4. Slutrim

Rim är detsamma som språkljud som upprepar sig. Och det vi i vår tid oftast menar när vi säger att det rimmar är att språkljud i slutet på en rad eller fras upprepar sig. Det är sådana slutrim det här inlägget ska handla om.

Om någonting rimmar kan de allra flesta av oss höra det. Däremot är det inte alltid vi är överens om när saker inte rimmar. En person kan tycka att något rimmar; en annan tycker att det inte gör det. Oftast har båda rätt, i någon mening, för föreställningen om vad som rimmar och inte har förändrats över tid. Just nu är vi faktiskt mycket hårdare med vad som krävs för att saker ska rimma än vi varit i många tidigare epoker i historien. Låt oss därför titta lite närmare på vad som rimmar och inte rimmar enligt nuvarande praxis.

Gå-kalikå rimmar på varandra, trots att det bara är en enda liten bokstav på slutet som återkommer. Samtidigt rimmar springande-gungande inte alls, fast sex bokstäver fördelat på flera stavelser är detsamma i båda orden. Hur kan det vara så? Jo, för att något ska rimma måste allting från och med den sista betonade vokalen låta likadant oberoende av var den betonade stavelsen sitter.

Alltså rimmar:

GÅ (O)          ka-li-KÅ (ooO)

Medan de här orden inte gör det:

SRING-an-de (Ooo)           GUNG-an-de (Ooo)

Slutrim med en stavelse (till exempel man-hann) brukar kallas för manliga rim. Slutrim med två stavelser (till exempel kvinna-hinna) kallas kvinnliga rim. Slutrim med tre eller fler stavelser (till exempel löpande-köpande) kallas för just löpande rim.

Löpande-sökande rimmar inte enligt dagens mått mätt, men ansågs tidigare göra det. Vokalljuden överensstämmer, men olika konsonanter (p-k) mitt i rimmet skiljer orden åt. Detta kallas för vokal assonans (mer om det i ett annat inlägg).

Vokal assonans istället för rim i slutrader är vanligt i sångtexter, och i det sammanhanget funkar det ofta bra. Titta till exempel på början av Kents Innan himlen faller ner (text Joakim Berg):

Allt det som är mitt ska jag dela med dig
Allting som är ditt ska du dela med mig
Allt som blivit vårt ska vi ge till er
Mindre, men till många fler
Allting som du ser ska bli ditt en dag
Att vårda och förvalta till dina barn
Vi äger ingenting, se det som ett lån
Vi får inget med oss när vi går

De första fyra raderna rimmar helt och hållet (dig-mig, er-fler), men i nästa fyra rader är det bara vokalljuden i de sista orden som upprepar sig, inte de sista konsonanterna (dag-barn, lån-går). Jag tycker att det funkar utmärkt och inte sticker ut. Lyssna och se vad du tycker själv!

Som i allt skrivande och mycket annat går alla regler att bryta mot, bara det blir bra. Självklart går det att använda vokal assonans istället för slutrim även i en dikt, men om det görs i ett sammanhang där läsaren förväntar sig ett ”riktigt” rim är det stor risk att det låter som ett nödrim, eller verkar sökt.

I många versmått ingår det att raderna ska rimma enligt ett särskilt mönster. För att beskriva rimmönstret (eller rimställningen) i en dikt brukar man använda bokstäver. Rader med samma slutrim får samma bokstav, med början från a.

Låt oss använda diktsnutten från igår som exempel, en bit av Lotta Olssons Himmel i hav från 2012:

Det här är alltså jag. Det här är mitt.                            a: -itt
Här är min rädsla. Lyckan. Ledan. Livet.                     b: -ivet
Ett liv som inte speglar sig i ditt.                                  a: -itt

Ett liv som väntar på att bli beskrivet.                          b: -ivet
Men väntar världen? Världen tiger still.                      c: -ill
Jag talar, men det ekar övergivet.                                b: -ivet

Det ekar: tala du! Försök! Förspill                                c: -ill
din tid på dikt som ingen läser sedan.                           d: -edan
Förspill din tid, om det är det du vill.                             c: -ill

Rimställningen i stroferna ovan är: aba, bcb, cdc.

För att beskriva rimställningen i en hel terzin (som alltså kan fortsätt i all oändlighet) kan man skriva så här: aba, bcb, cdc, osv, xax. Då talar vi också om att det första rimmet ska återkomma i den allra sista strofen.

I vissa versmått (dock ej terzin) är även kombinationen av kvinnliga/manliga rim reglerad. I dessa fall skrivs kvinnliga rim med stor bokstav. Raderna här ovan skulle då skrivas aBa, BcB, cDc. Men oftast spelar det inte någon roll.

Del 4

SAMMANFATTNING

Två ord rimmar på varandra om de låter likadant från och med den sista betonade vokalen.

Slutrim med en stavelse (till exempel man-hann) brukar kallas för manliga rim. Slutrim med två stavelser (till exempel kvinna-hinna) kallas kvinnliga rim. Slutrim med tre eller fler stavelser (till exempel löpande-köpande) kallas för löpande rim.

Imorgon ska vi titta på ett versmått som inte rimmar alls.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s