom lärdomen kan jag förstå saker bättre.
    Jag är ingen bra julklappsrimmare och kommer nog aldrig att bli. Men jag gillar det där sättet att ställa sig utanför. en text och analysera den. Hittills har jag mest analyserat innehåll. Nu ska det bli kul att ge mig på formen och rytmen. Jag ser fram emot alla delar i din versskola.
    Och du, det märks att du är pedagog 🙂 Mycket bra förklarat.

    • Tack Marie! 🙂

      Så klok du är som läser långsamt! 🙂 Jag känner det själv när jag lägger ut de inläggen, att den här julkalendern blir extremt komprimerad, åtminstone om man inte är van vid versmått sedan tidigare. Men jag ska försöka se till så att alla inläggen blir lätta att hitta i efterhand, så att det går att läsa dem i sitt eget tempo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s