”Sjung o gudinna om vreden som brann hos peliden Akilles”, deklamerade min högstadielärare i svenska en dag för mellan femton och tjugo år sedan när han skulle introducera Homeros och hans verk Iliaden. Och trots att jag inte har en aning om vad han sa under resten av lektionen, trots att jag normalt sett inte är så bra på att komma ihåg detaljer fortfarande inte riktigt vet vad en ”pelid” är, så minns jag orden exakt. Jag har tänkt på orden ibland och därmed repeterat dem, men jag har inte sett dem i skrift förrän alldeles nyss när jag kände mig tvungen att dubbelkolla. Men visst mindes jag rätt, och det var tack vare rytmen.
Iliaden, liksom Odyssén, som också tillskrivs Homeros, är skrivet på en form som heter hexameter och var huvudsyfte är att hjälpa minnet. Historiker är inte helt överens om hur gamla de här diktverken är (några säger att de fanns redan 700 f.Kr., andra att de är mer sentida), men man är överens om är att de berättades muntligen långt innan de blev nedskrivna. Formen var ett stöd för minnet.
Låt oss titta lite närmare på den där raden.
SJUNG o gu-DINN-a om VRE-den som BRANN hos pe-LI-den a-KILL-es
Visst är det en härlig rytm? Den är så tungt gungande. Så här ser den ut utan orden:
Ooo | Ooo | Ooo | Ooo | Ooo | Oo
Versfoten på slutet känner ni igen, det är en troké, men den andra har vi inte pratat om förut. Den kallas för daktyl. En daktyl är en trestavig versfot med en betonad stavelse följt av två obetonade. Exempel: sjungande (SJUNG-an-de, Ooo).
Hexameter består av daktyler och trokéer. En rolig sak med det här versmåttet är att det faktiskt finns vissa frihetsgrader i rytmen. Den går att variera lite. Varje rad består av sex versfötter (som i raden ovan). Den sista versfoten i varje rad ska vara en troké, för att lugna ner tempot lite och skapa ett avslut. Men för de andra versfötterna gäller att de flesta ska vara daktyler, men vilken som helst av dem kan när som helst bytas ut till en troké.
Vi tittar på ett lite längre stycke, inledningen av Homeros Odyssén i Ingvar Björekssons nyöversättning:
Musa, berätta om mannen, den mångbefarne, som länge irrade kring sen han härjat Troja, den heliga staden. Många människors länder och kynnen lärde han känna, talrika var de kval han tvingades utstå på havet under sin kamp för eget liv och kamraternas hemkomst.
Med betoningarna utskrivna blir det så här:
MUS-a be-RÄTT-a om MANN-en, den MÅNG-be-FAR-ne, som LÄNG-e
Ooo | Ooo | Ooo | Oo | Ooo | OoIRR-a-de KRING sen han HÄR-jat TRO-ja den HE-lig-a STAD-en.
Ooo | Ooo | Oo | Ooo | Ooo | OoMÅNG-a MÄNN-i-skors LÄND-er och KYNN-en LÄR-de han KÄNN-a,
Oo | Ooo | Ooo | Oo | Ooo | OoTAL-rik-a var de KVAL han TVING-a-des UT-stå på HAV-et
Ooo | Ooo | Oo | Ooo | Ooo | OoUND-er sin KAMP för EG-et LIV och kam-RA-ter-nas HEM-komst.
Ooo | Oo | Oo | Ooo | Ooo | Oo
Och så fortsätter det, sida upp och sida ner, genom hela historien. Väldigt häftigt tycker jag. När jag läser på hexameter slutar jag efter ett tag att lägga märke till formen, språket gungar på, men när jag väl vant mig står formen inte i vägen för berättelsen.
Nördig kuriosa:
Första meningen i James Joyce Ulysseus inleds med ett antal daktyler och trokéer, som om berättelsen skulle vara på hexameter:
STAT(e)-ly PLUMP buck MULL-ig-an CAM(e) from the STAIR-head, BEAR-ing a
BOWL of LATH-er on WHICH a MIRR-or and RAZ-or lay CROSS(e)d.
Såhär ser bara rytmen ut:
Oo | Oo | Ooo | Ooo | Oo | Ooo
Oo | Ooo | Oo | Ooo | Ooo | O(o)
Det är tolv versfötter av daktyler och trokéer. Det är inte perfekt hexameter i och med att den sista versfoten i första raden slutar med en daktyl istället för en troké, men grundrytmen är rätt. Efter första meningen fortsätter Joyce på prosa, helt utan daktyler. Jag tycker att det är en väldigt rolig blinkning till Homeros.
Thomas Warburton har fångat upp den lilla detaljen i sin översättning, men valt att bara ha daktylisk rytm i första halvan av meningen:
”Högtidligt trädde den satte Buck Mulligan fram från det översta trappsteget, bärande en skål med lödder på vilken en spegel och en rakkniv låg.”
