8. ”Rim” genom upprepning

Om man av någon anledning inte vill eller kan rimma finns det andra sätt. Det går till exempel att skapa en rimliknande effekt genom att upprepa ett och samma ord. Ett rim, fast ändå inte. Det är en effekt som går att använda både fristående, och som ett komplement till ”riktiga” slutrim, som här i en sångtext från Buffy the vampire slayer säsong 7 avsnitt 6: “Once more, with feeling”:

Life’s not a song.
Life isn’t bliss.
Life is just this:
it’s living

You’ll get along.
The pain that you feel
only can heal
by living.

You have to go on living,
so one of us is living.

Jag tycker att det är väldigt snyggt hur upprepandet av ordet ”livning” binder ihop texten. Effekten förstärks av att också musiken låter likadant varje gång ordet ”living” återkommer. Om du vill lyssna på musiken så finns den här. Just de här raderna dyker upp 3.42 minuter in i låten. En liknande effekt finns även i en tidigare vers, men där utfärdas en spoiler-varning för den som mot förmodan inte sett (men vill se) serien.

 

Det här är ett stilgrepp som bör användas med lite försiktighet. Om läsaren förväntar sig ett ”riktigt” rim finns det risk att upprepningen känns som en nödlösning. Och om något känns som en nödlösning tar det antagligen fokus från innehållet.

Och då kommer vi vips tillbaka till den enda verkliga regeln i versmåttssammanhang (liksom i övrigt skrivande): allt är tillåtet, bara det blir tillräckligt bra. Stärks innehållet av ett stilgrepp (som till exempel det här med att upprepa ett och samma ord) eller tar det fokus från innehållet? Det är bara att testa!

Del 8

SAMMANFATTNING

I rätt sammanhang kan det bli effektfullt att upprepa ett och samma ord, istället för att rimma, eller som ett komplement till rim.

Imorgon ska vi titta på ett versmått där hela rader upprepar sig.

2 reaktioner på ”8. ”Rim” genom upprepning

  1. Å, Once more with feeling – i det här fallet tar nästan ditt exempel helt fokus från det egentliga innehållet. Det är typ nästan det bästa musikalrelaterade jag vet, trots att det bara är en låtsas-demon-musikal. Joss är verkligen ett geni.

    Annars tänker jag att just den där frågan: stärks innehållet av ett visst stilgrepp, eller tar det fokus från innehållet, den kan vara knepig ibland. Just med min egen text har jag ofta svårt att se allting sådant, men även i andras texter kan jag tycka att det är svårt med just specifika stilgrepp. Vad jag tycker beror ofta lite på hur hemma jag känner mig med ett stilgrepp, och inte alls bara på stilgreppet i sig. Om du förstår hur jag menar.

    • Ja! Väldigt imponerande att lyckas göra något så genomarbetat och bra trots att allihop egentligen jobbar i en helt annan genre!

      Ja, jag förstår hur du menar. Det är åtminstone delvis likadant för mig. Jag brukar tänka att det viktigaste är att stilen (eller formen) är någorlunda konsekvent genom hela texten (eller att stilbrotten är motiverade), samt att formen och innehållet inte motarbetar varandra. Så att jag får något mer objektivt att titta efter. För annars är det ju som du säger, att ju längre bort man själv är från en viss stil, desto mer sticker den ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s