10. Assonans

När vi tänker på rim nuförtiden är vi ju lite fixerade vid sluten av orden, men så har det inte alltid varit. Tidigare epoker i historien har vi inte varit lika kinkiga med var i ordet ljudlikheten sitter. Ett rim kunde vara att vokaler och/eller konsonanter inuti orden överensstämde med varandra, som i dagen-svaga eller bur-luta. Det kallas assonans.

Man brukar skilja på vokal assonans (som i exemplen ovan) och konsonant assonans (till exempel hänga-springa). Vokal assonans, eller en kombination av båda, är det vanligaste. Som vanligt kommer vi inte undan det här med rytm och betoningar. För att det ska räknas som en ”riktig” vokal assonans ska det vara betonade vokaler som överensstämmer med varandra. Lyssna och se om du håller med. Vilka ordpar låter mest lika varandra; skogen-ropa eller skogen-laget?

Hur som helst. I del fyra av julkalendern tittade vi på början av en av Kents låttexter där Joakim Berg på vissa ställen använde vokal assonans som ett komplement till fullständiga slutrim. Det finns också många exempel på dikter utan musik som använder assonans som huvudsakligt uttrycksmedel.

Titta lite närmare på Edith Södergrans vackra vers ”Dagen svalnar”:

Dagen svalnar mot kvällen…
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand,
tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan…
Det vore underligt att känna,
en enda natt,
en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

Det finns ett slutrim (känna-denna), hon jobbar lite med upprepning, men det som är konsekvent genom hela dikten är hennes användning av vokal assonans. Ser ni hur hon binder ihop texten med parvis ljudlikhet?

Dagen-svalnar
Kvällen-värmen
Hand-samma-hand-arm
Tag-tag-tag-smala
Längtan-känna-enda-denna
Underligt-tunga

Mot slutet av dikten kommer assonanserna tätare, och hon använder dessutom konsonant assonans på ljudande konsonanter:

en-enda-natt-natt-denna

Det är naturligtvis möjligt att det bara är en tillfällighet, men det är så konsekvent genomfört att jag har svårt att tro det. Jag tycker att assonansen binder ihop raderna med varandra, och får dikten att kännas som en helhet. Och jag tror att den här effekten i allra högsta grad bidrar till att de här raderna vill bli lästa, gärna högt.

Del 10

SAMMANFATTNING

Assonans är detsamma som ljud som upprepar sig. En betonad vokal som återkommer kallas vokal assonans (eller helassonans). Konsonantljud som återkommer kallas konsonant assonans (eller halvassonans).

Imorgon ska vi titta på hur man rimmade för sisådär 1000 år sedan.

4 reaktioner på ”10. Assonans

  1. Ja det är väl ett av de speciella dragen med de finlandssvenska modernisterna, som Södergran, att de pysslar med mycket ljud och ljudande bokstäver. Eftersom de ju släppte greppet om det mesta annat i regelväg, så blir det viktigare med assonans istället. För övrigt en av mina, för evigt, favoriter, den fina Edith Södergran.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s