HÖG-tid-ligt TRÄDD-e den SATT-e buck MULL-i-gan FRAM från det ÖV-er-sta TRAPP-steg-et
Sedan bryts rytmen i andra halvan av meningen. Erik Andersson har av någon anledning valt att inte ta med det här i sin nyöversättning, den börjar på prosa direkt.
(Slut på nördig kuriosa.)
Det finns också mycket hexameter skrivet i original på svenska. Svenska språket låter sig relativt lätt formas till daktyler och trokéer, det ligger (tycker jag) nästan närmare till hands än jambisk vers, medan till exempel engelskan har lättare att bilda jamber. Runeberg är en av dem som har skrivit mycket hexameter på svenska. Så här börjar hans ganska långa dikt ”julkvällen” (förlåt, ”julqvällen”):
Hela dikten finns här, hos vad som (lämpligt nog för det här exemplet) heter Projekt Runeberg. Det är ett fantastiskt ideellt projekt som helt på frivillig basis tillgängliggör klassisk, nordisk litteratur på nätet. Där finns massor!
Om vi ska vara petiga har det här inlägget handlat om daktylisk hexameter. Ordet hexameter betyder egentligen bara sextakt, så jambisk sextakt är också en slags hexameter. Men när folk säger hexameter, är det nästan alltid daktylisk hexameter som åsyftas.
SAMMANFATTNING
En daktyl är en versfot med tre stavelser, där den första är betonad och de två andra är obetonade.
Hexameter (eller daktylisk hexameter) är ett orimmat versmått med sex versfötter i varje rad. Den sista ska vara en troké, de andra fem kan vara antingen daktyler eller trokéer. Många kända versepos, till exempel Iliaden och Odyssén, är skrivna på hexameter.
Imorgon ska vi titta på vad man kan tänka på om man vill skapa egna versmått.
Lugn. Det ordnar sig. 
De här inläggen har gjort att jag börjar läsa rytmen i fraserna i mitt bokmanus. Och jag tänker: finns där någon slags rytm, vad nu den tekniska termen än må vara, är det antagligen en läsbar mening och så går jag vidare. Annars kan jag stanna länge vid vissa fraser och fundera över om orden känns rätt eller inte. Det är ju skitviktigt att det är bra rytm i prosa och jag märker ibland hur jag slängt in ett extra ord bara för att fylla ut en ”takt”. Och som sagt, jag ska tänka ännu mer på det nu.
Så väldigt ambitiöst och lärorikt detta, som att få nyckeln till en helt ny värld. När kommer dessa blogginlägg i bokform?
/Anna
Så väldigt roligt att höra, för det betyder att jag åtminstone delvis lyckats förmedla min vision med den här kalendern. Att kunskap om versmått och framför allt rytm inte bara kan ge tillgång till nya texter, utan till ytterligare en dimension av alla texter. Tack för att du följer och tänker vidare!
Någon gång i livet hoppas jag skriva en liten bok om versmått, men om och när och hur det blir, det får jag se. 😉
Håller med Anna om hur viktig rytmen är! Jag gör också precis så; lägger till ett litet ord som i sig är ganska meningslöst, bara för att få rätt rytm och läsflyt. Det är verkligen roligt att hålla på med och jag tycker att det gör så himla stor skillnad för texten.
Hexameter har jag personligen väldigt svårt att läsa. Jag förstår inte alls det där med att det skulle vara lättare att läsa för att rytmen hjälper till – det skulle det vara om hexametern höll sig till samma rytm, men det blir ju så upphackat eftersom det dyker upp en troké här och var utan att man är beredd. Jag är liksom lite… gnällig av mig, tror jag. Om jag ska bli hjälpt av en rytm måste jag vara säker på hur rytmen är, annars blir jag istället bara otroligt störd i min läsning för att det inte blir som jag har tänkt.
Och jag håller med Anna: det är KLART att du ska skriva en bok om versmått! Det behövs verkligen en som är skriven med din pedagogiska talang och din entusiasm. Ja! Gör det!
Jag har nog också haft samma problem som du med hexameter tidigare. Nu har jag accepterat att det är takterna som räknas (alltså de betonade stavelserna), och då kan jag hitta flyt även här, men du har rätt i att till exempel blankvers har ett mer omedelbart flyt. Och jag stör mig också otroligt mycket på det där: när man förväntar sig en rytm och det kommer en annan. Det är därför jag blir helt galen på dikter som ”ska” vara på ett visst versmått, men där rytmen helt plötsligt är ”fel”. Jag håller som bäst på och velar om jag ska göra ett inlägg i julkalendern om det eller inte.
Tack! Ja, jag ska nog skriva en sådan bok så småningom. Jag ska bara en massa saker först. 😉